EKO1/2Maran - Skanör-Falsterbo

Tre år sedan förra gången och målet var helt klart att persa. Antingen sub 1:22 eller ev sub 1:21:30 (PandemiVarvet 2020 på hemmaplan). Skulle det inte gå, så fanns det ändå en extra morot att nå sub 1:24. Då skulle jag känna mig tillräckligt säker på att hamna i startgrupp 1 till Varvet nästa år.

Jag har haft lite ryggproblem på sistone, men trodde på förhand att det inte skulle påverka så mycket.
Det var många snabba löpare i fältet i år, däribland Wictor som Jocke känner. Jag snackade lite med honom på uppvärmningen och hade lite förhoppning om att han skulle ta det lite lugnt i och med att han ska springa Lidingö nästa helg. Tyvärr så var hans plan att gå för fullt :). En pallplatschans färre för mig, men det var fler snabba löpare än så, så det spelade mindre roll ändå.

När starten gick så blev det typ rusning, men jag försökte hitta mitt tempo runt 3:50-fart. Det gick hyggligt upp till 4-5 km, men nånstans där började jag ana att det nog skulle bli väl tufft med 1:21:30 iaf. Det blåste en del och sen när det blev grus så började det kännas lite stramt i baksida lår. Jag passerade ändå 7 km på ca 27 min, men redan där insåg jag att det handla om att hålla ihop det så gott det gick bara.
Tempot blev gradvis lite sämre och sämre och jag sprang mest i ingenmansland i loppet. En bit efter varvning, kommer inte ihåg exakt, så började ländryggen kännas av också, plus att baksidorna inte blev bättre. Många kilometer i runt 4-min-tempo på andra delen. Jag lyckades trycka på lite mot upploppet och väl i mål kände jag mig inte speciellt trött i övrigt. Det hade funnits väldigt goda chanser att persa om inte baksidor och indirekt ryggen påverkat. Nu får det bli kiropraktor och massage, så jag blir mer fit for fight igen.
En sjätteplats blev det och pallen hade det inte kunnat bli oavsett prestation för min del, så det var ändå lite skönt på något sätt.

Trevligt arrangemang som vanligt annars och dottern var också med och sprang 500 m-lopp!