Nästan klar - Rehab 85

Detta var mitt 85:e riktiga träningspass sen skadan (hemövningar ej inräknade). Det har varit en av mitt livs fysiskt tuffaste perioder. Mentalt hade jag inte velat missa det för en sekund.

Visst har jag oroat mig och visst har jag analyserat varenda känning och tanke i absurdum. Inte minst tjatat sönder min stackars familj. Men ändå. Det har varit oerhört nyttigt att få börja från noll. Få inse hur underbart det är att kunna röra sig.

Så. Av den anledningen och för att jag älskar att göra saker ordentligt har jag tagit min rehab på allvar. Jag har gjort allt jag vågat göra i varje stund. Jag har försökt hålla igen samtidigt som jag försökt att inte fega. Det har varit lärorikt.

Någonstans når man stunder av genombrott. Slutet på resan även om historien naturligtvis aldrig tar slut. Idag var en sådan stund. På rehabgruppen.

Klev rakt upp på löpbandet och körde med lätthet 1 km i femtempo (!) varpå jag i stort sett obehindrat kunde hoppa rep, dansa på bosuboll och annat underbart som länge känts omöjligt.

Nu känns allt värt.