24 augusti 2025 kl 20:18
Det är nog en fråga om hur mycket tid man har till förfogande. Erfarenhetsmässigt kan man nog säga att den sista biten på racedagen klarar man på rent adrenalin .
Och för egen del gjorde jag så första halvmaran ,Lidingöloppet och helmaran att jag succesivt ökade ,men inte över racedistansen utan snäppet under.
Men som erfaren löpare är det ju en annan sak.
Om man är van att springa en mil och ibland mindre än så,så känns ju 13-14 och senare 17-18 km som en jättesteg. Men sedan vänjer man sig.
Och har man sträckt gränsen så klarar man oftast den fulla sträckan bra när det gäller .
Jag är inggen utbildad coach utan går efter erfarenhet.
Jag tycker nog att löppass där något är aningens utmanande ,något inom normal kapacitet och något ganska rejält utmanande är en bra blandning. Lite måste man töja gränserna för att utvecklas. Men för mycket är inte bra heller