Cykel

Skärpte till mej på racercykelfronten pga två personer:
1. min gamla kompis sedan forntiden som jag träffade häromdagen. Hon cyklar minst 8 mil varje morgon. Före frukost.
2. Per. Han cyklar 10 mil idag, Bjäre Runt. Ett arrangemang jag fegade ur, då jag knappt cyklat alls i år och de gånger jag ändå gjort det har typ allt gjort ont.
Så jag tänkte ut en vindanpassad runda (nordvästlig) igår och gav mig av tidigt. Söndagmorgon är en utmärkt landsvägscykeltidpunkt.
Utrustad med en massa planer B om vad jag skulle ta mig till om (när) cykeln fick punka/gick sönder. Bland annat cykellås (om/när jag måste lämna trasiga cykeln och ta en buss hem)
Detta hände inte.
Men jag kom lite fel redan i Lomma. Därefter tvekan i/efter Bjärred. Velande och kartkoll. Löddeköpinge var tydligt och lätt men Kävlinge....näe. Det är något skumt med Kävlinge - det vill sig inte även om jag tycker jag har koll innan. I denna ort la jag en hel del tid och svordomar, men tillslut kom jag rätt på cykelspåret mot Örtofta. Efter Örtofta har jag koll och jag kunde cykla på i hyggligt tempo.
6 mil är ju ingenting jämfört med ovan nämnda supermänniskor, och snittempot är inget att skryta om, men det kanske inte är det viktigaste?
Bortsett från velandet i de skånska hålorna en vacker och trevlig runda i perfekt väder. Sensommar extra allt.