Löpning Träning 20 inlägg 2200 visningar

Ett osmart pass...

Henning Looström
1973 • Lund
#1
21 oktober 2009 - 23:43
Gilla
Jag tycker man skall dela med sig av sina mindre snillrika påhitt, alltid kan det glädja någon eller i bästa fall få någon att slippa göra om samma tabbe. Här är en beskrivning av vad som skulle bli en trevlig löprunda i vacker småländsk skogsmiljö:
Jag jobbar mån-tis i Växjö och har alltså möjligheten att variera min vanliga Lundalöpning med lite Småländsk löpning. I måndags tänkte jag köra ett långpass runt Växjösjön och Bergundasjön, en sträcka som efter en hastig titt på kartan borde landa på ca 17km. Stack iväg efter jobbet vid ca halv sex, mulet och lite regn i luften. (Redan här borde jag börjat räkna... Slutet av oktober, mulet. Det mörknar rätt snabbt. 17km tar en stund.)
Frågade en hundägare om vägen runt Bergundasjön. (Precis, jag visste inte ens riktigt hur vägen gick, hade tittat på en karta för några veckor sedan.)
Det började alltså skymma rätt snabbt. tidigt, små stigar, duggregn. Kändes helt ok tills jag kom fram till vad som antingen var en udde eller en smal landtunga mellan två sjöar... (jag hade som sagt inte kollat kartan så noga) Vad gör man? Eftersom jag inte ville råka springa runt ytterligare en sjö av okänd storlek fick jag vackert springa ut på det som naturligtvis visade sig vara en udde. Smålands längsta, smalaste jävla udde antar jag. Längst ute på spetsen, med vatten åt alla håll utom bakåt var det bara att vända. Följde en stig tillbaka mot "vägen". Stigen tog slut och där stod jag i en risig sumpskog i mörkret. Rätt mycket Blairwitch project-känsla kan jag säga... Regn, immiga och skitiga glasögon. Knappt ledsyn. Täta snår, omkullfallna träd och dy-hål. Vid det här laget var klockan ungefär 18.30 så det började bli rejält mörkt. Insåg att det var en uppenbar risk att jag skulle få tillbringa natten i skogen. Började fundera på hur smart det egentligen var att lämna telefonen i omklädningsrummet på jobbet... Hörde en större bilväg i fjärran i ungefär rätt riktning. Valde att gå i riktning mot den för att ha någon bäring och minska den uppenbara risken att gå i cirklar. Som grädde på moset dyker det då upp ett viltstängsel tvärs min riktning... Fick följa det en god bit innan jag kunde komma över det på ett ställe där det var delvis omkullvält. Funderade först på om jag skulle klättra över det men det var liksom inte läge att riskera att bli liggande med en bruten fot på andra sidan. Hittade till slut vägen och kunde fortsätta normal löpning. Efter mycket om och men kom jag in i civilisationen igen och kunde fråga en annan löpare om kortaste vägen till centrum. Grymt trött när jag kom fram efter 19,73km.

Ok, så jag gav mig ut på en långrunda i okänt område på kvällen i dåligt väder, utan att ha kollat rundan ordentligt på en karta, utan att ha ätit eller druckit ordentligt på dagen och utan att ta någon vätska med mig. Ingen visste var jag var och jag hade ingen telefon med mig.

Aah! det är skönt att göra korkade saker! Får mig att känna mig ung igen!

Nä.
Jonas Utmanaren
1961 • Stockholm
#2
21 oktober 2009 kl 23:59
Gilla
Ha ha
Du slapp iaf vildsvinen som stundom har siktats där ... då jäklar :-)
Stefan Ericsson
1969 • Linköping
#3
22 oktober 2009 kl 07:22
Gilla
Allt som inte dödar härdar!
1980 • Mölnlycke
#4
22 oktober 2009 kl 07:29
Gilla
Jaså, du fick också rådet "håll dig utmed sjön" och hamnade på udden?! Legenden säger att det ligger högar med pulsklockor, tights och löparskor att samla på sig från dem som aldrig hittade tillbaka.

Skönt att du kom ut igen. Jag rekommenderar ett nytt försök, dock med karta. Det ska vara bil-grusväg hela västra sidan medan den östra är tydlig stig och mestadels ett stenkast från sjön (med reservation för dåligt minne).
Anders Linusson
1974 • Värnamo
#5
22 oktober 2009 kl 11:42
Gilla
Ha, ha. Tack för trevlig läsning och tur att det gick väl!

Har väl själv varit ute på ett och annat stigfinnarpass utan varken karta eller kompass. Ett minnesvärt var runt motionscentralen i Stockaryd då Gudrun ställt till med en del oreda. Hade aldrig sprungit där tidigare (inte sen heller, faktiskt) och kom bort mig rejält. Men efter principen ner kommer man alltid så trillade jag så småningom ner på stora vägen till Sävsjö. Uppfriskande!
1981 • Linköping
#6
22 oktober 2009 kl 12:34
Gilla
He, he, känner mig elak, men jag älskar sådana här inlägg! Kul att höra att fler än jag gör bort sig ibland. "Är huvudet dumt får kroppen lida..." :-D
1971 • Nykvarn
#7
22 oktober 2009 kl 13:02
Gilla
Inte kul när man är mitt i det, men brukar vara kul efteråt. Jag har hamnat i liknande situation, och appropå att ha med mobilen, tänkte jag då; "spelar ju ingen roll, vem f-n hittar mig härute..." :-)
Bodil Ahnoff
1955 • Lycke
#8
22 oktober 2009 kl 14:10
Gilla
Det hade precis lika gärna kunnat vara jag...känner igen det huvudlösa. Efteråt undrar man hur man tänkte, men inser att det var just det man inte gjorde. Viss stolthet kan däremot uppstå när man ändå överlevt och lyckats ta sig hem igen ;)
Bob Johansson
1968 • Hindås
#9
22 oktober 2009 kl 16:02
Gilla
Jag gjorde själv en missbedömning när jag stack iväg en kväll under semestern i Belgien. Vi bodde på en Camping utanför Turnhout.
Tänkte mig en runda runt Campingen å lite till.
Det börja mörkna men bedömde att jag är ute max en timma så jag jag fixar turen innan det blir helt mörkt. Mobilen lämna jag dessutom också kvar.
När jag rundat campingen så begav jag mig iväg liten bit från området, då jag såg en fin cykelväg vid en flod (å kanske). Tänkte att springer jag här är det bara hålla höger hela tiden vid nästa korsning om det kommer en bro, eller så vänder jag bara. Bron kom och jag chansa att jag hittar säkert.
Höll höger som planen och kom sedan till en cykelväg igen.
Nu börja det bli bra mörkt och jag såg knappt marken jag sprang på.
Cykelvägen gick rakt genom en tät skog och långt framför mig, såg jag en cykel så jag sprang rakt dit.
Vet att inom en km skulle dessutom vägen som korsar cykelbanan skulle vara vägen tillbaka till Campingen.
Det vara bara det att jag såg aldrig den korsade vägen och jag sprang på och insåg att nu var det helt galet.
Vände mig om och nu såg jag inte marken alls.
Bara när jag titta uppåt skogen och mycket svagt ljus från kvällshimlen.
Fick springa långsammare så jag inte sprang i diket.
Lite rädd var jag men var tvungen att slå bort rädslan och intala mig att här är bara jag. Det var väldigt udda känsla att inte se marken man satte ner fötterna på.
Såg alltså bara svagt ljus långt framför mig och jag försökte bara springa rakt fram. Jag testa att gå, men det var änna mer obehagligt och det skulle ta för lång tid. Då plötsligt såg jag en bil som korsa Cykelbanan och nu var jag på rätt spår. Såg lite bättre på den bredare bilvägen och sen såg jag ljus från campingen. Jag hitta tillbaka och familjen vart la inte allt för glad, och jag gillade det ju självklart inte heller. Blev ju långpass och lite sent.
Nu efteråt en speciell upplevelse när jag tänker tillbaka, men att springa i nästan total mörker är la inte å rekomendera. Förvånad att jag höll mig såpass lugn i mörkret. Och än mer förvånad att det blev så himla mörkt som det blev.
När jag efteråt kolla var jag sprang så ser jag att jag faktikst sprang in på rätt väg, men vänt då jag troligen inte trodde det var rätt väg, eller om det var för tidigt att ta in på vägen.
Alltså när jag sprungit 13 km var jag på rätt väg, (under 17 km markeringen på kartan) men sprang tillbaka på cykelbanan och gjorde några km till i fel riktning och i mörkret.
Se länken ;-) http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=203177
mvh Bob
1965 • Kävlinge
#10
22 oktober 2009 kl 21:11
Gilla
Bergundasjön med omgivning väcker minnen till liv. För drygt två decennier sedan kunde du ha hamnat mittuppi ett låtsaskrig mellan testosteronstinna värnpliktsynglingar. Läge att välja: Blairwitch eller Lasse Åbergs Repmånad...
1971 • Höganäs
#11
22 oktober 2009 kl 23:01
Gilla
Kommer osökt att tänka på Teliareklamen när pappan gått vilse under en teambuildingkurs och ringer efter hjälp:
- Vart var ni nånstans då?
- Det har jag ingen aning om, en bit utanför stan.
- Finns det några byggnader i närheten, nåt du kan se?
- Nä, bara en massa tallar och granar. Ah, nu måste ni hitta mig snart, jag är en nyckelkompetens på företaget.
- Ookej...

En klassiker!
A Huguet
1961 • Västerås
#12
23 oktober 2009 kl 15:48
Gilla
Så levde dina förfäder!
De hade ingen GPS, ingen mobil, gick flera mil ut i skogen där de skulle arbeta för att få hem ved till vintern... osv.
Detta är fantastiska upplevelser, det blir en intressant historia nästa gång du går på fest!
Man skulle ge ut en bok med folks tokigaste löparminnen; typ "Tok-boken om löpning"...
Ta med mobilen nästa gång, så kan du fokusera på löpningen...
Henning Looström
1973 • Lund
#13
23 oktober 2009 kl 16:53
Gilla
Henrik, haha, så jag var inte först med den tabben nä... Det verkade vara fin grusväg hela södra och östra sidan.

Karin, jag gillar också att läsa om sådant så jag tänkte att jag fick bjussa lite på min dumhet!

Bob, det där lät också som ett hääärligt pass! Jag gillar annars att springa i mörker om jag vet att underlaget är jämnt.

Per, jag väljer lätt Blairwitch!

Ulrika, faktum är att i början av rundan hamnar man i en bokskog. Eftersom jag bor i skåne och har rätt mycket bokskogar i krokarna tänkte jag just att jag ville ha "tallar och granar" (med teliapappans röst) nu när jag var i de djupa småländska skogarna.

A.H, Mina förfäder bodde i småland, de slet säkert i skogen osv men de hade inte bara tights på sig ;)

Trevligt att ni uppskattade läsningen! Spring lugnt i helgen och glöm inte pannlampa, telefon, gps, överlevnadsdräkt, vatten, runekakor, gummistövlar och torrt ombyte!
/Henning
1973 • Oskarström
#14
23 oktober 2009 kl 19:27
Gilla
Men Henning, du är ju född 1973 då är man väl fortfarande ung...eller?
Ava
1958 • Lindome
#15
23 oktober 2009 kl 20:07 Redigerad 23 oktober 2009 kl 20:08
Gilla
Sådär springer jag ofta. Iofs sällan jättelångt hemifrån men följer jag en stig som "nog går åt rätt håll" så händer det ibland att det blir längre - eller kortare - än planerat. Alltid lika kul att tanka ur Garmin efteråt så att jag får veta var jag har varit!
Sist fuskade jag iofs och hade telefonen med. Men så hade jag bestämt möte med maken också (fick ringa och säga att jag inte hittat stigen jag var säker på var den gick. Passet blev 6-7 km längre än tänkt och jag blev lite sen.)
Lustigt nog går stigarna nu för tiden mer och mer åt det håll jag tror, även om jag aldrig sprungit på dem förut. Lokalsinnet blir tydligen bättre med åren.
Walker67
1947 • Växjö
#16
23 oktober 2009 kl 20:53 Redigerad 23 oktober 2009 kl 21:05
Gilla
Som yngling bodde jag i Värnamo och hade antagit en ibjudan om träningsorientering någonstans i skogarna utanför tätorten. Jag hade dock mycket dåliga kunskaper i orientering och jag tror banan var utlagd på en 50000-del. Iaf startade jag och lyckades hitta ett par kontroller, men den tredje var omöjlig att hitta. Till min fasa upptäckte jag att jag hamnat utanför kartan och det fanns inget att orientera sig på och jag visste inte ens varifrån jag kommit. Jag kände paniken började komma och tänkte att det blir nog polispådrag inatt. Men så hörde jag måsar skrika och upptäckte en sjö på kartan. Jag sprang mot måsskriken och lyckades hitta sjön. Därifrån gick det en skogsväg, som jag följde på vinst och förlust och plötsligt upptäckte jag en man på stigen. Det visade sig att det var en i arrangörsklubben OK Stigen, som redan börjat leta efter mig.
Denna händelse gjorde att jag valde gång i stället, ville inte riskera att gå vilse fler gånger.
Jag har dock provat orientering på senare år, men då på motionsnivå. Det är ju en helt annan idrott nu med moderna kartor och sportidentstämpling.

Ps. H L. Funderar just på vilken udde du kan ha varit ute på. Jag bor i andra ändan av stan, så mina rundor sträcker sig inte åt det hållet. Visserligen har jag sprungit Växjöloppet runt Bergundasjön flera gånger, men känner ändå inte igen mig
Emil Westin
1991 • Linköping
#17
23 oktober 2009 kl 21:24
Gilla
Vilket äventyr. Sånt vill jag uppleva. :P
Henning Looström
1973 • Lund
#18
24 oktober 2009 kl 00:10
Gilla
Peter, öh, jo jag visade ju just prov på mitt ungdomliga beteende...

Walker, kolla kartan, det finns en väldigt smal (och lång) udde i sjön. Säkert väldigt vacker och pitoresk under rätt omständigheter...
Rätt coolt att du lyckades komma utanför kartan, särskilt om det var en 1:50000. Måsnavigering har man ju annars hört om i paddlingssammanhang, där måsarna simmar är det djupt nog, där de står upp är det för grunt för att paddla.

Läste förresten "into the wild" för några år sedan. Huvudpersonen löptränar enligt principen springa vilse och sedan försöka hitta hem. Minnns inte om det var några speciella regler för tempo. Får nog kolla upp det och starta en ny tråd om det för det var rätt kreativt.
Walker67
1947 • Växjö
#19
25 oktober 2009 kl 20:08 Redigerad 25 oktober 2009 kl 20:10
Gilla
Då kan man säga att han fått en efterföljare i dig som "into the wild"-löpare...........

Kollade på cykelkarten för Växjö Runt och upptäckte då den udde och det träsk du talade om. Inte kul precis att hamna där.
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#20
25 oktober 2009 kl 20:49
Gilla
Henning, störtskön läsning, känner igen mig väl...
Har inte tal på hur många gånger jag har genat i ytterkanter av trädgårdar eller letat mig upp till en hög (och jobbig) topp för att försöka ta reda på var jag är i världen... Och mött en stressad fru i dörren, för att vi skulle iväg någonstans när mitt löppass skulle bara ta 1:15, sen blev det närmare 2h...

Men det är på de okända stigarna man ser nya saker...
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.