Löpning Träning 55 inlägg 7368 visningar

Obefintligt tryck i steget

1991 • Norrköping
#1
10 november 2020 - 09:27
Gilla
Hej! Jag har de senaste tre(typ) veckorna känt att jag borde ha spring i benen och kunna prestera bra pass men varje gång jag gett mig ut och sprungit så har benen känts tunga. Det är fruktansvärt frusterande. En vanlig vecka för mig innebär 60-80 km löpning och jag hade förstått det fysiska icke-gensvaret om jag hade öst på med stora volymveckor under den senaste tiden men det har jag inte.

Det finns en viktig punkt i historiken nedan och det är att det började gå dåligt när jag återinförde knäböj i mitt gymschema. Jag hade p.g.a. två viktiga lopp(10 000 m och 83 km ultralopp) inte tränat knäböj på 1-1,5 månad och jag fick RUGGIG träningsvärk när den övningen återinfördes. Det förklarar varför det började gå dåligt v. 43. Det förklarar dock inte varför det gick minst lika dåligt v. 44 och 45. Då var den värsta träningsvärken borta men stumheten i benen bestod.

V. 38: 81 km och pb på 10 000 m, otroligt bra ben.
V. 39: 47 km
V. 40: 96 km och pb i distans med ett 83K-lopp
V. 41: 4 km(sliten efter loppet)
V. 42: 65 km och bra ben
V. 43: 50 km och okej ben halva veckan. Började med knäböj igen. Veckans andra kvalitetspass var hemskt även om jag kunde leverera skapligt. Här började dock de dåliga benen på riktigt.
V. 44: 68 km och otroligt dåliga ben
V. 45: 35 km och otroligt dåliga ben

Det är svårt att beskriva känslan. Men typ så här: jag får ingenting "gratis", det finns liksom inget spring i benen. Jag känner mig hela tiden något stum i benen oavsett distans. Det blir inte bättre av att jag vilar. Jag vet hur jag normalt fungerar och detta är inte normalt. Vilar jag helt tre-fyra dagar ska jag ha världens tryck i buggarna.

Nu är jag så less på detta att jag har bestämt mig för att inte springa denna vecka och se om det blir något bättre.

Är det någon som känner igen sig i detta? Alltså att man får noll gensvar från kroppen trots att man rent logiskt borde få det.
< < < 1 2 3 > > >
Hobbylöparn
Östermalms IP
#2
10 november 2020 kl 09:44
Gilla
Imponerande löpstatistik!

Men jag undrar om det kan vara brist på motivation?

Nu springar jag typ hälften så mkt som dig, men jag har själv ställt om till "covid-19-löpning". Dvs helt för rekreations syfte.

I och med att det troligen inte kommer finnas något lopp tillgängligt inom närmsta året från nu, så får man försöka njuta av de rundor man får. För min del har det inneburit något kortare pass, samt softare tempo.

Osäker om det var det du frågade efter? Men en spinoff har varit att jag känner mig ganska pigg och fräsch under rundorna.
1986 • Karlstad
#3
10 november 2020 kl 09:59 Redigerad 10 november 2020 kl 10:00
Gilla
Kan det vara att det snarare var v42 som "lurades" och att du fortfarande behöver längre återhämtning efter ultraloppet? Knäböjen kan ju ja bidragit till att förlänga återhämtningsperioden samtidigt. Är det bara känslan av tunga ben du märker av, eller ser du även att det är svårt att hålla samma tempo som vanligt? Sover/äter du tillräckligt?
VanQuijote
1975 • Frösön
#4
10 november 2020 kl 09:59
Gilla
@Marcus - jag kan relatera, även om jag inte har sprungit dina mängder. För mig händer det någon/några gånger per år att det förväntade gensvaret helt uteblir och formen känns urusel.

Har kontorsjobb och min egen okvalificerade analys har oftast landat i att jag har varit extra mycket stillasittande under en period, vilket ger mig dålig hållning och "höft-, sätes- och bålsvaghet" i löpningen. Ibland kan även bilåkande vara boven (en annan form av stillasittande) eller någon typ av kroppsarbetande aktiviteter.

Tror inte att det har så mycket med träningen i sig att göra...
1987 • Västerås
#5
10 november 2020 kl 10:11
Gilla
En liten tumregel:
"A general guideline is one day of rest for every mile raced, or about 26 days of rest for a marathon. Note that “rest” here means a break from intense training - like speedwork and races - not avoiding running altogether."

Då du fortfarande är inne i viloperioden efter ditt 83 km ~ 50 miles. Så är det inte läge att leta efter några tuffare pass, det gäller att träna på i lugn gemak. Jag brukar själv känna av några pass efter att jag har kört knäböj. Men det brukar mest vara att det är rejält obekvämt att springa, inte så stor inverkan på prestationen.

Större delen av året tycker jag inte att jag märker av någon förbättring alls inom löpning, jag måste antingen köra några tuffa block eller granska statistik över tid för att inse vilka framsteg som jag faktiskt har gjort.

T ex. titta på "generella tider", 10 km springer jag nu bekvämt på kring 50 min i mitten av zon 2, det var tidigare rejält mycket högre i zon 2.
1965 • Kungsholmen
#6
10 november 2020 kl 10:29
Gilla
För mig är det alltid ett lotteri hur benen känns. Då och då är de lätta och löpningen är nåstan ansträngningslös men ofta lever jag med en tung känsla i löpningen.
MInns hur jag efter 11 mil på ett DNF på 100 miles lopp fick någon slags superkompensation och sprang med lätta ben i veckor. Det var helt overkligt men tyvärr sällsynt.

Nuförtiden tränar jag iofs ganska sporadiskt men har haft det så här även i perioder med kontinuerlig jämn träning.
1991 • Norrköping
#7
10 november 2020 kl 10:42
Gilla
Tack för bra respons. Ska försöka svara alla samtidigt:

- Sömn: den har varit dålig. Jag sover dock ofta dåligt men under de senaste veckorna har den nog varit lite extra dålig. Kan absolut vara en bidragande faktor.

- Motivation: väldigt låg för utfyllnadspass(lugna distanspass), mycket p.g.a. vintertiden. Dock har den varit hög vid mina kvalitetspass samt långpass på helgen.

- Återhämtning efter LÅNGA pass: 83 km var förvisso det längsta jag någonsin sprungit. Dock har jag gjort mycket liknande saker(sysslar med ultralöpning) och alltid återhämtat mig väldigt snabbt. Sprang t.ex. 70 km med mycket lägre träningsvolym förra året och var back on track träningsmässigt bara efter ett par dagar. Dock var dessa 83 km med en STOR insats, var otroligt sliten sista tre timmarna. Sådan insats har jag inte riktigt haft innan. Kan ha bidragit.

- Kontorsjobb: jag sitter still hela dagarna när jag inte tränar. Dock har jag "alltid" gjort det och jag har snarare upplevt att det har varit positivt för träningen p.g.a. att jag är utvilad.

- Känslan under löpningen: jag har svårt att hålla tempo. 4:15-tempo kan t.ex. kännas som 4:00-tempo.

Jag funderar på om det är en cocktail av allt. Jag gjorde en extrem grej när jag sprang 83 km(var "död" sista 25 km så det var en riktig all in-insats). Sedan drog jag simultant igång med snabb träning och knäböj och började dessutom sova extra dåligt.

Jag får se om det blir bättre under veckan. Det är svårt att bara börja sova bättre helt plötsligt men får försöka.
1986 • Karlstad
#8
10 november 2020 kl 11:42 Redigerad 10 november 2020 kl 11:44
Gilla
Kass sömn kan ju både vara stor en orsak till dålig prestation, men kan samtidigt vara ett symptom på överträning samtidigt som det bidrar till det. Vad tror du om att ta 2 veckor med enbart lugna pass och se hur kroppen och sömnen svarar? 83km med max insats är ju en fullständigt brutal belastning. :)

Helt stillasittande i övriga vardagen är nog aldrig optimalt för återhämtning eller sömn heller, varken för motionärer eller elitidrottare, men det kanske inte är det mest avgörande i sig.
1991 • Norrköping
#9
10 november 2020 kl 13:27
1 Gilla
Helt klart att sömnen kan ha en större effekt än vad jag tror. Jag tror dock inte på att ha en period med lugnare träning. Det har jag typ redan haft. Är idag två veckor sedan jag försökte köra ett kvalitetspass och extremt långsam lunk har inte gjort någon skillnad. Det är därför jag har bestämt mig för att inte springa igen förrän jag verkligen känner att något har blivit bättre. Jag sade att jag skulle vila en hel vecka men jag kommer sannolikt att testa att springa igen redan om ett par dagar, då har jag haft nästan en veckas total vila.

I lördags skulle jag lunka 30-35 km men efter 20 km gav jag upp då det kändes så värdelöst. Då ska det sägas att två mil vanligtvis inte är någonting alls för mig, det ska jag kunna lunka utan att bli det minsta seg i benen. Jag var även utvilad innan passet. Då blev jag så frustrerad att jag lovade mig själv att inte testa varje dag om benen har blivit bättre utan istället vila lite längre och se om något blir bättre.
1987 • Västerås
#10
10 november 2020 kl 13:48
Gilla
En liten reflektion kan jag tycka är att jag har ungefär dina veckomängder (inte de extremare varianterna som säkert kommer ibland), men jag skulle inte säga att 30-35 km är något jag kan göra utan att bli seg. Visst det fungerar och jag kan köra vidare med träningen. Men inte kör jag något hårt pass förrän efter minst ett par dagar.

Det är väldigt höga krav på återhämtning utan att återhämta sig aktivt (dålig sömn i vart fall, vet inte om du tvingar dig att ligga stilla några timmar/dag, men misstänker att så inte är fallet).

Jag är ju ganska extrem i min träning ibland, då gäller det dock cykling som inte alls sliter lika mycket, men då blir det efter långa pass (5h+) lite klurigt med "fartpass" innan kroppen har hunnit ikapp.
1978 • Linköping
#11
10 november 2020 kl 13:56
Gilla
Generellt så tycker jag inte att man ska pusha hårt året runt dvs det är lätt att bränna sig om man försöker bli bättre hela tiden. Jag tycker gott att du kan unna dig 10 dagars säsongsvila där du joggar lätt och njuter av din framgångsrika period. Det kan också vara en bra period för att fundera över mål för 2021. Sedan tycker jag att du ska börja byggandet igen. För mig funkar det dåligt att pusha året runt. Nu på hösten är ju kontinuitet det viktiga, inte att göra fantastiska pass.
1991 • Norrköping
#12
10 november 2020 kl 14:02
Gilla
För mig har det fungerat väldigt bra att springa 30-35 km på lördagen och sedan vara redo för kvalitetspass på måndag eller tisdag. Jag har ägnat mig väldigt mycket åt långa långpass under lite mer än ett års tid och springer generellt runt 30 km varje lördag bortsett en gång per månad där jag kör ett ultrapass(längre än 42 km). Så är det inte varje månad men det är inte ovanligt. Det jag vill ha sagt är att jag vet hur min kropp brukar svara på långpass och det brukar inte ge några extrema konsekvenser.

De här 83 km sticker dock ut då jag aldrig har tagit ut mig så mycket. När jag sprang 70 km förra året var det en mycket mer smärtfri upplevelse. Det är dock skumt att det kändes bra redan en vecka efter loppet och att de dåliga benen dök upp först några veckor senare.

Min magkänsla säger att det är något annat än överträning eller slitenhet p.g.a. för extrem träning. Kan dock inte sätta fingret på det. Har funderat på om jag har något virus i kroppen eller dylikt. Jag får uppdatera när jag testar benen igen om ett par dagar.
1991 • Norrköping
#13
10 november 2020 kl 14:06 Redigerad 10 november 2020 kl 14:06
Gilla
Klokt tips. Jag vill dock återigen påminna om att jag redan har gjort exakt det du föreslår utan effekt. Jag joggade 35 km totalt förra veckan och varje meter kändes värdelös. Det är därför jag testar att vila helt nu(även om jag inte tror på det, hur mycket sliter liksom lite extremt lugna distanspass på 5-10 km?).

Tror fan att jag testar att jogga imorgon. Ju mer jag tänker på det desto mer känns TOTAL vila som något onödigt. Tänkte mig fem km. Om det känns skit, tycker ni att jag ska fortsätta jogga kortare sträckor eller återgå till fullständig löpvila?
1978 • Linköping
#14
10 november 2020 kl 14:18
Gilla
Jogga lätt ser jag som vila fast i annan form:)
1991 • Norrköping
#15
10 november 2020 kl 15:25
Gilla
Mm det jag tänkte också. Jag kör på det! Fem-sex km bara i dölugnt tempo.
1980 • Mölnlycke
#16
10 november 2020 kl 16:38
2 Gilla
Kör du klocka dygnet runt, hur ser vilopulsen ut? Den tycker jag säger ganska mycket om status. Sen kan jag bara intyga att bra sömn är en stor faktor. Det kan ju också vara så att loppet är grundproblemet även om det kändes bra en vecka senare, kroppen var inte helt återhämtad även om den kunde prestera bra och när du körde på gick du över en gräns. Jag hade inte slutat träna om du inte känner starka indikationer på överträning men jag hade enbart kört lugnt ett tag och sänkt mina krav. Jag vet fortfarande inte hur man skall få in styrketräning på ett bra sätt. Får känslan att det påverkar benen på liknande sätt som ett kvalitetspass, så om du körde varannan dag kvalitet och varannan styrka så blir nog återhämtningen lidande. Jag kan det här dåligt men jag lutar åt att köra båda samma dag och sen kör lugnt 1-2 dagar efter annars tror jag man bryter ner för mycket.
1984 • Stockholm
#17
10 november 2020 kl 23:01 Redigerad 10 november 2020 kl 23:16
1 Gilla
Jag tror också loppet på 83k är huvudboven. Att springa "död" 2.5h i tävlingssammanhang kan slita något sjukt mkt. Har också varit med om att det känns "förvånansvärt bra" nån vecka efter såna lopp som att kroppen får nån sorts injektion. Men att jag efter det fått helt kass form i flera veckor. Benpasset hjälpte säkert inte. Skulle också säga ta det lugnt, en vilovecka är säkert bra. En annan grej att tänka på är väl att äta ordentligt. Ganska mkt underskott efter den typen av lopp och med såpass mkt mängd så går det åt mkt kalorier generellt sett. Bara så du inte hamnat på kaloriunderskott. Tycker själv det känns som att jag äter i stort sett hela tiden så mycket jag kan i perioder när jag tränat "bara" 6 mil i veckan och sprungit liknande lopp.
Walker67
1947 • Växjö
#18
11 november 2020 kl 00:02
Gilla
citat från # 7: "Det är svårt att börja sova bättre, men får försöka"
Det går inte sova bättre med vilja utan sömnen måste komma till en tex är det bra att sitta en stund på sängkanten och "hålla emot", innan man lägger sig. Det går inte att lägga sig och tänka att "nu skall jag sova" för då händer inget, bättre att vänta ut tröttheten.
1991 • Norrköping
#19
11 november 2020 kl 11:23
Gilla
Intressant feedback, tack. Jag har inga som helst problem med att sänka mina krav och ta det lugnt, jag gav upp min halvmara-satsning för någon vecka sedan. Problemet har snarare varit att benen har varit så pass kassa att det inte är kul att springa ö.h.t. Det har dödat all lust. Men jag ska börja med kortare lugna distanspass och släppa tankarna på långpass tills det känns bättre. Långpass är det enda som känns kul om man inte får/kan köra kvalitet och det är väl det som jag inte har gett upp fram tills denna vecka.

När jag sprang 70 km i Skottland förra året sprang jag först 50 km och hade sparat mig lite då loppet skulle vara 65 km. Hade dock sprungit fel och gick i mål på 50K-loppet istället. I raseri så sprang jag då 20 km till för att få ihop de där sju milen. Då minns jag att det kändes oförskämt bra och att jag fram till 60 km med lätthet fick kilometertider under 6-tempo. Sedan sänktes tempot men det kändes inte dåligt. Gick i mål ganska fräsch. Skulle t.o.m. säga att jag bortsett lite sega ben var oberörd. Det var mest "aha, nu är jag klar, nu åker vi hem".

På 83K-loppet bytte vi terräng efter 55 km till riktigt knepig traillöpning. Mina ben dog fullständigt. Hade det varit träning hade jag brutit efter 60 km men istället gnetade jag på med URUSEL känsla i tre timmar till. Kändes som jag knappt tog mig framåt. Det är klart att det är en milsvidd skillnad mot vad jag gjorde året innan i Skottland. Det är också första gången i mitt liv som jag har slitit på det sättet. Således tycker jag absolut att jag inte kan räkna bort att det jag känner nu är sviter från det. För jag kan inte jämföra 83K-loppet med mina andra ultrautmaningar p.g.a. skillnaden i insats.

Jag har inte pulsklocka på mig dygnet runt. Jag litar heller inte på den då så även om jag hade haft det så hade det inte hjälpt mig. Vad gäller sömnen så är det självklart som Walker67 skriver.

Ska ut och jogga på lunchen, återkommer efter det.
Andreas
1984 • Kävlinge
#20
11 november 2020 kl 11:46 Redigerad 11 november 2020 kl 11:46
Gilla
Testa lyft benen istället för att trycka ifrån.

(Lyft med häcken/magen på samma sätt som om du lägger handen på en varm spisplatta trycker du inte ifrån med handflatan utan drar undan handen med axel/rygg)
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.