Löpning • Träning • 21 inlägg • 4165 visningar •

Variera löpsteget?

Peter Winblad
1970 • Helsingborg
#1
•
21 september 2012 - 00:08
Gilla
Hej alla trevliga och kunniga löpare!
Jag har joggat regelbundet sedan Mars i år och gått ner en hel del i vikt (9kg) som följd. I början tog knä- och fotleder ganska mycket stryk av de tunga fotisättningarna, så jag experimenterade lite med ett flackare steg. Det funkade jäkligt bra men nu kör jag med lätthet mitt naturliga steg hela tiden. Med ökad träningsmängd på senare tid känner jag mig återigen lite "sliten" i lederna. Finns det risker med att springa med ett "konstruerat" steg vissa pass eller finns det t.o.m fördelar?
< < < 1 2 > > >
Tage Ericsson
1952 • Varberg
#2
•
21 september 2012 kl 15:50
Gilla
Jag fick knäproblem på 90-talet som mycket berodde på pronationsuppbyggda skor. Funderade mycket och testade med neutrala väldämpade skor och ändrade till framfotsisättning vilket inte var "rätt" på den tiden. Har inte haft några knäproblem sedan dess. När jag hade en bristning i plantarfascian för två år sedan fick jag gå tillbaka till hälisättning och även rulla på utsidan av foten. Nu känns det som jag kan alternera utan problem, men det naturliga är isättning av framfoten och tyngdpunkten framåt med lågt löpsteg. Har fortfarande väldämpade neutrala skor - Nike Vomero.
Som jag ser det belastar man undersida fot och hälsenan mer med framfotsisättning och knän och höfter mer med hälisättning så man kan modifiera tekniken vb.
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#3
•
21 september 2012 kl 21:36
Gilla
Peter, vad menar du med ditt naturliga steg? Den som inte har sprungit ofta sedan barnsben har inget naturligt löpsteg skulle jag säga. Om man har tillägnat sig ett klumpigt löpsteg så vinner man på att ändra till ett lätt steg med så litet frånskjut som möjligt. Det känns konstruerat när man är ovan men naturligt när man är van.

Peter Winblad
1970 • Helsingborg
#4
•
22 september 2012 kl 00:39
Gilla
Klas, Jag talar om det steg som du tar utan att tänka på teknik eller eventuella smärtor. Jag har inte varit engagerad på sådana här sidor eller i någon klubb tidigare och därför aldrig funderat på att man kan träna löpteknik. Jag helt enkelt bara kutat på. När jag nu hittat den här sidan så öppnar sig en helt ny värld med nya funderingar. Anledningen till min fråga är att jag trodde att det steg man tar utan funderingar, är det steg din kropp är konstruerad för. Börjar man experimentera så kanske man får problem på andra ställen.
Men jag ska forska vidare och lära mig mer om löpteknik. Tack!

Tage, tack för exemplet. Det verkar som att dina pronationsskor motverkade det naturliga stötdämpningssystemet?
Det är kul att höra att det går fint att ändra teknik utan besvär. Jag ska experimentera vidare med tyngdpunkter och olika fotisättningar.

Ha det gott!
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#5
•
22 september 2012 kl 00:59
Gilla
Peter, det är gammal god visdom att man ska vara försiktig med att experimentera med löpsteget. Tro inte på råd som går ut på att man ska styra steget på ett visst sätt. Det man kan behöva tips om är att springa mer avspänt, framför allt genom att skjuta ifrån mindre i varje steg.
Oldboy
1952 • Danderyd
#6
•
22 september 2012 kl 20:35
Gilla
Håller delvis med Klas, man ska vara försiktig om man experimenterar.
Men vi har gått och ev sprungit i "onaturliga" skor i en massa år så de flesta har inte spontant sitt bästa löpsteg när de för första gången på länge snör på sig ett par joggingskor och börjar springa. Därför finns det anledning för den intresserade att prova sig fram och jag tycker att det första valet bör vara att testa att springa barfota på ett lämpligt underlag som gräsmatta eller annat halvmjukt. Men bara löjligt lite första gångerna, man kanske börjar använda muskler som är helt ovana vid att belastas så mycket och länge.
OM man gör nån större förändring av sitt löpsteg bör man också absolut fasa in det nya långsamt, över 3-4 månader eller vid behov längre.
En av mina "gurus" är Matt Fitzgerald, han säger numera att kroppen vanligtvis väljer bästa löpsteget själv (med rätt förutsättningar) men att några avarter bör man aktivt försöka göra sig av med, särskilt att landa alltför långt fram med foten. Strax framför kroppens tyngdpunkt, max 20cm tror jag han nämner.
Mattias Eklund
1980 • Åby
#7
•
22 september 2012 kl 20:41
Gilla
Ut i skogen och spring, eftersom kroppen inte kan hålla ett "visst" steg utan måste anpassa sig efter terrängen.

Du kommer bli trött på helt nya ställen, men den slitna känslan lär du knappast behålla.

Acke5
1959 • Göteborg
#8
•
23 september 2012 kl 01:05
Gilla
"Ut i skogen och spring"

Kan det vara så att orienterare inte drabbas av de skador som tyvärr är så vanliga bland "asfaltslöpare"?
Har de mera "olycksfallsbetonade" än förslitnings-/överansträngningsskador?
Peter Andersson
1965 • Eksjö
#9
•
23 september 2012 kl 06:32
Gilla
@ Acke5

När O-Ringen kommer till stan så bygger man upp en separat läkarmottagning på området för att avlasta den lokala akuten just den veckan - är det svar nog på din fråga? ;-)
Per Carlin
1978 • Arboga
#10
•
23 september 2012 kl 09:15
Gilla
Med 25.000 orienterare på en plats som dessutom skall springa 5 dagar i rad så blir det skador.
Det skulle vara intressant och se hur många som skadar sig om man samlar 25.000 asfaltslöpare på en plats och lät dem tävla 5 dagar i rad?

Skadebilden för terränglöpare är helt annorlunda mot vad på plattenlöpare får. Vrickade fötter och stukningar är ett ständigt gissel för några, skrubbsår och blodsutgjutelse är också förekommande om man fastnar i en gren eller hasar ned för en brant. Själv så har jag ett rejält hack i pannan efter att jag gick i närkamp med en torr gren förra helgen. Jag vann eftersom grenen gick av, men priset var som sagt ett hack i svålen och blod i ansiktet.
Om man bortser ifrån vrickningar / stukningar så tror jag att förslitningsskadorna är få bland orienterare.

HR
1972 • Stockholm
#11
•
23 september 2012 kl 10:38
Gilla
Orienteringslandslaget reser med egen Naprapat nedstoppad i bagaget. Jag vet inte hur mycket han har att göra, men tydligen så är han inte bara med som skådebröd. Så snygg är han inte.
(Sorry "M" ;) ...)
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#12
•
23 september 2012 kl 11:15 Redigerad 23 september 2012 kl 11:18
Gilla
Jag tror helt klart att löpning i terrängen, även på stigar, är bra för tekniken. Det förbättrar koordinationsförmågan, vilket borde göra att kroppen lättare hittar ett skonsamt steg istället för att fastna i att bara upprepa det rörelsemönster man är van vid.

Dock präglas löpsteget ändå av vilka föreställningar man har om hur man ska springa, medvetet eller omedvetet. Jag har läst orienterare hävda att man ska springa med långa kliv för att undvika att snubbla. Om man gör det, så kommer man att få ett överbelastande steg med mycket vertikalt arbete, som leder till skador i förlängningen, och ökar risken för stukningar.

En annan stor fördel med att springa i terrängen är förstås att man stärker den stabiliserande muskulaturen och rörelsen blir mer varierad.

EDIT: det bästa är förstås att det är roligt och avkopplande att springa i naturen, och man mår bra av att det går långsammare på långpassen
Marcus Nilsson
1967 • www.sapiens.se
#13
•
23 september 2012 kl 11:26
Gilla
Klas: Om du vill kan du få hänga med mig på ett par timmar obanad löpning i lite högre fart och då kommer du inse nyttan av att lyfta på fötterna. Korta låga steg funkar rätt dåligt där. :-)

Löpning i obanad terräng är något jag verkligen brukar rekommendera att göra med jämna mellanrum. Allsidig träning som ger fin bålstyrka!
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#14
•
23 september 2012 kl 11:37
Gilla
Mackan, steglängden ökar förstås med farten på alla underlag. Jag springer mycket obanat. Jag kan tänka mig att man får en viss sänkning av stegfrekvensen av det mjuka underlaget och av att lyfta på fötterna, men det är marginellt och inget man behöver sträva efter. Att aktivt sträva efter att sänka stegfrekvensen/förlänga stegen verkar dumt.
Marcus Nilsson
1967 • www.sapiens.se
#15
•
23 september 2012 kl 11:48
Gilla
Nej det brukar inte finnas någon anledning att aktivt förlänga stegen. Men man kan bli tvungen att aktivt se till att lyfta lite mer på fötterna i obanad terräng. Annars blir det lätt en del snubbel när farten går upp.
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#16
•
23 september 2012 kl 12:03
Gilla
Håller med. I och för sig så pendlar foten automatiskt högre upp i högre fart, om man springer avspänt (avspänd knäled när benet pendlar fram), men jag har också känslan av att man faktiskt hjälper till att lyfta lite.
Marcus Nilsson
1967 • www.sapiens.se
#17
•
23 september 2012 kl 12:09
Gilla
Och avspänt är nyckeln till att springa snabbt även i obanad terräng. Jag hade med en av mina kompisar på 6x3 km intervaller på småstigar och obanat för ett tag sen. Han sprang halvmaran på 1:18 förra helgen men jag sprang från honom med ca 1½ minut på den sista intervallen och det var mycket pga avspänd löpning. För jag är inte 30 sek/km snabbare än vad han är i normala fall!
Klas Orsvärn
1960 • Södermalm
#18
•
23 september 2012 kl 14:50
Gilla
Jag skulle gärna hänga med dig och springa obanat någon gång, om du inte kör för fullt. Vill bli bättre på det. Jag fegar lätt ur och håller mig till stigarna när det är för snårigt och brötigt. Det vore intressant att se hur en van orienterare tar sig fram.
Marcus Nilsson
1967 • www.sapiens.se
#19
•
23 september 2012 kl 15:40
Gilla
Vi kan ta det när jag kört maran Klas. Stalltips nummer ett är att ha blicken långt fram och bara scanna av terrängen. Tittar man ner i backen spänner man sig lätt.
Mikael
1986 • Borås
#20
•
23 september 2012 kl 16:05
Gilla
Klas, för att undvika att trilla som orienterare så gäller regeln att springa tillräckligt snabbt så man hinner parera med andra benet ;) Steglängden får anpassas efter underlaget, sällan rötter och stenar ligger utplacerade med exakt lika långt avstånd mellan varandra ;)
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.