haha, jag hejar på Öster....När de vinner.
Nja, alltså, det är enklare att tänka på fagra töser när man tar i. Finns en ganska vacker historia i bakgrunden. Hon räddade mitt hjärta och gav mig tillbaka tron på mig själv. Jag var ganska illa ute för bara 2 år sedan. 125kg, utblottad, söndersterssad etc etc. Fattar fortfarande inte hur fasen jag överlevt allt som varit. Är mkt tacksam.
Problemet är att alla andra grabbar i hennes närhet är atleter i den högre skolan. Men i n g e n av de springer 15mil på en vecka. Således, jag är åtminstone i paritet med dem, fast mycket, mycket snällare. Och jag publicerar en bok på måndag. Kan inte vara en dålig kombination. Krigare och poet:)
Skulle vara kul med Stockholmsmaran nästa år. Man känner att giftet börjar komma tillbaka. Synd man är så ruskigt långsam bara. Det konstiga är att jag haft problem med löparknä i vänster knä sista 2 åren, men nu är det plötsligt höger som gör ont. Blir liiiite problem om även vänster börjar krångla, då avvbryter jag det hela. Idag är det planerat 15km, tror morgondagen blir den viktigaste, sen går det liksom inte att vika sig. Rebecca, fanken du gör det inte lätt för mig:)
Tack för stödet alla, jag återkommer med en rapport på måndag (sista dagen av de sju). Avbryter jag, kommer jag ändå ljuga och säga att jag klarade det, alternativt komma på en hysteriskt bra ursäkt.
