23 oktober 2008 kl 05:56
Det kan vara läskigt för alla ute i mörkret. Men man återkommer ständigt till det här.
Tjejer har blivit skrämda av media att vara rädda, men egentligen är det större risk för killar att råka ut för diverse farligheter om man är ute och ränner, och några större risker är det egentligen inte för nån om man håller sig borta från de ställen där det är välbekant att det bråkas (främst i närheten av uteställen på fredag och lördagnätter...)
Lite statistik från Östergötland år 2007 (där jag bor, då :)
Misshandel utomhus av obekant förövare mot vuxna kvinnor: 169
Motsvarande mot män: 956
Våldtäkter utomhus(bara kvinnor, våldtäkterna mot män har varit inomhus): 11
Rån utomhus mot vuxna personer: 105
En ganska stor del av dessa brott torde ha inträffat i samband och närheten av fester och uteställen på fre- och lördagkvällar. Antal fall som inträffar i samband med motionsspår lär väl inte synas i statistiken.
Men människor har aldrig kunnat hantera riskbedömning med små procent-tal och oroar sig gärna (fel ord, jag vet) över risken att bli nedslagen när man går i sitt villakvarter, risken att bli hajbiten när man badar i havet, att flygplanet man sitter i ska störta osv. Det är väl på sätt och vis den rena slumpmässigheten som är det skrämmande, känslan att inte ha nån kontroll över risken, och därför går man överstyr med helt onödiga försök att riskminimera.
Spring i par, det lugnar och känns bättre. Ta med hunden, det lugnar och känns bättre. Att man ska må bra är ju ändå meningen med att springa, så varför utsätta sig för oro i onödan.
Men *egentligen* ger det ingen märkbar skillnad på risken, för nån mätbar risk finns inte, mer än i tidningarna, för de VILL göra folk rädda. Rädsla säljer nämligen lösnummer.
Och sluta tro att ni är mer utsatta för att ni är tjejer. Råkar jag ut för nåt har jag inte större chans än ni att komma undan. Jag blir precis lika rånad eller nedslagen. Jag lär inte bli våldtagen av gänget jag träffar på, men istället löper jag markant större risk att få huvudet inslaget av ett basebollträ eller ansiktet insparkat när jag ligger på marken.
