12 augusti 2025 kl 11:29
Redigerad 12 augusti 2025 kl 11:32
När man ska på semester bör man väl kolla om det finns några kul lopp att springa när man är där. Min bättre hälft kommer från San Diego i USA och vi var där i två veckor, och i mitten av resan gick stadens äldsta lopp av stapeln för 71:a gången; Balboa Park 8 Miler. Jag har varit i staden mycket men inte sen jag började springa, så var lite osäker på hur det skulle bli att ta sig runt i turistparken Balboa Park (tänk Djurgården i Stockholm, typ). Men jag testade delar av banan på några rundor dagarna innan och blev snabbt varse om den största skillnaden mellan svensk och kalifornisk stadsmiljö: i den senare måste man vänja sig vid att springa på ojämna betongplattor.
Hela veckan innan var det runt 30 grader och sol, men smarta som de är gick starten kl 07, i 15 grader och mulet gråväder. (Nåt för Stockholm Maraton att prova, kanske...?). Jag mötte upp en meriterad kompis (sprungit Boston bland annat) som inte springer så mycket längre, som frågade mig hur snabbt jag tänkte köra. Pacing på 8 miles? Det är ju 13 km.... så kanske ska prova 10k-farten? För mig betyder det en gnutta över 4:00-fart, och han skulle köra 8:00/mile. Efter lite snabb matte kom vi fram till att vi nog inte kommer springa tillsammans.
Efter starten kom jag snabbt in i en rätt skön rytm och fältet tunnades ut snabbt. Jag sprang i en liten klunga som nog alla hade 4:00 fart på klockan, men efter en rätt lång uppförslutning efter omkring en mile sprack klungan upp och jag hade ett femtiotal meter fram till närmaste löpare framför. Jag som bara sprungit stora trånga stadslopp i Europa innan kände mig först rätt ovan att vara för mig själv men tyckte senare att det var rätt behagligt att bara fokusera på mitt eget tempo (och kanske en och annan rygg att försöka komma ikapp).
Banan var ganska platt första halvan, men i den andra sprang man ner i en ganska vacker dalgång där man i ett par kilometer följde en dånande motorväg, dessutom på ganska lös sand. Jag var beredd på den här biten och att det kunde bli lite kämpigt med först en riktigt brant utförsbacke och sen en ännu brantare uppförsbacke, men det var en liten grupp framför mig som inte hade lika bra koll och nog gick lite för hårt på den biten. Efter att vi tagit oss upp för dalgången igen så kom jag snabbt tillbaka i rätt tempo medan en handfull löpare sackade ner ordentligt.... jag tog mig förbi dem ganska lätt och kände mig riktigt stark sista två milesen. Spännande vad det kan göra för psyket (jag brukar annars vara den som blir omsprungen sista kilometrarna på de maror jag sprungit)....
Sista 400m tog jag i ordentligt, men blev ändå omsprungen av en kille som jag snackade med efter målgång; han sa att han legat c:a 100 bakom mig genom hela loppet och blivit sporrad av mitt shockrosa linne, och därmed kände att han var tvungen att försöka springa om mig på slutrakan. Inte mig emot!
Jag gick i mål på 53:14, vilket gav en snittfart på 4:08/km, 34:e plats av ~1400 och en extra kul grej är att de i USA ger ut priser för top 3 i alla åldersklasser och jag tog tredjeplats i 40-44. Så jag stannade glatt kvar i målområdet en extra timme för en liten prisutdelning och tog med mig en liten plakett i plexiglas hem till Sverige.
Jag tror nog kanske det är lite mindre konkurrens i M40 i USA än i Sverige, det känns som här är löpning verkligen en medelåldersyssla medan det där är mest för folk 18-30 typ, men jag är ändå väldigt nöjd över att fått med mig ett litet pris hem. Och det vara bara ett par minuter upp till vinnaren, (i åldersklassen, då), så med lite mer riktad träning kanske jag kan gå för vinst nästa gång. Kul med lopp på semester iallafall!
