19 maj 2008 kl 03:21
Två saker irriterade mig lite när jag sprang varvet. Dels duscharna som fanns på ett par ställen utmed banan. Det sista jag ville var att få en dusch på mig, men som iallafall den ena stod uppställd så var det för smalt och blåste för mycket, så plötsligt får man en mycket obehaglig kalldusch på sig trots att jag springer så långt ifrån duschen det är möjligt Jag efterlyser gärna lite mer eftertanke om var man placerar dylika tingestar.
Och vem kom på att ställa upp en vätskestation ungefär vid 19km precis där banan smalnar av? Plötsligt gick det inte att komma fram alls i trängseln för hela banans bredd var fylld av folk som stannat för att dricka vatten.
I övrigt har jag inget att klaga på vad gäller trängsel, lite sånt hör till på ett sånt här lopp och stundtals hjälper det tillochmed till för man får draghjälp och det är lättare att undvika motvind.
Jag fick bra draghjälp några gånger, särskilt mellan 3-6km där det fanns plats att springa på ganska bra, medan jag tappade mycket tid på Götaälv-bron, där det blev rätt trångt, svåromsprunget och långsamt, så där hade jag min långsammaste kilometer.
Rätt kul för min del var uppförsbackarna. Jag har tränat en hel del den senaste månaden på att trycka ifrån lite extra med vadmusklerna, och det kunde jag verkligen utnyttja, det kändes som jag flög förbi folk i uppförsbackarna, och jag blev inte speciellt trött av det. Härlig känsla och även om det naturligtvis går tyngre uppför så såg jag nästan fram mot nästa uppförsbacke just för att jag där kände att jag relativt andra sprang fortare :)
Och imorgon ska jag orka engagera mig och tvätta av skorna, de ser rätt äckliga ut efter klafsandes genom hav av blöta vattenmuggar. Borde väl gjort det redan i lördags, men jag var inte riktigt upplagd för nyttoarbete på kvällen då, somnade gott i sängen en stund efter att ha duschat, sen travade jag ut på stan och letade upp ett ställe att äta lite pasta och dricka lite öl på.
Nu är loppet över, och det känns lite tomt. Jag har varit så inställd på det här, nu när det är över känns världen plötsligt öde.
