20 mars 2020 kl 10:46
Jag springer snarare för utmaningens än loppens skull. Jag är alltså ingen happy go lucky-person som ger sig ut på dagliga miljoggar "för att det är så underbart att springa!" utan det som får mig att springa åtta mil i veckan är tanken på att göra något som inte så många gör eller klarar. Det måste inte vara ett lopp så coronan medför inga större komplikationer löpmässigt för egen del.
I helgen ska jag köra ultraintervaller. För två helger sedan sprang jag sex varv i ett milspår. I april kommer jag sannolikt att försöka springa till någon stad eller liknande, alltså en halvdagsprocess. Man är mer taggad under ett lopp men det är ju på något sätt ett roligare minne att kunna tänka tillbaka på att man sprang Norrköping-Nyköping än att man deltog i "random" 60K-lopp.
Så mitt tips är att använda fantasin. Spring en massa i skogen och fixa utmaningar som känns motiverande. Min grundregel är att ha en stor utmaning varje månad och en lagom stor utmaning varje vecka(tänk stulet från Kilian Jornet). Det innebär i praktiken vanligt långpass(30-35K) i skogen varje vecka bortsett en gång per månad då jag gör något ultralångt.
Utmaningar jag gjort utanför lopp:
- Springa Norrköping-Linköping, pendeln hem.
- Tåg till Hälleforsnäs, springa till Eskilstuna via Sörmlandsleden, tåg hem.
- Sex varv i ett milspår, sällskap av olika personer på varje sträcka. Oväntat kul!
- Buss till Rejmyre för att löpa till Åby, Norrköping via Östgötaleden.
Så ska jag ge något tips så är det att använda fantasin, våra leder och kollektivtrafiken. Jag sitter inför varje helg inne på ledernas hemsidor samt Hitta.se och mäter upp nya och motiverande långrundor. Det fungerar väldigt bra.