annons
Löpning Träning 21 inlägg 3341 visningar

hukande ställning i backe??

1965 • Höganäs
#1
7 april 2013 - 00:34
Gilla
Hej på er alla
Uppförsbackar kan vara jobbiga och krävande för oss alla, för att det ska gå lättare brukar jag huka/krypa ihop mig och ta kortare steg, det ökar på pulsen men det känns som jag sparar krafter på benen och det går lättare uppför. Visserligen ser man ganska rolig ut med krökt rygg och trippande steg (som man behöver göra det stora behovet och inte vet vart man ska bli av) Men faktum är att det känns lättare att springa uppför i denna märkliga ställning. Är detta bara en kännsla eller är där fler som känner till detta, kanske utövar oxså.
< < < 1 2 > > >
1973 • Stockaryd
#2
7 april 2013 kl 01:02 Redigerad 7 april 2013 kl 01:10
Gilla
Eftersom jag inte är något proffs själv litar jag nästan helt på dem som är det, och Szalkai skrev så här och det har jag försökt tänka på:

"Effekterna som vi vill åt muskulärt är att motlutet kommer tvinga dig som löpare jobba med ett aktivare ”frånskjut” från foten och även ett bättre knälyft i löpningen uppför. Just dessa moment kan man tänka lite extra på när man springer uppför. Jobba med foten och försök ha ett lite högre knälyft än vid löpning på plant underlag. Man kan även tänka på att driva lite fortare med armarna och försöka få en hållning där man inte sjunker ner med höften utan har en ”högt hållen höft” samtidigt som man kan ha lätt framåtlutad överkropp i uppförslöpningen."
http://www.marathon.se/traning/langbacken-bygger-grunden

Hittade en annan backlöpningsartikel, av Lorenzo Nesi:

"Springer man på ett speciellt sätt?
Koncentrera dig på kroppshållningen när du springer uppför. Överkroppen ska vara upprätt - luta inte framåt! Undvik att sjunka ner med rumpan och forma överkroppen till en potatissäck. Höfterna skjuter fram bålen. Armarna ska svinga utan att axlarna börjar röra sig sidledes. Frånskjutet är mer markerat och knäna lyfts högre än vid vanlig distanslöpning. Trots alla dessa förmaningar ska allt ske under maximal avslappning, precis som alla annan löpning!"'
http://www.marathon.se/traning/fragor-och-svar-om-backtraning-5

Det låter ungefär precis tvärt om till det du beskriver? Eller fattar jag fel hur du menar?
T Springsson
1970 • Skotrampa
#3
7 april 2013 kl 10:11
Gilla
...fast delen med att ta kortare steg( underförstått behålla samma stegfrekvens) borde väl Kenneth ha fattat rätt?
1973 • Stockaryd
#4
7 april 2013 kl 10:45
Gilla
Jo, det har han nog rätt i. Själv gör jag mest som det står i artiklarna (försöker tappert iaf) och hoppas det är någorlunda rätt :-)
T Springsson
1970 • Skotrampa
#5
7 april 2013 kl 11:05
Gilla
Ja, man får försöka :)

annons
HR
1972 • Stockholm
#6
7 april 2013 kl 11:27 Redigerad 7 april 2013 kl 11:31
Gilla
Man kan använda den enklaste filosofin och tänka känns bra = är bra.

Men, det låter lite konstigt och egentligen är det inte bra teknik att kura ihop sig i backen. Man hämmar andningen och det blir ju mycket svårare att ha bra löpteknik. Tyngdpunkten hamnar ju lite för långt fram och man får mer tröghet att övervinna för att ta sig vidare.

Fortsatt upprätt hållning och med höften framskjuten och med kortare och snabbare steg uppför brukar vara skonsammast - trippa på uppför går bra även om man är ruskigt trött. Tänk inte att du ska springa "in i backen" utan att du ska springa i linje med backens lutning och alltså förflytta dig i färdriktningen och längs med lutningen istället för "rätt in i backen" och övervinna den med kraft.

När man tänker "snabbare steg" så brukar man ofta spänna sig lite i benen och även i överkroppen - men det ska man inte göra. Bättre att behålla sin fina hållning, pinna på lite fortare men utan att spänna sig i benen och trippa uppför. Efter ett par försök brukar man känna skillnaden.

Springa och titta på fötterna blir fel för kurar man ihop sig och fäller kroppen framåt så tappar man ju höftläget lite och allt blir lite jobbigare.

Har sprungit med folk och kört trappträning och BRANTA backar med "backhatare" och springer lugnt bredvid och pratar med dem och kör teknik och till slut så är de plötsligt uppe och förvånade över att de inte behövde gå. Ju tröttare man är och ju mer man kurar ihop sig desto tyngre blir det när man istället kan sträcka på sig och trippa fram uppåt och även om det känns som att man "trampar vatten" på slutet så rör man sig iallafall framåt och utan att krokna ihop helt.

Förhoppningsvis. ;)

Just trappor är jag fortarande grym på men det är en fråga om att lyckas springa snabbt med fötterna och samtidigt avslappnat uppför. Mest teknik förstås och det gör att det inte gör någon större skillnad om man kör trappträningen i slutet av passet. Jag gör nästan hellre det för då är man tvungen att göra det så korrekt som möjligt. :)
T Springsson
1970 • Skotrampa
#7
7 april 2013 kl 11:39
Gilla
@Henrik> Du skriver "kortare OCH snabbare steg". Innebär detta att du har samma fart uppför som du har på flackt plan?
HR
1972 • Stockholm
#8
7 april 2013 kl 12:05 Redigerad 7 april 2013 kl 12:05
Gilla
Thomas S: i praktiken så tappar man inte så mycket fart i vanliga backar eller i kortare backar. :)

Rör det sig om en mycket brant backe eller en lång och mycket brant backe så blir det lite av "trappmaskinslöpning" och då blir det ju mycket korta steg och då går tempot ner trots snabbare steg. Ibland ganska mycket lägre tempo.

I såpass branta backar att man i princip springer "på tå" så brukar det inte finnas så mycket alternativ heller eftersom att försöka få i hela framfoten/foten leder till en motkraft utifrån backen som verkar lite bromsande.
Lisa Forssén
1980 • Umeå
#9
7 april 2013 kl 12:05
Gilla
Jag sprang också i ihopkrupen ställning i backar när jag började att löpa. Numera har jag lyckats arbeta bort det, men anledningen till att jag ursprungligen gjorde det kommer från barndomen.
När jag var liten och inte fullt så duktig på att gå så krälade jag mig upp för trappor på alla fyra. Detta har suttit kvar genom åren, fast nu på "äldre" dar har jag gått från att ha händerna i backen till att bara gå ihopkurad när jag går uppför. Lite gorillastil över det hela kan man säga.
Jag tror dock också, som tidigare skrivits, att bålstyrka underlättar för en mer upprätt hållning.
1973 • Stockaryd
#10
7 april 2013 kl 12:16
Gilla
Jag vet inte om det är min inbillning men jag tycker det känns som att det går aningens lättare uppför om jag överdriver armrörelserna lite. Jag är nu inte en storviftare i vanliga fall, jag rör faktiskt väldigt lite på överkroppen egentligen, men just i backar känns det som att armarna gör nytta.

Fast jag kan inte riktigt förklara varför, det bara känns så. Jag inbillar mig att det har lite med Newtonws tredje lag att göra, men jag har egentligen ingen aning om det kan stämma.
annons
T Springsson
1970 • Skotrampa
#11
7 april 2013 kl 12:21
Gilla
Henrik> Ok, då är jag med :)
1965 • Täby
#12
7 april 2013 kl 14:40
Gilla
Jag håller med Annica. Jag kör korta rappa steg, försöker vara upprätt. Det kan se lite lustigt ut, eftersom man liksom "pinnar på" med fötterna men det går ju ibland ändå ganska långsamt (trött/brant).

Och, när jag behöver extra hjälp så piskar/snärtar jag bak armarna och det hjälper till att hålla både ett riktigt steg och stegfrekvensen.

Nu inser jag att jag nog känner mig oerhört mycket snabbare, resligare och elegantare än det kanske ser ut, men känslan är också en viktig del. :-)
1965 • Höganäs
#13
8 april 2013 kl 20:35
Gilla
Har fått många bra tips, ska testa till helgen och rätta upp kroppen. Testa mig fram lite har några goa mördar backar på Kullaberg som brukar vara lagom slitiga.
HR
1972 • Stockholm
#14
8 april 2013 kl 22:32
Gilla
Man kan överdriva armrörelsen men den skall överdrivas bakåt och inte framåt. :)

Tillägg; ser att Tibor skrev det redan. Sist uppför backen igen ser jag...
1987 • Råcksta
#15
8 april 2013 kl 22:37
Gilla
Jag brukar faktiskt också huka mig i början av min löpkarriär, men har nu valt att försöka springa med korta steg i den kroppshållning jag brukar ha.

www.runandreasrun.se - Frihet är att springa
annons
1965 • Höganäs
#16
24 april 2013 kl 15:05
Gilla
Har nu testat lite olika varianter, men faktikt det går lättare när man springer upprätt. Lättare att andas men tar fortfarande ngt kortare steg.
Tackar för många bra tips
#17
25 april 2013 kl 11:33
Detta inlägg har raderats
1965 • Täby
#18
25 april 2013 kl 11:57
Gilla
Kul att du kände skillnad, Peter.

Jag fick häromveckan lära mig att det kallas "atletisk grundposition" (låter fint...). Rak i ryggen, stolt, skuldrorna lite bak, håll i bålen, fram en smula med bäckenet. Det finns nog andra som kan sätta orden på detta bättre än jag kan. Men just att hålla ihop skulderbladen en smula hjälper att pendla mer fram-tillbaka med armarna istället för att "orma sig fram" (som jag kallar det) och pendla vänster-höger. Att snärta tillbaka hjälper också att få bak-fram (med fram menar jag mer tillbaka-pendling från bakläget, inte att faktiskt pendla nämnvärt framåt från grundpositionen).

Du kommer nog att märka ännu mer nyttan av detta när du är trött respektive uppförsbackar. En boost, liksom.

Jag tror jag först fick tipset från den löpteknikklinik jag gick (Fredrik Zillén, SpringSnabbare). Sen har jag nog sett och kanske läst det på andra ställen också, efter det...
T Springsson
1970 • Skotrampa
#19
25 april 2013 kl 13:59
Gilla
@Kristoffer, låter som att det borde gå åt onödigt mycket energi på det sättet.
Dana
1965 • Helsingborg
#20
25 april 2013 kl 19:11
Gilla
jo kristoffer, gjor jag också ibland för avlastningsskull, det känns lättare så:)
dess utom tränar man benmusklar på ett annat sätt också.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.
annons