2 mars 2015 kl 14:54
Det är en grundläggande aspekt som inte nämnts här i tråden, nämligen varför någon viss frekvens är optimal. Det beror på biofysik. Har tyvärr inga källor men jag har plockat upp följande:
Om man inte landar på hälen (då gäller andra villkor) så lagras elastisk energi i hälsenan och i någon mån i quadricepssenan vid landningen. Låter man foten studsa upp "genast" så får foten fart av den lagrade elastiska energin. Det som är avgörande är därför att kontakttiden med marken inte är för lång för då går den lagrade energin förlorad (muskelspänningen hinner ändras).
Beräkningar och mätningar har visat att vid en stegfrekvens lägre än ca 180 steg/minut blir kontakttiden för lång för optimal studs. Det finns säkert en övre gräns men den torde ligga en bit upp - inte sällan ligger ju eliten nånstans runt 200.
Hur inverkar längden? Det är nog inte helt enkelt, men om man tittar på en pendelrörelse så varierar periodtiden (och frekvensen) med kvadratroten ur längden på pendeln. En person som är 10% längre skulle då kunna ha en optimal stegfrekvens som är ca 5% lägre - omkring 170 för en tvåmetersman alltså. Runt 155 ligger den helt säkert inte ur mekanisk synvinkel.
Själv hade jag ca 160 innan jag bytte till ett bättre löpsteg (är 182 cm lång), nu ligger den på 175 - 178 om jag är trött eller springer i grupp (ty gruppen tenderar att ha sådan frekvens) men håller jag god fart själv är den drygt 180 och när farten pressas upp blir den högre, typiskt 190 och ibland 200 på exv korta intervaller.