Barnvagnsjogg och typ en lopprapport

Efter helgens magvirus 💩 och förmodligen feber 🤒, som gjorde Stockholm Halvmarathon till en tillställning som inte riktigt levde upp till förväntningarna. En ganska vag målbild vid start förvandlades till en väldigt tydlig målbild halvvägs, därifrån det handlade om att bara gå och jogga till mål utan att skita ner sig 🤷🏼, så är jag nöjd över att kunna träna igen. Foten fungerade dugligt idag.
På tåget på väg ner till Stockholm var jag nöjd över att foten kändes smärtfri men efter ett toabesök då tåget krängde till när jag tvättade händerna och jag räddade upp situationen med ett sidosteg så blev jag tvungen att tejpa foten omsorgsfullt innan start. Vad är oddsen? Kändes ändå bra att springa på uppvärmningen så det var inget som skulle bromsa framfarten. Starten går och jag lyckas med det helt osannolika att trampa snett rejält två gånger på platt asfalt de första 500 m. Tanken flög över mig direkt att bryta pga smärtan men det gick ändå skapligt att fortsätta. Trodde jag stod långt fram och planen var att öppna lugnt men det dröjde nog 4-5 km innan jag passerade 1.30-farthållarna. Det var helt omöjligt innan. Kändes dock att det var ovanligt ansträngande och jag svettades kraftigt. Tänkte att det var nog bara stresspåslag pga tävlingssituationen men så fort det kom ett motlut kändes det som att jag gick på max och runt 8 km började det köra i magen. Runt 9 km passerade farthållarna mig och allt kändes bara meningslöst. Fortsatte ändå 1 km till med någon slags naiv idé om att det vänder nog snart men allt blev bara värre. Skönt ändå att jag åtminstone kunde ta mig till mål för att få medalj och t-shirt.