Lidköpings stadslopp

Första gången på startlinjen sedan Running Lights i oktober 2024. Efter en vinter med långa och frekventa sjukdomsavbrott var förhoppningarna inte särskilt stora:
- 4 veckors sjukdom i december.
- 2,5 veckors sjukdom i januari.
- Nästan 2,5 veckors sjukdom i mars.

Jag hoppades att kunna nå ner mot 35, men helt ärligt så trodde jag snarare få kämpa för en tid under 36.

Startskottet gick och min vana trogen var jag snabbt ut – tog spetsen och anförde en liten grupp på fyra stycken fram till 1,5 km. Därefter tog loppets vinnare över taktpinnen och styrde och ställde från tät.

Första två kilometrarna klockade vi in på 3:23 och 3:24, vilket med facit i hand kanske blev något hårt.

Efter cirka fyra km hade kvartetten reducerats till en duo och jag låg alltjämt i rygg. Halva loppet passerades på 17:15 och då var känslan kanon. Men bara någon kilometer senare började jag slita.

Vid ungefär 6,8 kilometer tog jag beslutet att ge upp loppet och släppa ryggen. Han fick genast en lucka på cirka 15 meter som jag höll fram till 8, då det så sakteliga började drygas ut.

Vid nio såg jag att jag behövde göra sista km på 3:40 för att gå under 35. Kunde jag bara hålla uppe steget så skulle det inte bli några problem.

Tryckte sista hundra meterna och föll sedan ihop i en hög efter målgång – precis som sig bör.

34:53 får ses som en stabil premiär efter en riktigt strulig höst och vinter!