4 april 2025 kl 14:19
Några erfarenheter angående skoval från en som har konstaterad knäledsartros som debuterade för många år sedan. Det är främst smärta vid insidan av mitt ena knä som stör mig om jag har fel skor. Med rätt sko kan jag idag utan besvär gå över en mil eller springa en halvmil.
Fel skor för mig är framförallt skor med högt dropp (över ca 5 mm) och pronationsskydd. Med den typen av sko kan jag inte ta många steg utan obehag. Näst sämst är neutrala skor med högt dropp. Därefter kommer skor med lågt eller inget dropp, men med tjock och vridstyv (oflexibel) sula.
Det som för mina knän funkar allra bäst är därmed minimalistiska skor med flexibel sula. Behöver för den skull inte vara helt utan dämpning, men ju mer dämpning desto mindre flexibel blir oftast sulan. Dessutom medför en tjockare men mjuk sula att fotens förmåga att känna av underlaget försämras, vilket då påverkar möjligheterna att via fotens och fotledens muskler ge optimala förutsättningar att belasta knäleden på det mest skonsamma sättet.
Oavsett om jag promenerar eller springer använder jag idag mest skor från Xero Shoes och VivoBarefoot.
För promenader är Xero Shoes bäst av dessa två, eftersom deras yttersula har bättre dämpning vid hälisättning. Xero Shoes är också högre invändigt, vilket ger mer plats för en extra innersula om man vill ha ännu lite mer dämpning och komfort än den inbyggda.
VivoBarefoot har en hårdare yttersula och eftersom de dessutom är låga invändigt finns mindre möjligheter att öka komforten med extra eller tjockare innersula.
Altra använder jag ibland, men upplever att de är för mjuka för att ge den goa känslan av fotkontroll som jag vant mig vid att ha genom de mer minimalistiska skorna.
Vid eventuell övergång till skor med lägre dropp eller mer minimalistiska skor måste man ha stort tålamod och trappa upp träningsvolymen mycket försiktigt. Det är ju oundvikligt att belastningen på fot, hälsena och vader blir helt annorlunda jämfört med att använda traditionella skor med högt dropp. Jag har själv fått några bakslag med överansträngd hälsena när jag blivit allt för ivrig och sprungit för långt eller för snabbt. När det händer kan jag under en period behöva lägga i en extra hälförhöjning i skorna vid löpning för att avlasta. Men jag är ändå så tacksam för att alternativet med nolldrop och minimalistiska skor finns, för utan dessa skulle jag inte kunna fungera till fots.