Tunrundan

Kände att jag på startlinjen fick ta det lite för vad det är, inga ambitioner alls egentligen. Som vanligt vid starten så är det en handfull kanotister som springer fort som tusan som man sedan efter ca 500meter får springa om. Hamnade snabbt ensam och försökte hitta ett lagom tempo på känsla utan att titta på klockan. Sprang bra, kontrollerat och med en bra känsla. Hamnade lite i ingenmansland med långt fram och långt bak till närmsta löpare så försökte bara mala på i samma känsla. Lätt hela vägen in i mål, fanns nog lite ytterligare att plocka ur kroppen men med en maraton färskt i benen så var det här fantastiskt bra. Näst bästa tid på Tunrundan, men den bästa är gjord i dagsljus, så det är var pb i mörker. Kul!