T/R Särö

Regn o åska under dagen övergick till en fantastisk kväll när jag o Patrick gav oss av hemifrån vid 18 tiden. Vi skulle möta upp Anders vid Media Markt för vidare tur ner till Särö o tillbaka. Så kul att springa med goda vänner på dessa långpass! Packade ryggan med 3 L vatten, lite godiskäk (bra när man inte ätit sen lunch...), salttabletter o mineraltabletter, samt lite extra regnkläder ifall att. Även en microlampa om det skulle behövas. Ryggans vikt gick över 4 kg, men kändes faktiskt helt ok. Blev ju iofs lättare ju mer jag sög i mig, men ändå. Bra övning.
Anders mötte upp som planerat o vi gav oss av neråt. Samtalet böljade fram o tillbaka rätt konstant. Blåste lite nere vid havet o motvind på väg ner. Rätt maffigt att springa utmed vattnet. Är ju en platt runda så det går bra att bara låta benen rulla på. Tyckte benen kändes bra hela vägen o vi höll god fart. På väg hemåt började det skymma o vattnet tog slut för Patrick några km från Amundön, där det går att fylla på. Anders hade extra, så Patrick slapp törsta ihjäl. Jag hade också reserver ifall att så det var ingen fara. Takten började gå ner lite men fortfarande lunkade det på ett steg i taget. Diskuterade en del om anledningarna till att springa o springa långt. Vad tex motivationen är och vad som lockar med det. Finns hur många anledningar som helst o vissa är genomgående medan andra är högst personliga. Roligt att snacka om.
Vid Amundön blev det vila o påfyllning. Patrick började känna sig snurrig o lite medtagen, men efter vilan tuggade han på som vanligt igen. Han är en fighter! Några bilder på solnedgången blev det. Värt att pausa för. Så vackert! Medvind på hemvägen var som en vänlig hand i ryggen. Benen fortsatt pigga o ingen svacka i sikte.
Solen började gå ner då vi skildes åt vid Högsbo, hej o tjenare till Anders som lunkade på i oförtröttlig takt hemåt. Patrick o jag tog lite gångpauser på hemvägen för lite återhämtning. Han kände sig lite yr emellanåt o kämpade med sig själv en del, men fortsatte ändå. Jag var dock fortfarande pigg o det kändes som benen gick av sig själv. Det kan verkligen skilja sig ibland. Jag vet någorlunda hur sliten man kan bli av dessa rundor o hur man kan behöva gräva djupt för att hitta någon form av energi. Patrick bara bet ihop, körde huvudet mellan axlarna o körde på ändå. Imponerande! Bedrev lite av en övertalningskampanj att han skulle anmäla sig till BRR, vilket hade varit häftigt på många olika sätt, så hoppas han inte blev allt för matt av detta:). Väl hemkommen tog vi lite dricka o satte oss ner ett tag. Var en rätt ljummen natt även fast midnatt hade nalkats. Kände mig riktigt nöjd med detta pass o njöt av varje sekund! Ett ultra pass att minnas. Var egentligen oförskämt pigg då den efterlängtade duschen kunde tas, så det tog ett par timmar innan tröttheten kom. Blir lätt så vid de sena passen.
Tack för sällskapet grabbar! Var riktigt trevligt! Gott btb...