23 februari 2015 kl 15:00
Vi har en ettårs spaniel, så jag kan inte kalla mig hundrädd. Men visst, vår hund kan vara ganska skällig och jobbig till och från mot andra hundar eller okända människor.
På en löprunda passerade jag en hundförare med sin typ labrador, kommer inte ihåg rasen exakt, men mellanstor till stor hundras var det.
Det var på trottoaren. Jag tänkte när jag närmade mig att jag borde nog ge djuret litet space och springa ut i gatan. Men näe, ekipaget såg ut att ha koll, kort koppel hunden nära sin ägare.
Självklart märkte varken hunden eller ägaren att jag kom ikapp bakifrån. Hunden hoppade till och av ren reflex gjorde utfall. Och bet mig i rumpan! Ja det är sant, hunden bet mig i baken. Jag stannade til, förbannade mig själv att jag inte sprang ut på den tomma gatan. Kände efter, som tur var inget hål i brallan, hunden fick nog inget grepp utan slant till litet med tänderna.
Hundägaren såg helt förskräckt ut och bad tusen gånger om ursäkt. Ingen fara tyckte jag, det gick ju bra.
Slutsats: Ge hundförare och hundar litet space. Hundar är ett ganska primitivt djur som drivs av en kombo av nedärvda instinkter och uppfostran. I trängda situationer är det inget snack om vilket sm tar över: instinkterna!
Inga konstigheter egentligen. Hundar är något av det sötast och mest kärlekstörstande djur man kan tänka sig. Samtidigt härstammar de från vargen, bör ej glömmas bort. Hur många 100-tals timmar på brukshundklubben som än investerats.