Boken som snackar löpning. Från första steg till sub på milen Foto: Jonas Lind

En bok om att bli löpare

PrylarLöpning är löjligt roligt. Anledningen till att vi springer är många. Likaså varför vi börjar. För Martina Haag handlade det om att hitta sin sport. Om att finna en gren som kunde förhindra att tröttheten slog till bara för att hon tappat nåt på gatan. Något som var lättillgängligt. Det blev alltså löpningen och nu har hon skrivit en bok om hur det gick till.

I HEJA HEJA! får vi följa med henne på resan. Hur hon går ut i sitt lugnaste och springer 12 minuter. Hur hon nästa gång springer 13 och gången därefter 14 minuter. Snart är hon biten. Löpningen blir hennes grej.

För Martina är löpningen enkel. Det enda som behövs är ett par ben och en fin löprunda. Visst, ett par bra skor behöver man också. Och ett par riktiga löparsockar. Gärna korta svarta. Likaså en ordentlig sportbehå. Sen kan man ju unna sig en GPS-klocka som håller koll på hur långt man sprungit. Håret hålls borta från ansiktet genom att enkelt sättas upp i flätor. Dessa fästs med en hårsnodd. Snodden får gärna matcha löparlinnet men annars är det inga konstigheter. Back to basic. Upp med iPoden på armen och så play på den perfekta spellistan. Back to the roots.

Med allt på plats utvecklas hon. Tillsammans med syrran Bea och vännen Hilda i Team Doctor Throttle springer de längre och längre distanser och tuffare och tuffare lopp. Vi får följa med på tåget. Från första 5km loppet och den nötkrävande debuten på milen. Med ner i det iskalla djupet på Tjurruset och med till ett överhettat Göteborgsvarvet. Till slut också på den första maran. Venedig. Den som ingen annan legat med.

Men resan är inte spikrak. Hela tiden finns ursäkterna där. Dem vi alla känner igen. Jag hinner inte, jag är för trött eller jag kan ju inte missa "reprisen av travet V65 - med lunchens vinnare". Ursäkterna brottas med modet att ge sig i kast med distanser, tempon eller för den delen löpar-uttryck som känns omöjliga från början. Oftast är det modet som vinner och gränserna flyttas. En testa-påare blir löpare.

Boken är, som man kan förvänta sig, skriven med humor och lätthet. Texten flyter som ett skönt utförlut i medvind och igenkänningsfaktorn är hög. Däremot skall man inte blanda ihop Martinas prestigelöshet och skämtsamma ton med brist på substans. Tvärtom visar den på en självsäkerhet och smartness som ger utrymme för att bjuda på detaljerna. Att t.ex. tacka alla sina medarbetare med att ange deras pers på milen är genialt. De där just sådana passningar som får oss att våga nytt och skratta åt oss själva. Som löpare.


16 kommentarer till artikeln

1965 • Kungsholmen
#1
29 augusti 2012 - 09:54
Kanske lite dumt att kalla det recension då man har ett samarbetsavtal som omöjliggör en objektiv hantering? Hade känts bättre med en oberoende recensent tycker jag. Men med vetskapen om att ni kliar varandras ryggar så fungerar det, men att kalla det recension??
1955 • Uppsala
#2
29 augusti 2012 - 10:53
"Upp med iPoden på armen och så play på den perfekta spellistan. Back to the roots."
Hmm...?
Christian Länk
1978 • Hofors
#3
29 augusti 2012 - 11:36
Läser hennes krönikor i Runners och gillar dem mycket, kommer att läsa boken också. Kommer ihåg krönikan och hur jag skrattade där hon skriver om "back to the roots" och skämten om "enkelheten" med löpningen. Känns som om man bör anstränga sig för att missa ironin i det :)
Andreas L
0 • Linköping
#4
29 augusti 2012 - 11:41
Håller med Peter P: en oberoende recensent hade känts mer trovärdigt.
1976 • Göteborg
#5
29 augusti 2012 - 12:26
Kära vänner

Ni har rätt. Det här med oberoende är viktigt. Lika viktigt som det är svårt. Sajten växer och växer och vi har idag goda relationer med i stort sett alla som jobbar med löpning. Annonsörer som löpare.

Att då utmåla sig som helt objektiv är omöjligt. Detsamma gäller folk som skriver åt oss så länge de får ersättning. Samtidigt vill vi ju berätta om saker och ting som vi får nys på. Nya grejer som vi gillar.

Med lust och vilja att snacka löpning som utgångspunkt sköter vi alla våra relationer. Så oxå dessa tankar kring boken. Det är en tjädrigt kul och inspirerande bok om löpning. Annars hade vi inte skrivit om den. Men ni har förmodligen rätt i att det inte måste kallas recension varför jag byter ut det.

tack för era åsikter
/Krister
Johan I
1987 • Örebro
#6
29 augusti 2012 - 12:47
Tycker inte denna artikel har på jogg.se att göra. En betald reklam-banner vid sidan som annan reklam, okej, men inte en artikel på huvudsidan.
Andreas L
0 • Linköping
#7
29 augusti 2012 - 13:28
Är jogg.se så olik en lokaltidning, egentligen? Både lokaltidningen och jogg.se har sin läsekrets, som man måste förhålla sig till. Lokaltidningen liksom jogg.se har av nödvändighet goda relationer med både läsare och annonsörer. Dock finns det tillfällen då vilken publikation som helst måste välja vad som går först: annonsörer/samarbetspartners, eller läsare
1966 • Karlstad
#8
29 augusti 2012 - 17:03
Jag ser inte problemet. vi vet ju att det finns ett samarbete. En del av oss kanske har hört talas om Martina Haag förut.. Tror man att Jogg bara vill kränga "lösnummer" så kan man ju låta bli att läsa.
Oberoende recensent eller inte.. dom vet inte vad jag gillar ändå så det bekymrar mig inte så mkt om dom får betalt för att tycka eller inte. Inte när det gäller litteratur åtminstone. Kritiker har väl aldrig haft ett rätt ändå..eller?
1963 • Brämhult
#9
29 augusti 2012 - 21:45
Jag förstår inte hur ni orkar tjafsa om skitsaker.
Ut och spring i stället.
Jogg.se. Fortsätt att skriv om allt som har med löpning att göra.
1954 • Tyresö
#10
29 augusti 2012 - 23:36
Härmed är det bevisat att det inte är äldre tanter som är gnälliga!
Fast det förstås, p g a ålder och kön är jag väl inte objektiv...
Peter Hellsten
1969 • Piteå
#11
30 augusti 2012 - 09:53
Tack för "recensionen"! Jag ska absolut läsa boken och kanske inspireras inför min egen mara-debut.
1965 • Kungsholmen
#12
30 augusti 2012 - 11:07
Mattias: Ja, varför behövs egentligen oberoende recensenter? Låt skoföretagen recensera/testa sina egna skor, låt författare recensera sina böcker och filmbolagen recensera sina filmer.
Karin
1978 • Hässelby
#13
2 september 2012 - 15:04
Ha, ha, vilken rolig diskussion! Jag ska absolut läsa boken eftersom jag både diggar löpning och Martina :)!
1967 • skurup
#14
3 september 2012 - 02:09
Jag ska med läsa boken .. Det låter som om den handlar om mej men jag har inte kommit till halv maran i nu .. Men boken ger kanske inspiration :-)
Anna Nylund
1960 • Boxholm
#15
4 september 2012 - 07:13
Ja en recension speglar väl alltid vad recensenten tycker om något? Så man får väl göra som vanligt, läsa själv och bilda sig en egen uppfattning... Ifall man är nyfiken, annars kan man ju också låta bli ;-))
Själv blir jag glad av Martina och ser fram emot att läsa hennes bok.
1966 • Karlstad
#16
4 september 2012 - 17:55
Jag tycker det roligaste är att man på bilden av "recensenten" (Krister?) nästan ser i avtrycket vad det är för märke på kopressionsstrumporna :-)
Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.