Sävedalsloppet

Egentligen är jag alldeles för nertränad nu för att springa tävling, men Sävedalsloppet är tradition. Planen blev därför att ta det som ett tröskelpass; hårt men inte absolut max, typ sub 45.
Träffade Jens och Jessica innan start, de hade samma tisdmål. Vi gjorde sällskap ett par kilometer men sen splittrades vi upp, Jens ökade en aning och låg länge 50 meter före mig, och Jessica släppte något.
Vid tre kilometer gick jag om Pantern, det kändes bra. Han har slagit mig i alla lopp där vi båda startat, men nu såg det ut att bli revansch.
I långa utförslöpan mot Bovieran kom jag ikapp en kille som höll perfekt tempo, han blev min rygg resten av loppet. Skönt att bara ligga i kölvattnet och "åka med". Vid åtta kilometer gick vi om Jens, som inte kunde eller ville haka på.
Med trehundra meter kvar är det en liten nerförsbacke, där gick jag förbi min "farthållare". Men de allra sista meterna in mot mål kom han rusande som en skållad iller och slog mig med ett par meter.
Kändes ändå bra att kunna stoppa klockan på 44:09 (officiell tid en sekund bättre). Även om jag inte gått på max tog slutspurten rätt hårt så jag var ändå ganska slut och fick sätta mig en kort stund. Pratade lite med Dan under tiden, kul att träffa honom – länge sen sist. Minglade sen runt och snackade med lite blandade löparkompisar/bekanta innan det blev cykel hemåt igen.

Dagens mål uppfyllt: ett hårt träningspass, dessutom träffade jag en hel del löparkompisar som bonus. En bra dag!