annons
Löpning Kost & Näring 17 inlägg 6653 visningar

Kolhydratladdning

Lennart Bergström
1967 • Grödinge
#1
25 augusti 2010 - 12:42
Gilla
Efter tidigare dåliga erfarenheter att "batteriet tagit slut" grundar jag nu hårt med pulver (carbo loader etc.) innan långlopp och egna långpass. Min fråga är om någon enkelt kan förklara hur mycket som egentligen går att ”lagra upp” i kroppen. Jag förstår att man inte kommer runt ett marathon eller ett Lidingölopp på lagret, men finns det någon enkel tumregel beroende på kroppsvikt, distans etc.??? Jag inbillar mig att det föreligger en stor övertro på nyttan med kolhydratladdning och att vikten ligger i att fylla på kontinuerligt under loppet. Någon som läst på i ämnet? Vad är era erfarenheter?

Tack på förhand.
1963 • Bromma
#2
25 augusti 2010 kl 13:06
Gilla
Jag förlitar mej på vad Jonas Colting säger. I stället för att kolhydratladda så äter jag ganska lite före långpassen o tar bara några torkade aprikoser o dricker vatten under träningen. Det ska enl Colting träna upp förmågan att förbränna fett o jag tycker det stämmer.
Micke Wigstrand
1964 • Tranås
#3
25 augusti 2010 kl 13:25
Gilla
Jag försöker oxå lite "al a Colting". Har provat havmara på en "Colting boll" och en kopp kaffe före frukost, drack då sportdryck under tiden.
Provade även en egen "Ultra" på 53km häromdagen efter en vanlig frukost, åt då två skivor vitt bröd och ett par Runekakor under tiden, sportdryck även då.
Tilläggas ska att jag springer väldigt långsamt, men även snabbare löpare har ju uträttat stordåd utan kolhydrater. Oftast över längre distanser förvisso.
Kanske är en kolhydratsladdad halvmaralöpare svårslagen för någon som kör på fett. Men jag tror att många har en fixeiring runt kolhydrater, och kan knappt springa ett träningspass på 8 km utan att trycka i sig en tallrik pasta före.
Robin
2008 • Götet
#4
25 augusti 2010 kl 22:07
Gilla
1962 • Torslanda
#5
25 augusti 2010 kl 22:29
Gilla
Man kan max lagra 500 gram kolhydrater dvs 2000 kcal i kroppen. En elittränad kan lagra ung 700 gram. Har lästa att du max kan ta upp 60 gram kolhydrater i timman men är osäker på den siffran.
Normalt så förbrukar kroppen mellan1500- 2000 kcal per dygn utan aktiviteter.
Dvs ung 60-80 kcal i timman. En timmas löpning tar ung 1000 kcal.
Äter du normalt och inte förtar dig ett dygn innan ett lopp så får du ganska lätt i dig ditt behov. Det som är dumt är att äta snabba kolhydrater... De går in i kroppen snabbt och ut snabbt. Dvs du fyller depån och sedan blir överskottet överskott.
Att äta långsamma kolhydrater så nära inpå ett lopp som möjligt borde teoretiskt vara idealiskt. Men det får man ju testa fram.
annons
1971 • Ytterby
#6
25 augusti 2010 kl 23:29
Gilla
Hej!
Här kan du läsa mer om kolhydratladdning http://www.kajsaasp.se/dietist/kolhydratladdning_38.html
Titta gärna på sidan om återhämtning också.

Vi behöver kolhydraterna för att orka längre, ingen tvekan om den saken.
Särskilt om du även vill ha fart i uppförsbackarna!
Lycka till!
Conny Adolfsson
1954 • Hyltebruk
#7
26 augusti 2010 kl 01:36
Gilla
Jag måste säga att jag är totalt okunnig när det gäller kolhydratladdning, och gör säkert inte på rätt sätt före ett långpass. Men det jag gör har brukat fungera för mej, kanske för att jag är en långsam löpare.
Jag brukar äta 3 - 4 timmar före långpasset, går det längre tid, kan jag kasta i mej en banan, eller en snickers, vid marathonlopp ser jag till att fylla på med sportdryck efter en mil, man känner om men behöver extra näring, vatten behövs ju alltid, på långpassen har jag alltid 2 små snickers i fickan som reserv, gå tom på näring är inte kul, honungsvatten brukar fungera bra att ha med sig på långpasset, då orkar man bra hela vägen.
1960 • Skåne
#8
26 augusti 2010 kl 08:43 Redigerad 26 augusti 2010 kl 08:45
Gilla
Du tar slut, men beskriver inte hur. Min erfarenhet är att man kan ta slut på flera sätt. Vätskebrist är nog vanligare än många tror, och förväxlas med energislut. Mjölksyra är nog också ett problem för många av oss motionärer som försöker ta i för kung och fosterland, dvs ligga på supramaximalt arbete (över maximal syreupptagning). Och ett annat är att många av oss som börjat på senare år de facto inte har tränat in kroppen för vad vi kräver av den, och får betala för det på ett eller annat sätt.

Kroppens användning och fördelning av energisubstrat, fettsyror respektive glykogen, finns det mycket åsikter om. Men läser man en bok som Aerob och Anaerob Träning av Lars Michalsik och Jens Bangsbo och lägger lite tid på det här med energiomsättning under arbete så förstår man fördelningen är olika.

Författarna skriver bl.a. "Efterhand som arbetet framskrider sjunker glykogenkoncentrationen i de arbetande musklerna. Detta leder till ökad fettförbränning och större upptagning av glukos från blodet." - alltså, ju längre arbetet fortskrider desto större andel av energin hämtas från fettförbränningen

Michalsik & Bangsbo skriver också "Vid långvariga kontinuerliga aktiviteter (mer än 30 minuter) dominerar de aeroba processerna." Och här hämtas energin mestadels från nedbrytningen av fett.

Och följdfrågan man ställer sig då är hur man förbättrar kroppens förmåga att arbeta med de olika energisubstraten. Och svaret blir 1) genom att träna rätt, högintensivt, typ intervaller, ifall man vill öka "mjölksyretåligheten" eller lågintensivt om man vill tvinga kroppen till användningen av fett ( Maffetonemetoden, Waldnielmetoden kan vara en väg eftersom båda i grund är lågintensiva träningsfilosofier). Och 2) genom kosten - äter man nästan bara fett så tvingar man kroppen till att arbeta med det som energisubstrat. När det inte finns annat, då har kroppen inget val. Rekommenderas inte, även om några få verkar klara detta val, men alltför många har kört huvudet i väggen (det är bara att leta på bloggarna).

Jag själv har bekymmer med att jag benen stelnar till efter 2-2,5 timmar (20-25k). Och när benen börjar stelna till så tar det inte mer än kvart så springer jag klumpigt och tungt och tar stryk (dålig form på löpningen kostar mycket på rygg och höfter). Nu springer jag oftast utan dryck, så det kan vara en anledning, å andra sidan har jag provat med dryck och har inte märkt nån större skillnad. Själv inbillar jag mig att det är musklernas kontraktionsförmåga som lägger av.

Det enda man kan göra är att försöka känna efter var nånstans i löpningen det tar stopp, i tid och rum, och var nånstans i kroppen eller benen börjar lägga av och försöka dra i den röda tråden.
Lennart Bergström
1967 • Grödinge
#9
26 augusti 2010 kl 14:36
Gilla
1000 tack för era svar!

Jag har fått bekräftat mina föraningar att med en juste uppladdning (mat eller färgglada påsar) har en normalperson bränsle för ca 2 tim. aktivitet. Påfyllningen under ett långlopp måste påbörjas i god tid innan dess för att undvika att "trilla över kanten". Personligen har jag koll när min västskebrist kommer, det är en helt annan känsla (för mig) men mjölksyran gör nog sitt till, känner igen din beskrivning "badgear" med stelheten efter två timmar och påföljande galopperande energiförbrukning.

Återigen tack för ert engagemang och fler tips är alltid välkomna. Kul med teori men dock är det "hard core" som gäller, spring, ta slut, prova något annat, spring längre/fortare.

Ha en bra dag allihop!
Mattias Thorén
1979 • Malmö
#10
26 augusti 2010 kl 15:51
Gilla
Man måste inte ladda i flera dagar, det finns en australisk stuide som fick bättre resultat på att bara ladda en dag. I korthet går det ut på att köra max i 3 minuter i grenen du laddar för och sen käka som satan i 12 timmar.

Tror länken finns i någon gammal tråd här.

Sen tycker jag inte du behöver ladda för träning, en stor vitts men lånpassen är ju att läsa sig jobba låg på kolhydrater. Att då ladda först blir kontraproduktivt.

En lite nyans om än så viktig är också att en normal person har inte brännsle för 2 timmar, utan glukos för två timmar. Ligger du inte på max kommer du att bränna fett också så då räcker glukosen längre.
annons
1971 • Hisings-Kärra (Göteborg)
#11
26 augusti 2010 kl 16:15
Gilla
Ojojoj, här var det idéer och teorier i kvadrat. Coltings träningsråd är säkert bra-för de som är på Coltings nivå. Alltså rätt få. Typ ett tusental i världen extemt vältränade människor som testat de flesta gränser och känner sina kroppar väldigt väl.

Lennart: För att få ut maximalt av dina långpass så ät och drick ordentligt med långsamma kolhydrater innan. Fyll på under passet med en dryck som INTE innehåller socker utan stärkelse. Efter passet, se till att få i dig protein (lättast att dricka dem tycker jag) annars blir det catabolisk (nedbrytande) effekt, kroppen tar helt enkelt energi från musklerna.

Lite nyfiken på varför du tror det föreligger en övertro på nyttan av kolhydratladdning? Särskilt som du beskriver den inte så roliga känslan att batteriet tar slut. Du har helt rätt i att det är mycket viktigt att fylla på under träning/tävling, men helt klart har det betydelse att ha fått i sig bränsle innan.

Sen vad gäller bränsle: Klart det går att springa utan bränsle. Men det går mycket sämre. Vad gäller att bränna fett så lär sig kroppen det ändå eftersom det bara tar ett par timmar att göra slut på alla kolhydrater som finns.

Är ganska säker på att detta att klara att ha energi så länge som möjligt är något var och en får träna på att klara så bra som möjligt. Det är nog helt omöjligt att läsa sig till.

Badgear: Helt seriöst, hur många som springit ett marathonlopp eller längre kan inte skilja på vätskebrist, mjölksyra och slut på energi?
Johan Renström
1965 • Härnösand
#12
26 augusti 2010 kl 21:18
Gilla
Jag läste på om kolhydratladdning inför mitt lopp och skrev om det på min blogg.
http://hjarnfysik.blogspot.com/2010/08/kolhydratuppladdning.html
1960 • Skåne
#13
27 augusti 2010 kl 00:25
Gilla
@Johan O Kanmert, eftersom beskrivningen av när "batteriet tar slut" blev en fråga för min del så tar jag mig friheten att fundera och skriva av mig.

Jag har förvisso bara sprungit 44km som längst, men är faktiskt inte så himla tvärsäker alltid på vad exakt det är som gör att jag tar slut vid vissa lägen. Det är mitt seriösa svar.
1963 • Bromma
#14
27 augusti 2010 kl 12:11
Gilla
Förstår inte vad som skulle vara extremt med Coltings träningsråd: Låter man kroppen träna med mindre kolhydrater så lär den sej att förbränna fett bättre. Det gäller oavsett träningsnivå. Dock är det viktigt med kolhydratintag UNDER passet så att man kan reglera nivåerna individuellt o efter dagsformen.
Maria Baatz
1968 • Grästorp
#15
27 augusti 2010 kl 20:22
Gilla
En som borde veta ifall det är nödvändigt med kolhydratladdning är väl Rune Larsson. Lyssna här vad han har att säga i ämnet, mycket intressant tycker jag.
http://ur.se/play/157952
annons
1971 • Hisings-Kärra (Göteborg)
#16
27 augusti 2010 kl 21:44
Gilla
badgear: Det var ett seriöst svar. Vet man inte så vet man inte.

Åke: Det är Coltings filosofi. Det finns de som har andra filosofier, exempelvis Rune Larsson: Lyssna på klippet som Maria skickade.

Kroppen är effektiv och kan automatiskt lagra fett när det behövs och använda det när det behövs. Att springa utan bränsle är svårt.
1962 • Torslanda
#17
27 augusti 2010 kl 21:48
Gilla
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.
annons