Löpning • Träning • 6 inlägg • 5235 visningar •

Hjärnan sa Go Go! Kroppen sa NO NO!!

Irene
1968 • Åstorp
#1
•
16 mars 2014 - 18:16
Gilla
Sprang min femte halvmara idag. Kände min pigg och löpsugen innan start. Jag har också känt mig frisk den här tiden innan loppet. Började loppet som jag brukar, ja de fem första kilometerna tom någon minut långsammare än vad jag brukar. Dock tog jag slut, hjärnan ville springa men kroppen sa nej. Jag var mycket törstig under loppet , hade antydan till magkramp och yrsel. Jag blev trött som om jag ville sova och andningen var stötig, även antydan till mjölksyra i benen. Har någon varit med om detta och i så fall vad har ni gjort åt det? Jag har varit nöjd med min träning under vintern.
Mikael Karlsson
1959 • Rönnäng
#2
•
16 mars 2014 kl 21:19
Gilla
Jag har inget svar men det var en skön titel ;-)
Irene
1968 • Åstorp
#3
•
16 mars 2014 kl 21:33
Gilla
Titeln är skönare än upplevelsen :-). Känner fortfarande en matthet och påverkan efter dagens bravad. Mest rädd för att det ska hända igen.
Forrest Gump =)
2009 • Klippan
#4
•
16 mars 2014 kl 22:40
Gilla
Det Du direkt kan förändra är att kliva av tidigare/ lyssna på kroppens signaler utifrån dagens erfarenhet.
Jag kan inte ge Dig ett svar utan ger Dig några infallsvinklar Du kan analysera vidare på.
Det kan vara flera enskilda orsaker och i kombination t ex något virus som legat latent i kroppen som gav sig tillkänna, magkatarr/-sår pga ökade stresspåslaget av tävlingssituationen m ökad magsyra => försämrat upptag av näring/-elektrolyter, ätit/ druckit ngt som magen reagerar mot, rubbad vätske-/ elektrolytbalans pga för varmt klädd, druckit för lite eller för mycket vatten.
Kristian Svensson
1982 • Åkarp
#5
•
17 mars 2014 kl 14:25
Gilla
Jag känner igen mig i detta:

"Dock tog jag slut, hjärnan ville springa men kroppen sa nej. Jag var mycket törstig under loppet."

"Jag blev trött som om jag ville sova"

Precis detta drabbades jag av när jag sprang min första halvmara 2000. Det enda som jag kan själv tänka mig var att jag var för dåligt tränad och kanske även dåligt hydrerad inför loppet. Men just dom känslorna hade jag och dom kom efter 11 km ungefär. Det var helt sjukt att här springer man och så känns det som om jag håller på att somna. Det loppet var en riktig kamp och dagen efter var jag hett sabbad i hela kroppen. Kändes nog som det gör om man försöker stoppa ett godståg genom att ställa sig framför det.

Irene
1968 • Åstorp
#6
•
17 mars 2014 kl 16:24
Gilla
Hade det varit min första halvmara hade jag också gått på dålig träning men eftersom jag sprang fyra lopp under 2013 och har tränat hela vintern så tror jag inte på det. Dock känner jag också att jag är påverkad fortfarande och det har jag aldrig känt tidigare, tvärtom har jag varit sugen på att springa igen dagen efter en halvmara.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.