Nej, det här gick ju inte som planerat.
Hade ju sedan i höstas ett mål om sub3, men som jag se senaste månaderna har korrigerat till 3:10-3:15. Har med enkelhet klarat av att hålla 4:25-4:30/km tempo i 60-70min på träning i maratonpuls, men det var ju också under våren när det var 10-15c.
Igår, då solen låg på och det toppade på 24c lokalt i innerstan, så var min måltid alldeles för optimistisk. Vid start korrigerade jag målet till 3:20, och höll det tempot i en 15km. Där förstod jag att det skulle vara ohållbart då min puls låg 5-10slag över det normal för tempot. Saktade ner och hoppades på en bra tid oavsett, kanske sub3:30 vilket också var den klunga av farthållare jag hamnade bredvid där och då.
Vid 25km förstod jag dock att loppet var över, jag klarade inte värmen och det tempot heller, och jag saktade ner ännu mer med målet att lunka mig igenom med det enda målet att komma i mål skadefri.
Det började påminna om 2024 års upplaga där varje mugg vatten lämnade mig oberörd efter 2min och jag var tillbaka till att vara lika törstig omgående. Vid 33km började kroppen att systematiskt sätta stopp då båda höftböjarna och hamstrings började värka, törsten ökade ännu mer och jag tog beslutet att även börja drick sportdrycken. Där och då så övervägde jag starkt att avbryta.
Jag pausade löpningen över Kungsholmen och bron på Sankt Eriksgatan och började promenera men fick tillslut energi för att ta mig framåt igen och bestämmande mig för att gå/jogga mig i mål. Det som höll mig igång var att få se sambon vid målgången inne på stadion.
Jag kom i mål på 3:47, långt ifrån mina mål och kapacitet vilket är bittert men värmen och jag har aldrig varit vänner. Trots tiden, och att jag var 5min långsammare än förra året, så kom jag 700 placering högre upp på resultatlistan vilket var förvånande.
Angående arrangemanget så var det klanderfritt tycker jag. Förra året så gav jag dem ris och ros, där förbättringsarbetet bestod av:
1) de behöver ha tre starttider med mycket hårdare sållning för de första grupperna,
2) söders bansträckning kändes mer som en transportsträcka mellan Katarinabacken och Lundagatan
3) att publikvärdarna måste vara mycket mer uppmärksamma på publik som springer in på banan för att heja, samt att se till att de står bakom repen/linjen på de publiktäta platserna.
Alla tre hade de jobbat på med i år, särskilt punkt 1 och 3, gjorde stor skillnad.
Och som alltid är det superkul att se ungdomarna langa vatten vätskestationerna. De gör det med stolthet och energi, och är verkligen superkul att se som löpare tycker jag.
Slutligen så var det strålande publik, och den nya bansträckningen var jättebra. Flackare, och fick det till 204 höjdmeter, jämfört med förra årets 266 höjdmeter.
Får ta nya tag till nästa vår, och då överväger jag ett marathon som är förlagd tidigare under våren för att få möjligheten att springa under mer optimala väderförhållanden. Det är lite för chansartat med Stockholm.
