Race report Kungsbackaloppet

Alright, Kungsbackaloppet. Bra förberedd och trots att det nog inte var optimalt med skidsemester relativt tätt inpå så har jag ändå haft två veckor på mig att komma in i "running-mode" igen. Hade några bra pass som gav mig lite självförtroende att formen fortfarande fanns där och att målet sub80 var realistiskt.

Race day: Lite seg och bara allmänt trött inför start, men det brukar ju släppa så fort man bara får sätta igång. Första gången jag laddar med rödbets-shots innan. Svårt att säga om det gav någon effekt.

Hamnade ganska snabbt efter start i en väldigt liten grupp med två andra löpare, en solviking och en okänd. Något annat som också gick snabbt var att man fick smaka på den nordvästliga vinden, frisk och fostrande blåst rakt i ansiktet! Hade de andra tätt i rygg hela motvindsrakan, tänkte att de får väl göra jobbet på andra varvet.

I vilket fall skönt att till slut vända ner och få vinden i ryggen, men det känns inte som att man får igen lika mycket med vinden i ryggen som man får slita med den i ansiktet. Varv två var i vilket fall ensamlöpning, eller rättare sagt med en Solviking som bara hängde med i ryggen. Han försökte gå upp och dra lite men då sänktes tempot så det var bara att kliva om ganska omgående . Låter sjukt bittert men jobbigt när man får göra grovjobbet i en sån hård vind själv, samtidigt skönt att veta att man inte vek ner sig och la sig bakom och accepterade det lägre tempot.

Utan jag krigade på och med fem kilometer kvar börjar man räkna på hur man ligger till. Jag visste ju att det skulle gå för långsamt i motvinden men att det kanske skulle gå att ta igen i medvinden sista biten. Samtidigt är det här, vid ~16km som benen börjar stumna något och det börjar bli ansträngt. Bara att bita ihop men det känns som att motvinden suger REJÄLT! Benen är mer än lite stumma när det väl vänder till medvind. Magen har dessutom känts lite tung under andra varvet och med 4 km kvar så signalerar den tydligt att en viktreducering kan komma att ske vare sig jag vill eller inte. Lyckas skaka av mig solvikingen men magen håller mig ändå lite gisslan och jag kan inte riktigt slappna av. Kollar klockan och inser att det kommer vara på håret. Lyckas hålla ihop magen men misslyckas med målet sub80. . . med 3 sekunder. Ärligt?!

Garvar lite när jag ser resultattavlan. Drar slutsatsen att det, som i de flesta fall, finns plats för förbättring och att jag trots allt måste vara nöjd med att prestera min bästa halvmaratid hitills.