Löpning är som bekant extremt mätbart. Vi springer en sträcka och mäter nästan alltid tiden det tar att förflytta sig, och jag har genom åren som löpare läst mycket i sociala medier om "tidshets" att det stressar en del motionärer, kanske ännu mer för några år sedan från vissa influencerkonton men fortfarande idag ser jag inlägg på samma tema.
Jag är den första att erkänna att jag är en tidsfokuserad och prestationsinriktad löpare som vill springa så snabbt jag kan. Det är inte hela min löparidentitet, men en ganska stor del av den. Men och det här är viktigt, främst fokuserar jag på mina egna tider. Visst har jag funderat och ältat min försämring de senaste åren här och och i samtal med andra och självklart jämför jag också med andras tider men, och det här är viktigt igen, då jämför jag med löpare jag känner och som tränar ungefär som jag gör. Löpare jag både känner till hur de tränar och hur mycket de tränar, eftersom all annan jämförelse i princip är meningslös.
Visst tycker många jag är en duktig löpare, familj, vänner, kollegor etc men då jämför de med sig själva eller med någon slags genomsnittlig man 50+ och den genomsnittliga femtioåriga mannen springer tyvärr inte så mycket och inte heller så bra.
Just en kollega sa efter Stockholm Maraton i fjol: "Jag skröt om dig i helgen". Hon hade varit på en familjesammankomst där någon klart yngre än jag också sprungit Stockholm Maraton på en tid omkring 4,5 timmar och då berättade min kollega att hon har en kollega på jobbet som är 50+ och som sprang maran på 3:13, vilket sällskapet då blivit imponerade av. Ungefär så.
Denna typ av jämförelser saknar värde. De vet inget om mig och jag inget om dem, de vet inte om att jag sprungit sedan 2007 och jag vet inte hur länge personen som sprang på 4,5 timmar har sprungit. Ingenting om bakgrund, hälsa, skadehistorik, familje-och arbetssituation, förutsättningar för att träna och så vidare. Därmed blir det också helt ointressant att jämföra och det här tycker jag lätt förbises i diskussionen om "tids-och prestationshets".
Vi kan ta två ytterligheter. "Anna" är 25 år, student, ensamstående utan andra fritidsintressen eller andra engagemang och kommer ifrån en aktiv idrottsfamilj och började träna fotboll, orientering och senare friidrott som ung och har tränat löpning seriöst de senaste sex åren. Hon tränar med en klubb, har egen tränare och har förbättrat sig på milen från 38 till låga 35 minuter de senaste fyra åren, och vill nu ta nästa steg och öka träningen gradvis upp till tolv mil i veckan med sikte på att så småningom bli elitlöpare.
"Erik" är 47 år, har tre barn och heltidsjobb, partner som veckopendlar, sjuka föräldrar, är handbollstränare i barnens lag och ordförande i bostadsrättföreningen. Han är nöjd med att komma ut och springa trettio minuter ett par gånger i veckan och springer då helst där det inte är så mycket människor i rörelse då han tycker att han är så "långsam".
Skulle Erik och Anna träffas i något sammanhang och börja prata löpning eller mot förmodan vara med i samma löpargrupp på sociala medier finns det exakt noll anledningar för Erik att jämföra sig med Anna. Det här är en ren självklarhet och att sparka in en dörr som står vidöppen, men återigen, det här perspektivet verkar saknas hos dem som säger sig bli stressade av tider och som utan att reflektera jämför tider och prestationer rakt av utan att fundera på vad som ligger bakom.
Sedan finns det såklart dem som tränar mycket varav en del vill bli snabbare löpare utan att ändå lyckas och då jämför sig med andra och känner sig "misslyckade". Det går såklart inte att säga generellt varför dessa löpare inte blir snabbare, kanske är det för ensidig eller för lätt träning, kanske för mycket och för hård träning så kroppen inte orkar ta till sig den. Kanske saknas det förutsättningar för att springa snabbare på något plan men oavsett så önskar jag att att dessa löpare kunde sluta jämföra sig med andra och vara nöjda med att de gör sitt bästa. Vad klockan än visar så investerar de i sin hälsa genom att springa och de springer fortfarande mycket snabbare än alla dem som inte springer alls.
