Kullamannen Dubbeldöden - Mölle

Dags för Kullamannen, Dubbeldöden igen. Förberedelserna var som vanligt ganska dåliga men jag såg ändå fram emot loppet. Min tanke var först att köra själv men svågern ville gärna springa tillsammans så då blev det så.

Inledningsvis var jag segstartad och all uppförslöpning tog ganska hårt på mig i början men när den tunga kroppen väl vaknat och kommit igång så kändes det toppenbra. Framförallt i megabranterna kändes det bra och jag fick uppenbarligen i mig lagom med energi kontinuerligt för känsla höll i sig.

Svågern hade en rejäl dipp en bit in på första varvet och vart väldigt osäker på om han/Vi skulle klara av maxtiden. Inne på varvning så vart jag först lite bekymrad och negativ över detta men valde att ta ett positivt mindset istället och såg det som min uppgift att dra oss in i mål på utsatt tid.

Andra varvet var rejält lerigt och det blir i vanlig ordning extremt mörkt på Kullaberg men vi tuffade på och tog oss till slut i mål, glada och belåtna.