Löpning Tävlingar & Motionslopp 13 inlägg 1019 visningar

Dubbeln Lidingöloppet och Sthlm marathon

Magnus Högfeldt
1972 • Stockholm
#1
12 oktober 2021 - 10:17
1 Gilla 
Jag dubblade och körde både Lidingöloppet och Stockholm marathon. Maxade inte helt 100 på LL då Sthlm marathon var prioriterat. Det blev likväl PB på LL men sen floppade jag lite på maran. Även om det kändes som jag var återhämtad så kanske jag inte var det?
Någon annan som dubblade - hur gick det för er? Hann ni återhämta er eller blev något lopp lidande?
1975 • Vendelsö
#2
12 oktober 2021 - 14:39
3 Gilla 
Jag maxade på båda. Möjligt att Lidingö satt i lite, tog ut mig rätt ordentligt där. Fast tog ut mig ännu mer på maran sen faktiskt. Men annars brukar jag tycka att superkompensationen brukar komma lagom två veckor efter en maxprestation och jag har gjort bra resultat med det upplägget. Men det beror lite på hur långt ner i källaren man går i första loppet...
1975 • Vendelsö
#3
12 oktober 2021 - 15:01
Gilla 
Magnus: Ser för övrigt att det skiljde 1 sek mellan oss halvvägs på maran, i bra läge för sub3. Ingen av oss fixade det.
Magnus Högfeldt
1972 • Stockholm
#4
13 oktober 2021 - 09:14
1 Gilla 
@Andreas. Ja, där ser man. Men du hade lite jämnare splits och var ju grymt nära drömgränsen. Jag floppade rätt hårt, dessvärre.
Skrev av mig loppet i en race report, om intresse finns: https://club.sportoffice.se/stockholm-marathon-2021-race-report/
Nästa gång tar vid det!
1967 • Torslanda
#5
13 oktober 2021 - 09:47
Gilla 
@magnus, klockan visar troligen lite fel, det gör GPs alltid när det är byggnader och träd runt om men det är inte den stora skillnaden. Eliten kan springa mitt i optimala sträckan men vi vanliga dödliga springer alltid lite hit och dit för att hämta vätska, springa om långsammare löpare, väja för hinder etc. etc. Felmarginalen från klockan kan nog vara hälften av skillnaden men du själv är troligen den andra. Jag ställer in min fot pod på 2% underkant för att kompensera för detta. Man kan även använda appar i klockan där man kan resetta km markeringarna så man räknar om snitttiden då och då. Det gör även att passen jag tränar på går snabbare rent km mässigt så då får jag rätt träning för den fart jag verkligen behöver hålla på mina maror. Oavsett, grymma insatser av Er båda två!
Jörgen Konstenius
1969 • Västerhaninge
#6
13 oktober 2021 - 10:58
Gilla 
Jag körde också båda dessa lopp.
Drogs med smärtor i ländryggen inför Lidingöloppet, och var osäker på hur jag skulle klara det. Sprang hela loppet, men inte direkt avspänt, då jag var rädd för att få ont i ryggen. Pressade inte ur de allra sista krafterna, men kände ändå dagarna efter att jag var rätt sliten.

Gissade att jag skulle få sota lite för det på Stockholm marathon. Det stämde bra.
Redan efter 10-15 km började benen bli trötta, sådär jag brukar känna efter 25-30 km. Lyckades på något sätt ändå hålla det tempo jag började i in i mål, men det var verkligen inget jag fick gratis. Har sällan slitit så länge i ett maraton.
Med tanke på det var jag oerhört nöjd med prestationen och tiden.
1975 • Vendelsö
#7
13 oktober 2021 - 11:39 Redigerad 13 oktober 2021 - 11:40
Svar på inlägg #4
Gilla 
Riktigt bra rapport! Lite reflektioner: Jag springer aldrig med farthållare just av de anledningarna du skriver om: blir sjukt trångt vid vätskestationerna, samt att jag hellre vill kontrollera mitt eget tempo. Om jag känner att jag vill ta det lugnare i en backe tex så vill jag kunna göra det utan att känna att jag måste hålla nån annans tempo. Det finns alltid andra ryggar att ta på så här stora lopp om man vill ha skydd mot motvind tex. Marathonlabbets grupp var som du säger sjukt stor, jag kan inte förstå att man vill springa och trängas så haha!

Sen det att du på en minut gick från övertygad om att klara det till att känna dig körd, låter för mig som en liten miss i den mentala förberedelsen. Jag brukar försöka tänka ungefär så här innan loppet: ”Jag vet att det kommer komma ett tillfälle under loppet där det börjar kännas olidligt och man bara vill ge upp. Det är då jag behöver plocka fram pannbenet och visa klassen”. Eller som Emil Zatopek sa ”När du känner att du inte kan fortsätta; spring snabbare”.

Bra insats ändå. Tur att vi båda redan gjort sub3, nu ska det bara göras på Sthlm maraton också!
1975 • Vendelsö
#8
13 oktober 2021 - 11:42
Svar på inlägg #6
1 Gilla 
Sjukt jämnt lopp Jörgen. Otroligt att du lyckades hålla så bra om du var sliten redan efter 15, imponerande!
1978 • Linköping
#9
13 oktober 2021 - 11:53
Gilla 
Du lyckades inte pressa upp pulsen tillräckligt mycket på slutet. Vid ett lyckat maratonlopp så tycker jag att man ska upp över tröskel på slutet och sista två-tre rätt högt över. Trött i benen?
Magnus Högfeldt
1972 • Stockholm
#10
13 oktober 2021 - 13:31 Redigerad 13 oktober 2021 - 13:44
Gilla 
@Mathias. Hoppas att din teori stämmer, även om man själv inte känner att man kutar så krokigt. Kanske får komplettera med fotpodd helt enkelt.
Sen kanske det de facto var en vek mental prestation. Jag brukar normalt ha rätt hårt pannben och hade till och med skrivit en liten mental plan, men den åkte ut med badvattnet så fort det blev lite jobbigt. Med facit i hand tror jag att jag måste träna på "fart över krönet". Med lite tröttare ben och en precis avklarad backe vid Ersta sjukhus så kunde jag helt enkelt inte kuta på. Och så när gruppen drog iväg dog jag mentalt. Därav att jag inte fick upp pulsen sista biten heller.
Tror dock inte LL (eller Tolvanloppet veckan innan) var orsaker till debaclet, men det är ju sådant man aldrig kommer att få reda på...
Hans Westerback
1958 • Lidingö
#11
14 oktober 2021 - 10:57
Svar på inlägg #10
Gilla 
Bild uppladdad av Hans Westerback
Bara som skräckexempel på hur höga hus kan störa GPS-spåret, nu sprang jag inte Stockholm i år, utan London veckan innan, och i Canary Wharf är det ju mycket höghus... Marsh Wall och Bank Street, och gatan norr om dom, där sprang vi ju faktisk rakt längs gatan...
Magnus Högfeldt
1972 • Stockholm
#12
14 oktober 2021 - 14:18
Gilla 
Bild uppladdad av Magnus Högfeldt
@Hans. Jisses. Det var lite krokigt... Kollade min bild från i lördags och jag sprang betydligt "rakare". Men likväl inte fullt så rakt som jag trott. Lite anmärkningsvärt så blev det värre när farten gick ner. Ganska stor skillnad på Strandvägen första och andra gången öster ut (se bild, utseendet korrelerar med mitt tillstånd - buckligt vid 39-40k).
1978 • Linköping
#13
14 oktober 2021 - 14:49
Gilla 
Iom att jag sprang som farthållare och tog det lugnare i år så reflekterade jag på och korrigerade mängder av löpare som sprang på fel sida av gatan. Alla som har sprungit maran vet ju hur beslutsfattandet tenderar att bli sämre på slutet. Det finns många som springer väsentligt längre än 42195 meter och detta är en taktisk fråga som sällan diskuteras. Skulle hjälpa med en färgmarkering som anger kortaste vägen.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.