Löpning Tävlingar & Motionslopp 21 inlägg 9269 visningar

Första maran - Stockholm eller Berlin?

1989 • Älmhult
#1
6 augusti 2013 - 10:08
Gilla
Jag ska springa mitt första marathon nästa år och nu när det börjar bli dags att anmäla sig, sitter jag lite i valet och kvalet mellan vilket lopp jag ska välja.

Stockholm känns ju kul att debutera på eftersom det är i Sverige och en ganska stor löparfest. Samtidigt kan det ju vara skönt att springa första maran på en flack bana eftersom det i första hand är distansen jag vill känna på, och då känns Berlin mer lockande. Jag tänker inte satsa på någon tid nu första gången, utan fokus blir på att ta sig runt.

Vad säger ni som har lite mer erfarenhet? Vilket marathonlopp kan vara trevligt att debutera på?

< < < 1 2 > > >
1966 • Falsterbo
#2
6 augusti 2013 kl 10:27
Gilla
Sprang mitt första marathon i år - Köpenhamn. Flack bana och hyfsat mkt folk. Inte så långt från Älmhult heller. Mitt 2:a marathon blir i Berlin om knappt två månader och det lär vara en rungande folkfest - ska bli kul. Sprang egentligen Köpenhamn just för att ha testat marathon innan Berlin. Ska du springa Berlin måste du hänga på låset, 40000 platser tog slut på några timmar....... Lycka till!
1975 • Göteborg
#3
6 augusti 2013 kl 10:48
1 Gilla
Vill du ha en trevlig och rolig första mara tycker jag personligen du ska hålla dig ifrån de stora loppen och sikta på ett aningen mindre. Det blir lite mer loppkänsla och lite mindre "boskapsfösning" av det. Och isåfall finns det hur många som helst att välja på.

Är du inne på Tyskland tycker jag du ska överväga Hamburg (våren), alternativt Frankfurt (hösten). Det senare är fortfarande rätt stort men båda är flacka, superbt organiserade och ger bra upplevelser.

Dom stora loppen är ofta rätt hypade, och ofta dyrare också.

Eller varför inte sikta på en av våra många lokala maror här i Sverige?

Större är inte alltid lika med bättre, speciellt inte när det gäller maror!
Mr. B
1963 • Hemma
#4
6 augusti 2013 kl 10:57
Gilla
Jag har samma åsikt som Stephan, men förstår att många lockas av folkfesten på de jättestora loppen.

Växjö i oktober är en mycket trevlig och välorganiserad mara. Den "känns" större än den är, eftersom banan bara är 5 km. På en del sätt är det en fördel: inga överraskningar, folk överallt, man når sin egen väska varje varv, ...
1963 • Örebro
#5
6 augusti 2013 kl 11:13
Gilla
Debuterade i Stockholm förra året och tyckte att det var kanon (förutom vädret). Folkfest, lättbegripligt och många glada människor. Om du inte är fokuserad på att maxa tiden gör det väl inget om banan inte är helt platt, det är ju inga jättebackar vi talat om? Sedan, när du känner distansen, kan du köra nästa lopp på en riktigt flack bana och sätta ett prydligt personligt rekord :)

Har även sprungit mindre lopp vilket också är trevligt men på ett annat sätt. Personligen vill jag då satsa hårdare på prestationen eftersom kringupplevelsen är mindre.
sabine
1978 • stockholm
#6
6 augusti 2013 kl 11:19
Gilla
Jag sprang min första mara härom veckan, Ölands Marathon. Detta är en liten mara, trevligt lopp på många sätt men jag hade gärna haft mer publik och fler löpare för att inte tappa motivationen när det kändes tungt! Fick springa rätt mycket helt själv vilket kändes lite segt!
Den typen av lopp passar mig nog bättre längre fram när jag har fått lite marathonrutin...
Men både Berlin och Stockholm är ju stora lopp med väldigt många som springer och bra med publik så båda dessa lopp är nog roliga och bra första gången!:)
1975 • Göteborg
#7
6 augusti 2013 kl 12:19
Gilla
Skulle säga att det finns en gräns någonstans mellan 5000-10000 deltagare där det är rejäl folkfest utmed banan utan att det är vare sig för trångt eller glest i löparleden. Ungefär mellan 10000-15000 deltagare och uppåt tenderar det att glida över från folkfest till storskaligt jippo. Sådana klarar man sig utan.

I segmentet mellan 5-12k deltagare finns det massor av maror i Europa att välja mellan. Det rätt ensidiga fokuset på Berlin och andra stora lopp är tyvärr ganska olyckligt, om ni frågar mig. Mindre och betydligt bättre lopp får inte den uppmärksamhet dom förtjänar.
1971 • Nykvarn
#8
6 augusti 2013 kl 14:12
Gilla
Har själv bara sprungit fyra Stockholm marathon men jag tycker det är ett fantastiskt arrangemang och skulle inte för något i världen byta det mot ett mindre lopp med några hundra deltagare och lite publik. Gå i mål med all publik på Stockholm Stadion efter 42,2km är mäktigt och ett minne för livet!
Mr. B
1963 • Hemma
#9
6 augusti 2013 kl 14:23 Redigerad 6 augusti 2013 kl 14:23
Gilla
Det är det som är det fina: Det finns massor av olika lopp med helt olika karaktär. Om man vet vad man är ute efter hittar man antagligen sitt drömlopp någonstans.

Finspång Marathon hade 14 deltagare i fjol... :-) Alla damerna hamnade på prispallen.

(Kanske bäst att tillägga att de andra distanserna lockade ytterligare några hundra löpare)
1989 • Älmhult
#10
6 augusti 2013 kl 14:41
Gilla
Intressanta resonemang och idéer.
Jag är inne lite på Sabines spår.. Blir det tungt är det rätt skönt att det finns många löpare runt omkring mig samtidigt som en stor publik och en mäktig målgång motiverar en till att fortsätta kämpa. Jag förstår dock tjusningen med att springa mindre lopp och slippa all trängsel. Sprang halvmaran i Kalmar i slutet på juni och där var det bara ca 500 anmälda. Hade en underbar löpupplevelse, och loppet var väldigt bra organiserat. Kan även tillägga att publikstödet var mycket bättre än väntat, och just publiken tycker jag är en viktig del för att jag inte ska tappa fokus. Kanske därför ett större lopp lockar mig...
Oldboy
1952 • Danderyd
#11
6 augusti 2013 kl 15:36
Gilla
Bara "känna på distansen" kan du göra i Växjö, eftersom man springer 8 varv blir man inte särskilt ensam, det finns alltid löpare i sikte. Mycket bra organiserat, god stämning och billigt, särskilt när man bor nära. Risk för dåligt väder förstås, men det finns ju i Stockholm också:-)
Men eftersom det finns så mycket att välja på får du nog bestämma dig för vad du vill mer än känna på distansen och inte bli helt ensam. Om det inte är en varvbana som Växjö skulle jag säga att det ska gärna vara tusen löpare eller mer för att man alltid ska kunna få löpsällskap men liksom Stephan tycker jag att över 10000 betyder mycket trängsel och annat runtomkring som tar en del fokus från själva löpningen.
Du kan leta på nätet, marathons.ahotu.com har alla stora och medelstora och många små maror från hela världen med, kondis.no har de norska, marathonguide.com har en massa omdömen från löpare.
Själv gillar jag när det är vackert och eftersom jag jagar tider vill jag ha det platt. Ändå persar jag i Stockholm varannan gång...
Jenny
1974 • Knivsta
#12
6 augusti 2013 kl 16:36
Gilla
Jag går i liknande funderingar som du, Amanda, även om nästa år möjligen är lite för tidigt för min del. En nackdel med Stockholm, som jag ser det, är att den kommer så tidigt på säsongen. Om man inte är en hängiven löpare året runt utan gärna bryter av med lite skidåkning känns det tajt att komma i marathonform redan till början av juni, tycker jag.
Annica Kaufeldt
1973 • Stockaryd
#13
6 augusti 2013 kl 16:57
Gilla
Jag sprang min första mara i Växjö, 5h 46min tog det och det var jag, Ulla och funktionärerna på sista varvet. Hade det inte varit för att Ulla coachade mig runt så att jag skulle klara det hade jag sprungit helt själv den sista timman. Det var knappt ens några flanörer ute (kväll, kallt, oktober - go figure...) på slutet. Vill man ha löpare omkring sig på slutet och vet med sig att man behöver +5h ska man välja ett av de större loppen, skulle jag vilja hävda.
Claes Danielsson
1971 • Västerås
#14
6 augusti 2013 kl 18:25
Gilla
Det är väl inget som hindrar att du springer både Stockholm och Berlin nästa år? Börja i Stockholm utan krav i början av juni så har du en tid som du kan slå på den platta banan i Berlin i slutet av september. :)
Claes Danielsson
1971 • Västerås
#15
6 augusti 2013 kl 18:29
Gilla
Här är förresten en lista över de största loppen i Europa:
http://www.laufmarkt.de/In-English/European-Marathons

Jag håller med om det folk har skrivit tidigare, att störst inte nödvändigtvis är bäst, men en viss storlek på loppen tycker jag ger mer känsla. Ett marathon är ett speciellt tillfälle som man förbereder sig länge inför och då tycker jag gärna att loppet kan få vara lite speciellt också.
Lennart
1971 • Vallentuna
#16
6 augusti 2013 kl 18:36 Redigerad 6 augusti 2013 kl 18:59
Gilla
Jag har sprungit Sthlm Marathon 7 gånger. Jag har också sprungit Berlin marathon, London Marathon och New York Marathon och jag tycker du skall springa Berlin Marathon. Inget snack.

Att springa genom Berlin, och avsluta med att spriga genom Brandenburger Tor innan målgång i Tiergarten tycker jag är en mycket häftigare upplevelse än målgången på Sthlm Marathon. Jag tycker inte ens att det går att jämföra.

För mig är valet självklart.
1978 • Älmhult
#17
6 augusti 2013 kl 19:20
Gilla
Jag skulle springa Berlin som debut utan att tveka! Riktigt bra organisation, endast ett varv vilket gör det mentalt lättare och platt som en pannkaka! Relativt mycket publik och "jippon" längs med banan som håller motivationen uppe. Men som du ser i tråden är det så klart en smaksak.

Som bonus med Berlin marathon får du en fantastisk stad att kombinera med en weekend, den upplevelsen får du inte i de mindre loppen.
Oldboy
1952 • Danderyd
#18
8 augusti 2013 kl 23:51
Gilla
Jag protesterar! Man kan välja vilken stad man vill turista i och sen kolla när de har ett marathon! Det finns många fantastiska städer! Men man ska helst turista efter loppet, benen blir trötta av mycket spatserande.....
1971 • Mjölby
#19
9 augusti 2013 kl 13:04
Gilla
http://bilbaomarathon.com/information42k.html verkar ju helt klart roligt.
Dock blev jag lite förvånad över att de bara tillåter 4h30min som max-tid. Eller har jag mmissupfattat någe??
1956 • PARTILLE
#20
9 augusti 2013 kl 19:16
1 Gilla
Berlin eller Paris är utmärkta banor att debutera på än Stockholm. Dom vinner lätt. Bana, arrangemang, runt-omkring-grejer och folkfest.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.