Varför börja just du springa?

Mattias Hedlin

1970 • Fagersta

#21

•

10 juli 2013 kl 15:58

1 Gilla

Det började egentligen i åttan eller nian när jag lyckades springa på en bra tid de 2,5 kilometrarna på gympan. Efter detta komma andra intressen såsom öl, mopeder för att sedan bytas ut mot sprit, cigaretter, snus och motorcyklar.
Slutade röka -96 och började i samband med det springa några gånger. Detta höll i sig ett par veckor och sedan var jag tillbaka i rökningen. Försökte sluta flera gånger men hade inte tillräcklig motivation, men när sonen föddes -98 bestämde jag mig! Började dock snusa istället. 2007 började jag bli lite fluffig på mitten och bestämde mig för att jag ville se bättre ut. Sprang hela våren på en 3,5 km-slinga för att sedan utöka detta litegrann framåt hösten. Det gick bra så jag anmälde mig till Sthlm maraton 2008. Mest för att få den snygga t-shirten. Efter att ha genomfört maran på en anskrämlig tid slutade jag springa veckan efter. 2010 började jag springa igen efter att tränat en del på gymmet där jag bara blev fet av all gainomax. På senare tid har jag utvecklat barfotalöpning och har nog hittat min grej. Tror inte jag kommer balla ur en gång till.

Märta Johansson

1980 • Vik

#22

•

10 juli 2013 kl 21:20

Gilla

Började pga ett fyllevad :-) Klart en av de smartare idéerna man haft på fyllan kan man ju konstatera såhär i efterhand men de första månaderna kändes det inte så...

#23

•

10 juli 2013 kl 21:24 Redigerad 10 juli 2013 kl 21:26

Detta inlägg har raderats

#24

•

10 juli 2013 kl 21:24 Redigerad 10 juli 2013 kl 21:28

Detta inlägg har raderats

Kenneth Eliasson

1961 • Tyresö

#25

•

10 juli 2013 kl 21:40

Gilla

Bosse: Tja, det beror väl på vilken sorts löpare man vill vara.

anita martinell

1968 • luleå

#26

•

10 juli 2013 kl 23:44

Gilla

Jag börja springa för det var en utmaning men sedan kom tävlingar också in i bilden vilket gjorde att jag börja sätta lite tuffare mål. Efter ett antal år som löpare men fortfarande inte superseriöst så tänkte jag, undra hur det känns att var riktigt riktigt vältränad så jag börja med triathlon där finns det inga genvägar ska du bli bra måste du träna alla tre grenar och det gör jag nu och mitt mål är snart nådd och jag har aldrig mått så jävla bra i mitt liv,

Andreas Lindholm

1973 • Växjö

#27

•

11 juli 2013 kl 06:34

2 Gilla

Jag har inte börjat springa än enligt Bosse, men om nuvarande utveckling håller så kanske jag springer till våren. Jag började förflytta mig till fots för ett par år sedan när jag köpte mig ett par tåskor och inte längre kände av mina gamla "skadeproblem". Först joggade jag lite som komplement till tennisen. Nu har jag lagt ner tennisen och springer bara. Man slipper boka tennisbanor och jaga folk att spela med.

Mikael C

1972 • Älvsjö

#28

•

11 juli 2013 kl 08:11

2 Gilla

Jag började efter att vid en läkarundersökning blivit uppmanad att sluta röka. Och jag har aldrig rökt i hela mitt liv... :)

Mattias Eriksson

1976 • Solna

#29

•

11 juli 2013 kl 09:00

Gilla

Jag började springa typ januari-februari 2003 under min tjänstledighet för att min (numera) fru drog med mig... Började med en runda på ca 2,7 km och det vara tungt... men med 2-3 rundor i veckan började det hända saker. I slutet av tjänstledigheten sprang av fyra varv på rundan utan att vara allt för slut. Fortsatte sedan sporadiskt att springa fram till midnattsloppet. Fram tills dess hade jag aldrig tagit tid på någon runda. Jag fick en helt ok tid tyckte jag (55.56) och sen slutade jag springa. Vägde då ca 85 kg

Våren 2012 anmälde mig igen till midnattsloppet för att motivera mig att komma igång. Vikten var då på tok för hög. Jag var dock lite för sen att börja träna mera seriöst och midnattsloppet blev en katastrof (1.09h), men jag bestämde mig då att satsa hårdare och gav mig attan på att jag skulle slå min gamla tid. Vikt ca 100 kg. Förra året sprang jag midnattsloppet igen och då på 54.30, då med en vikt på ca 95 kg.

Nu väger jag ca 90 kg och hoppas på en bättre tid i år igen.

Dock så blir det mycket triathlon för mig nu så jag hinner inte alls springa lika mycket som förra året. Så till Bo Engwalls definition på löpare är det en bit kvar... får ta det i nästa liv

Men kort och gått, började springa för att må bättre och som Colting säger "För att se bra ut naken"

Ola Bertilsson

1981 • Eslöv

#30

•

11 juli 2013 kl 09:32

Gilla

Jag kunde endast springa 10 min innan på löpband pga övervikt. Jag hade då som mål att gå ner 35 kg och orka springa milen. Kilona försvann, milen klarades av snabbare än förväntat, sen blev det 1/2-marathon och nu tränar jag inför marathon.

Maria Broström

1971 • vånga

#31

•

11 juli 2013 kl 09:48

Gilla

Har alltid sprungit. Första 25åren för att bli bättre i andra sporter. 26-38 åren elitsatsning löpning. Nu komma tillbaks, efter långvarigskada, målet i år var 6km/dag har ej lyckats och det är latheten som satt stopp för detta. Men andra halvan av året, då ska jag klarat.

Jennyh Lindén

1982 • Nora

#32

•

11 juli 2013 kl 10:23

1 Gilla

En massa anledningar. För att man blev tvingad på gympan. För att man blev tvingad på volleybollen. För att jag tillbringade alldeles för många år med den idiotiska inställningen att man är måste vara smal för att duga som människa.

Smal kommer jag aldrig att bli, så nu springer jag för att det är roligt, praktiskt och enkelt, och för att mina taskiga leder och min taskiga hjärnkemi behöver motion för att inte braka ihop.

Kajsa B

1987 • Göteborg

#33

•

11 juli 2013 kl 13:28

Gilla

Pappa fick med mig ut under gymnasietiden. Har hela uppväxten haft knäproblem, spelade handboll men fick sluta på grund av knäna. Det visade sig dock att jogga funkade ok för knäna. Blev därmed att 2-3 ggr i veckan joggade jag med pappa. Mest för att det blev kvalitetstid för oss. Och jag som aldrig varit duktig på skolodrotten insåg att uthållighet verkade vara min grej. Tog mig i den vevan runt göteborgsvarvet.

Efter det var jag periodare under några år. Så spontananmälde jag mig till en halvmara i juni 2010. Som en kul grej bara. Kom in på under 2h och fick ny motivation av det. Sen var jag fast på riktigt :)

Emil Råberg

1985 • Värmdö

#34

•

11 juli 2013 kl 21:08

Gilla

Min sambo sprang ett lopp, Premiärmilen, och jag var med vid sidan om och hejade på. Det var en sådan bra stämning att jag också ville testa, så jag anmälde mig till ett första lopp, SpringCross. Sedan dess är jag fast.

Anonymiserad

2006 • Alingsås

#35

•

18 maj 2023 kl 10:50

Gilla

Tobias Raudsepp och Adam Ahlvik på jogg tjatade huvudet av mig 2019 att jag skulle börja springa och har inte vågat slutat sedan dess. Känner mig absolut tvingad. I hel**te att man vågar lägga av för dessa två bossar😂 Ni ska inte tro att de lämnar en 63:åring i fred, bara att plåga sig vidare...

Anders Holmström

1952 • Vendelsö

#36

•

26 juni 2023 kl 09:19

1 Gilla

För att jag kunde. Och fortsätter för att jag fortfarande kan.🏃🏻‍♂️

#37

•

26 juni 2023 kl 11:14

Detta inlägg har raderats

#38

•

7 september 2023 kl 11:53

Detta inlägg har raderats

Anonymiserad

2006 • Alingsås

#39

•

7 september 2023 kl 14:03

Gilla

Börja springa för att gå ner i vikt? Gick ner i vikt och ökade träningen och vad händer då? Jag gick upp alla kilona igen. Anledningen är nog att sluta var så noga med goda vanor när man ändå tränar mycket och så sportdryck även på de korta passen.

Jenny Nilsson

1968 • VALLENTUNA

#40

•

7 september 2023 kl 15:16

1 Gilla

Hej!

Jag har aldrig börjat - jag har alltid sprungit, enligt mina föräldrar! 😅

Kram,
Jenny