Löpning Skador & Rehab 28 inlägg 7656 visningar

Vilket pass gjorde dig skadad?

Leifi Plomeros
Arboga
#1
3 juli 2016 - 16:25 (Redigerad 3 juli 2016 - 16:25)
Gilla 
Det vore intressant att höra era erfarenheter kring när ni någon gång fått en löprelaterad skada.

Vad körde du för pass när du skadade dig?
Hur intensivt var passet i förhållande till ditt, säg tävlingsfart på milen?
Hur många km snittade du under ca 10 veckor innan skadan?
På vilket underlag skedde skadan?

Ja, det finns många fler frågor som man kan ställa sig. Själv blir jag skadad av progressiva långpass.

< < < 1 2 > > >
Rasmus Wadsten
1985 • Eslöv
#2
3 juli 2016 - 16:45
Gilla 
Fick benhinneinflammation i mars. Troligtvis var det två milpass på en vecka efter mycket alternativ träning under vintern som fick det att tippa över. Fortfarande kan jag känna av problemen. Just nu provar jag med ökad kadens och rundor på typ 7-8 km för att undgå problemen i framtiden. Istället blir nu hälsenorna ansträngda, så jag skyndar lagom. Fortfarande har jag dock Lidingöloppet som mål i höst. Vi får se hur det går med det.
Träningsdagboken är öppen för medlemmar.
1981 • Örebro
#3
3 juli 2016 - 16:52
3 Gilla 
Det går nog inte att peka ut ett pass, skador är komplicerade och det är förmodligen mångfacetterat och sker över tid. Sedan är det såklart alltid något som får bägaren att rinna över.
1949 • Göteborg
#4
3 juli 2016 - 19:56
Gilla 
Senaste skadan var bristning i vaden. Sprang ett mil-lopp i januari och tyckte farten var skral. Vila några dar och sedan uppvärmning 3 km och tänkta km-intervaller på grus. Redan i vilan efter första km högg det till. Rehab har varit långvarig då jag inte mäktat vila mer än 2-3 veckor innan jag smyger igång igen. 3-4 ggr recidiv (samma bristning igen). Nu har jag vilat 5 veckor och tar det mycket lugnt. "Gubbvad" diagnosen.
Åsa Bergman
1983 • Fagersta
#5
3 juli 2016 - 20:45
Gilla 
Överbelastning, pga mycket asfalt långa pass över 50km, monotomt tränande. För lite mat i förhållande till det. En kropp som kämpa, tills benet "sprack". Stressfraktur i skenbenet, lång tid att läka.

Små skador pga, lite för mycket vilja.

Nu är de mer balans till allt!
Göteborg
#6
3 juli 2016 - 21:14
Gilla 
Sprang 60m på skoj med några kompisar. Dåliga sneakers gjorde att jag sträckte IT/TFL bandet och hade ont i knät under 1 år.

Gick därefter till Löplabbet och köpte ett par riktiga löparskor, sedan dess har jag inte haft några skador eller problem alls.
1989 • Bandhagen
#7
4 juli 2016 - 00:06
Gilla 
Jag har ironiskt nog blivit skadad under perioder med lugna mängdpass på varierande underlag. I kontrast till perioder med mycket intervaller och semi-maxande på 100% löpbandslöpning.

Senaste skadan dök upp under ett ovanligt (pga sällskapet) långsamt distanspass, efter ca 11 km, för mig inte en särskilt lång distans.
1965 • Kungsholmen
#8
4 juli 2016 - 09:26
4 Gilla 
Utlösande passet var en Halvmara där vaden gav upp efter 15km. Bidragande orsaker var rekordmängd sista 5 månaderna, en mara ca 4 v innan och ett för tufft långt maratempopass veckan innan halvmaran. Tror även visst skryt på instagram om hur bra min kropp höll veckan innan starkt bidrog till skadan ;)

1965 • Täby
#9
4 juli 2016 - 10:27
1 Gilla 
Ja, jag tror att det allra viktigaste är att man inte yppar, ens för sig själv, att man ju faktiskt håller ganska bra.

Det verkar finnas nån inbyggd mekanism hos oss att just då trigga den där skadan som förmodligen har legat och lurat ett tag.
1971 • Nykvarn
#10
4 juli 2016 - 10:57
Gilla 
Jag kan inte peka på ett speciellt löppass som gjort att jag skadat mig. Däremot kan jag se ett mönster, att jag vid flera tillfällen kört hårda pass, alltid i de här fallen korta intervaller, FÖR hårda pass där jag ”sprintat” och som sedan ”puttat mig över kanten” och har lett till att blivit sjuk en period eller upplevt att jag snarare tränat ner mig och försämrat mig än tvärtom.

Det senaste passet jag kan ta som exempel var 8x300m+1500m i slutet av mars, fyra dagar innan min planerade tävlingsdebut på 5000m i början av april i år. På det passet sprang jag vissa av trehundringarna neråt och under 3 min/km och det är väldigt snabbt jämfört med min kapacitet och en fart jag i allra bästa fall kan hålla i en km.

Det blev ingen tävlingspremiär, jag sprang passet på torsdagen, på lördagen blev jag magsjuk/matförgiftad och efter det följde en längre förkylningskänning följt av skadekänningar istället för lopp på tisdagen.

Jag skyller inte allt på det enskilda passet MEN jag försöker akta mig för att springa i sådana farter att det handlar om ren sprint, vilket är lite av ett problem för en gubbe som jag som har uthålligheten och försöker bli snabbare men jag försöker tänka på det gamla rådet att träna efter nuvarande kapacitet och inte efter önskad kapacitet och att därmed hålla igen något även på kortare intervaller. Jag tror träningseffekten blir lika stor av att t ex hålla mig till en fart jag kan hålla i 3 km men att skaderisk och slitage minskar dramatiskt.

Kanske är det också p g a detta som jag föredrar långa intervaller, där jag lättare hittar en ”lagom” fart och ansträngningsnivå
1968 • Malmö
#11
4 juli 2016 - 11:04
Gilla 
För mig har innebandy varit inblandat i princip varje gång. Jag tycker att det är helt galet skoj och vet att jag tar en risk men jag har svårt att hålla mig därifrån... En gång har baksidan gått när jag klev över sargen för att komma in på planen :-)
1973 • Åkersberga
#12
4 juli 2016 - 11:58
Gilla 
Korta snabba intervaller, när jag inte är 100% återhämtad eller har träningsvärk i de utsatta muskelgrupperna, är nog mest utlösande för mig.
Har inte tålamod nog att nöta ut mig till skador någon längre period med för stor veckomängd men 2014 hade jag flera månader då jag snittade 8-10mil/v och då hade jag uppsvullna knän (vatten i knäna) ca 1år efter det + utnötta nedre mag/innanlår muskler.
Nerförslöpning med felaktigt teknik är ett annat effektivt sätt för mig att skada mig och t.ex. få vatten i knäna:-)
Emma Rengbo
1980 • Åkarp
#13
4 juli 2016 - 17:01
Gilla 
Pass där jag varit trött och ofokuserad med snubbling som följd. Knäet i marken med full tjong och ett års rehab på det. Smäll på knäet (akut trauma) - samma symptom som kraftig överbelastning.

Annars mest mindre besöker o överbelastning som "botats" med någon/några veckors vila.
Åsa
1978 • Tyresö
#14
5 juli 2016 - 19:50
Gilla 
Jag vet vilka pass skadan blivit uppenbar under/efter, men jag tror aldrig det haft att göra med just de passen utan mer hur jag sammantaget tränat perioden innan. Vilket alltid kan summeras med för mycket och för enahanda utifrån min kapacitet.

Fick en överansträningning i knäna efter att ha sprungit flera lite för långa pass i lite för högt tempo, och för tätt. Fick inte tillräckligt med vila emellan, och ett par av passen som var tänkta att bli kortare och långsammare blev snabba och långa för att jag tyckte det kändes så bra och ryktes med.


Plantar fasciiten vet jag precis vad som framkallade den. Hade sprungit på bra under hösten och fick spader när det kom massa is och snö. Hade inte skapat någon rutin kring alternativträning. Köpte ett par skor med broddar som jag bara bytte till rakt av. De var dock rätt platta i innersulan och hårda i dämpningen, så efter två veckor där jag kört på som tidigare med långpass etc så kom det. Minns exakt det pass jag sprang ut på där jag kände att fötterna inte kändes okej på en helt ny nivå, men jag förträngde det, som man gör: "Det löser sig, jag vilar efter det här passet". Sedan var det kört, så vila fick jag väl antar jag.
Thomas Bergdahl
1975 • Göteborg
#15
14 februari 2017 - 11:20
Gilla 
Bild uppladdad av Thomas Bergdahl
Det här gjorde att jag fick problem med plantar fascitiis. Bilden är egentligen ganska självförklarande. Frånvaro från löpningen pga sjukdom och sedan löpning 8/10 dagar inklusive ett pass på 23 km. Idag fattar jag inte vad jag höll på med när jag tittar på det.
1979 • Söderhamn
#16
14 februari 2017 - 11:51
Gilla 
Har bara haft typiskt överbelastningsskador.
Började våren 2013 för mig, hade i princip bara åkt skidor januari-mars och marginellt med löpning. Gick in i löpningen ungefär på samma sätt som jag avslutade säsongen gällande mängd och fart. Hjärta och lungor hade ju inga problem efter den stora mängden skidåkning.
Fick problem hela våren med underbenen, typiska benhinnebesvär och allehanda senbesvär.

Skidåkningen bidrog nog också till att mina främre fotvalv kollapsade, dålig diagonalteknik och lite trånga pjäxor är ingen höjdare. Resten av 2013 gick lite upp och ner, ibland funkade bra att springa, ibland inte. När vintern kom fick jag dock så ont i fötterna att inte kunde springa alls nästan. I mars 2014, dvs efter 1 år, fick jag diagnosen att de främre valven kollapsat. Fick bra hjälp av en träningsintresserad ortoped och fick ett par inlägg med pelott som gjort att jag kunnat springa i princip obehindrat. Kan dock inte springa i typ X-Talon 212 eller andra väldigt flexibla trailskor, behöver sula som är ganska vridstyv beroende på underlag.

Senare 2014 sprang jag UV45 (Ultravasan 45km) och nästa problem kom. Hade trappat upp mängden ganska fort från april till augusti, lite för fort kanske med tanke på fotproblemen ovan. UV45 gick dock bra men jag vilade alldeles för lite efteråt, började träna lite redan 3 dagar efteråt och sprang långpass helgen efter. Därefter var jag uppe i samma volym som innan UV45. Fick en segdragen seninflammation i baksida lår och problem med senfästen runt vänster knä. Problemen och smärtbilden var så diffus så varken sjukgymnast, naprapat, ortoped eller MRI kunde se eller lista ut vad det var.

Gick med de sistnämnda problemen till förra våren i princip när jag av en slump testade excentriska övningar i liggande lårcurl-maskin. Högg till som fasen i baksida lår men den enda övningen som lättade på problemen. Är nästan återställd nu, har börjat ta styrketräning på lite mer allvar för att minska framtida skaderisker. Träna för att kunna träna helt enkelt :)
Gabriel Östlin
1966 • Nacka
#17
14 februari 2017 - 20:32
Gilla 
Transportlöpning till jobbet 16 km och 5 timmar senare avbruten löpning hem efter 7 km.

Dagen före: Tävling 6km
Veckomängd:46 km

Veckan före: Endast 3 långpass i lugnt tempo.
Veckomängd: 62 km

Två veckor före: Tävling 5 km på torsdagen, 4s från PB, & tävling halvmara på lördagen, PB.
Veckomängd: 32 km

Snitt 160 km/månad under 5 månader före, mellan 140 & 190.

Asfaltslöpning när jag skadade mig.
Tempo ca 1 min långsammare än mil tempo.
Veronica Byström
1971 • Bjästa
#18
14 februari 2017 - 21:31
Gilla 
Mars 2014 gav mina vader upp efter ett kort intensivt intervallpass på löpbandet. Som många andra sagt härleder jag inte skadan till exakt bara det passet utan tiden innan; var stark och odödlig, följde ett program med Stockholm Maraton i sikte och det kändes SÅ BRA. Körde två extra spinningpass samma vecka med reducerad vila till följd och plötsligt var jag allt annat än stark och odödlig.
Tålmodigt har jag kämpat mej tillbaka, förvivrat mej upprepade ggr innan jag lärt mej läxan. 2016 sprang jag äntligen maran igen, yeah!
1964 • Malmö
#19
14 februari 2017 - 22:30
Gilla 
Upprepad snabb löpning utför i hyggligt brant backe blev för mycket för mitt högra knä. Tog en månad att strama till uttänjda delar
Walker67
1947 • Växjö
#20
14 februari 2017 - 22:49
Gilla 
Generellt är skaderisken stor efter en hård tävling/träning över längre distans, om man inte låter musklerna vila och rehabilitera sig.
Jag deltog i veteran-SM i gång över 20 km på söndagen och på måndagen tänkte jag starta upp löpträningen inför en mara 5 veckor senare. Jag tänkte att det är inte samma muskler, så jag kör 20 km på asfalt. Jag kom dock bara 5 km innan det högg till i vaden och jag fick vända om och linka hem. Det blev ingen mara det året. Om jag vilat till onsdag hade det troligen gått bra.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.