Stockholm Marathon 2025

Uppåt 20 grader och sol under loppet; så framför allt mot slutet kändes det när man kom ut på sträckor där det inte fanns någon skugga. Men förstås betydligt bättre än förra året då det var 26-27 grader och nästan lika mycket sol.

Fantastiskt publikstöd, skön temperatur för åskådarna och rekordantal anmälda var säkert anledningarna till det.

Var lite osäker på rimlig målsättning, hade sprungit FOI-loppet 10 km på låga 39 min under våren (under idealiska förhållanden) så det kändes som jag hade bra form på gång, men jag har haft lite problem med återhämtning mm på slutet. Men jag hade trots allt fått till bra med mängdträning så det kändes som förutsättningarna fanns för ett ganska bra lopp.

Hade tänkt att jag nog borde kunna gå under 3:10 men satte mer försiktigt målet till att i alla fall starta i fart för 3:15 (kanske hänga med farthållarna) och sedan öka om kroppen medgav det.

Planen sprack direkt; hade hamnat i startgrupp B och tyckte det var kul att ställa mig ganska långt fram för att se starten etc bättre, så jag hamnade mellan de två farthållarna för 3:00 istället... Tyckte ändå det var vettigt att rulla med och hålla ganska hög fart i början då det är så lättlöpta km där. Släppte av en del successivt, försökte hitta en bra känsla. Kändes mentalt jobbigt vid ca 8-15 km, då jag släppte många löpare förbi mig och det blir lätt att övertolka kroppens signaler när det är så långt kvar. Ett migränanfall med lite synfältsbortfall gjorde det inte bättre.

Väl ute på Djurgården kändes det dock klart bättre; anfallet var över och jag var i bättre tempo i förhållande till omgivningen. Vetskapen om att man börjar närma sig halvvägs gjorde också sitt till. Börjar väl få de första trötthetstecknen vid 2 mil någonstans men jag känner ändå att jag vissa tidigare år varit betydligt tröttare på samma ställe.

Förhållandevis bra känsla på 3:e milen; tycker inte stigningarna brukar vara så jobbiga men visst finns partier på Söder som man inte gillar överdrivet mycket. Västerbron tycker jag inte brukar vara så jobbig men när man kommer ned igen kan minsta motlut ta emot är min erfarenhet. Bättre känsla i år; de verkliga trötthetstecknen börjar komma först vid ca 35 km.

Kommer ifatt legendaren Anders Szalkai här någonstans; kul att få springa bredvid honom ett litet tag (kommer en hel del pepp från speakers etc) men jag inser ganska omgående att han har väggat och springer vidare i mitt tempo. Börjar passera fler och fler som har det jobbigt; trist för dem men boostar det egna självförtroendet. 35-40 ganska jobbiga och långsammaste etappen men lättare än de flesta år jag sprungit.

Sista kilometrarna upp mot Stadium är i skugga vilket underlättar; kan öka farten lite och springa i mål utan att ha haft så mycket krampkänningar etc. Värsta känningen var smärta i vänster höftled med ca 5(?) km kvar, men det upphörde lika snabbt som det kom.

Skönt häng i solen efteråt på ÖIP med främst Patrik W och Anders B. Efter dusch var jag tillräckligt pigg i benen för att promenera till Centralen där tåget hem så småningom skulle gå. Den fot- och vadmassage jag fick efter målgång bidrog nog en del till det.

Överlag väldigt nöjd med genomförandet och upplevelsen; man vill förstås gärna sprigna snabbare men tror inte det hade gått väsentligt snabbare med något annat upplägg.

Energimässigt tog jag en 60g gel med mig (tog hälften strax innan start), 3 gels via Enervits langningsservice samt en liten gel som delades ut fritt vid 27(?) km. I övrigt vatten och/eller sportdryck vid de flesta stationerna. Lite jobbigt som vanligt med kladdet och att hantera gelförpackningar (för dåligt med skräpkorgar!).

Utnyttjade duschar etc ganska mycket; hade även med mig en tvättsvamp som jag likt förra året blötte och stoppade in under linnet på ryggen. Funkade bra.