Stockholm Marathon

Fail på alla plan. Att det inte skulle bli personbästa visste jag förstås men personsämsta med över en halvtimme trodde jag ändå inte. Som vanligt var det magen som sänkte mig. Hade med en egen flaska med sportdryck som jag vet att magen klarar bra men den räckte bara första milen lite drygt. Så länge jag hade kvar av den lekte livet och det rullade på finemang i planerade 5:30-tempo. Men så fort jag blev tvungen att gå över till loppets sportdryck började magen protestera med magknip och illamående. Blev tvungen att ta långa gåpauser för att lugna ner magen så gott det gick. Efter halvmarapasseringen var jag väldigt inne på att bryta, jag kände att det inte skulle funka med lika långt till med magen i uppror, men bestämde mig ändå för att köra på med blandad löpning och gång fram till 25 km och känna hur det kändes där. Och faktiskt kändes det lite bättre ett tag på Söder så jag fortsatte. Hjälpte förstås också att jag fick en styrkekram av Karima vid Zinkensdamm! Men vid 36 kilometer var illamåendet övermäktigt, jag stannade vid ett sjukvårdstält och fick en spypåse och ulkade upp en halvliter vätska. Sjukvårdarna tyckte jag såg lite blek ut så de ville inte så gärna släppa iväg mig igen utan gav mig två alternativ: antingen bli transporterad till mål eller också måste jag lova att gå hela vägen i mål. Bryta och få transport till mål med sex kilometer kvar fanns inte på kartan så det fick bli promenad. Men inne på Stadion busade jag ändå lite och sprang hela kurvan och in i mål!

Förutom problem med magen fick jag också lock för ena örat under loppet och hörde knappt något på det. Och rejält skav både i ljumskarna och på ryggen av mina shorts. Skulle ha kört med tights istället men hade nån idé om att shorts skulle vara svalare. Så en riktig multi-fail!

På plussidan:
+ Fantastisk folkfest! Tror aldrig jag sett så här mycket folk (och skyltar) längs banan!
+ Träffade en kollega från ELFA-tiden innan start, Karima under loppet och Jens efter loppet.
+ Snäll och engagerad sjukvårdspersonal (även om jag helst hade sluppit träffa dem).
+ Snygg medalj och finishertröja.
+ Relativt pigga ben efter målgång så det gick lätt att cykla hem.