Poängen med tjejlopp

TräningI stort sett alla större arrangemang har tjejlopp. Antingen som egna varianter av orginalet, t.ex. Tjejvättern som marknadsförs i rosa som det "sociala loppet". Eller som helt egna lopp, t.ex. Tjejmilen och dess nya syster Tjejmilen 21K som lanseras som "en perfekt utmaning för dig som sprungit Tjejmilen".

Etnologen Karin S. Lindelöf har i flera år forskat kring ämnet. För några år sedan skrev hon bl.a. artikeln "Om tjejlopp: Tjejfest eller seriös satsning?” Nu är hon och kollegan Annie Woube på gång med en ny bok och eftersom frågan är glödhet ville vi höra mer.

Varför är tjejlopp så stora, vad är grejen?
Det är flera saker. Det vi fått fram i forskningen är:

1) De lär kvinnor fysisk styrka och kroppsligt och mentalt självförtroende. Kvinnor får genom dessa lopp chans att uppleva en kropp som är i rörelse, funktionell och stark – och att finna och känna glädjen i detta.

2) De medger en möjlighet att sporta och delta i motionslopp på andra sätt än genom den maskulint definierade idrottsnormen om tävling, tider, utmattning och konkurrens.

3) Det enkönade sammanhanget gör dessutom att betydelsen av kön i en bemärkelse försvinner och att själva idrottandet hamnar i fokus. I och med att alla deltagare är kvinnor så försvinner jämförelsen med män.

4) Genom tjejloppen initieras kvinnorna i och får tillgång till en sportvärld som oftast är förbehållen män.

5) De synliggör sportande kvinnor som kollektiv, vilket förändrar normer både för vad en idrottare är och vad en kvinna är. I och med tjejloppens storlek och karaktär tar kvinnor som idrottar plats i det offentliga rummet. Detta gäller dels i samband med själva tjejloppen, men spiller också över i all träning.

6) De innebär samtidigt en befriande osynlighet för den enskilda deltagaren, i och med att hon uppgår och försvinner i den stora massan, istället för att vara den enstaka, avvikande ”tjejen” som springer förbi. Detta beskrivs som en härlig upplevelse, och i vissa fall som en avgörande förutsättning för att man ska våga anmäla sig till ett lopp. 


Vad finns att säga om inramningen?
Tack vare det enkönade rummet framträder själva idrottandet, och den egna kroppens förmågor. Känslan av ”Jag kan!” förstärks tillsammans med väldigt många andra kvinnor. Samtidigt som utformningen av det sociala och kommersiella kring loppet reproducerar snäva stereotyper om att vara kvinna, vilket förminskar betydelsen av deltagarnas prestationer.
Utmaningen ligger därför i att lyckas få den fysiska och mentala prestationen att bli huvudfokus även i tjejloppen – och att loppen inte skall ses som "fegisvarianter" utan erkännas som de prestationer de faktiskt är. Detta är också deltagarnas uppfattning.

Många som springer tjejlopp betonar prestationen. Vad ligger i det?
I tjejloppen upplever många kvinnor att konkurrensen med andra deltagare och tävlingsaspekten är extra viktig – även om inte arrangörerna lyfter fram den, utan snarare tonar ned tävlings- och prestationsmomentet. Flera deltagare uttrycker att de sporras i sin egen prestation av att det finns många (uteslutande!) kvinnor att tävla mot om placeringar och resultat.

 

 

 

10 kommentarer till artikeln

1969 • Halmstad
#1
13 april 2018 - 19:54
Jag undrar varför killar inte får ha ett eget lopp.
Har för mig att när tjuruset hade gått av stapeln första gången, och bara killar fick springa så blev det liv om det, och sen fick tjejer springa det också...

/ C
Monica Carlsson
1971 • Partille
#2
14 april 2018 - 08:58
Svårt det här. Jag är kluven.
Annica Kaufeldt
1973 • Stockaryd
#3
14 april 2018 - 14:37
Jag är varken forskare eller etnolog, men jag kan ju utgå från mig själv för över tio år sedan. Det finns inte en chans att jag hade vågat ställa upp i ett mixat lopp! Det var läskigt nog med tjejlopp, och ingen ska komma och påstå att tjejer inte är fokuserade och tävlingsinriktade för det är bara skitprat. Det är typiskt mänskligt att vilja mäta sina krafter mot sina likar.

Jag ser inga problem i att arrangera renodlade manstävlingar, det vore väl ett kul koncept? Måste man göra allt till en stridsfråga?
Johan I
1987 • Örebro
#4
14 april 2018 - 14:44
Jag förstår visserligen att barriären för att deltaga kan kännas lägre för en kvinna i ett tjejlopp bland andra kvinnor, men helt ärligt så förstår jag inte varför inte feminist-rörelsen "bannlyst" alla tjejlopp vid detta laget. Varför är det OK att förminska kvinnors förmåga med sådana lopp, t.ex. Tjejvasan, Tjejvättern, Tjejvansbro, Tjejklassikern o.s.v.?
Sen alla dessa t.ex. skidlopp i världscupen där tjejer åker 3 mil men killar 5 mil o.s.v. Det finns ingenting fysiskt som hindrar kvinnor från att deltaga i ett längre lopp. Snarare är det så att de närmar sig män när distansen ökar. Den "enda" vettiga anledningen i hårdare tävlingssammanhang att ha kortare distans för tjejer är väl att konkurrensen överlag är mycket lägre, eller toppbredden mindre, och därmed blir det ofta väldigt utdraget även bland topp 10, jämfört då med killarnas lopp där det i princip kan vara en stor klunga fram till sista 5-10 km i ett 5 mils lopp eller Vasaloppet.
Nu på senare år så har ju även prispengar i de flesta tävlingar matchats lika mellan kvinnor och män, så det kan ju även tyckas vara något orättvist att man då som kvinna skall kunna tävla på en kortare distans och gissningsvis då också ha mindre träningstimmar tillryggalagda, men få samma "belöning". Man kan ju inte direkt kalla det "lika lön för lika arbete" i dessa fall, även om jag inte på något sätt vill förminska kvinnors prestationer. Jag är mycket imponerad över flera elitidrottare. Jag tycker bara att det är konstigt att allt skall vara lika villkor mellan män och kvinnor på andra områden, men i detta så kan man se förbi det för att det ev. råkar vara till kvinnors fördel.

Några som förstått detta verkar ju vara Lidingöloppet som nu åtminstone ändrat sitt Tjejlopp till Rosa Bandet-loppet, där även män får delta. Det räknas väl dock fortfarande som tävlingsloppet för tjejer, så hela vägen kanske det inte gått dock.

Kvinnor är precis lika välkomna i blandade lopp och har inget mer prestationskrav på sig i lopp som t.ex. Blodomloppet, där både män och kvinnor deltar på samma villkor och faktiskt största delen också är kvinnor, ca 60/40 om jag minns rätt. Så, det går att ta sig loss från träsket med dessa Vårruset, Tjejmilen och allt vad det heter. Sett till totala antalet på alla dellopp i Blodomloppet, så är det ju också det största motionsloppet i Sverige, så det är väl ett bevis på att det går att ha trevligt både män och kvinnor ihop, utan att det skall vara enbart fokus på tävling.

Tjejlopp får gärna finnas som ett steg in i motionsvärlden, men när det börjar involvera prispengar, tävlingsklass eller elitnivå, så tycker jag att både män och kvinnor skall ha samma distans, "krav" och förutsättningar i loppet.

Jaja, skulle säkert kunna fortsätta hur länge som helst, så jag slutar här och vill poängtera att jag inte vill starta någon urspårad debatt som det ofta blir när man tar upp något som rör feminism eller mäns vs. kvinnors prestation.
1969 • Bara
#5
14 april 2018 - 18:09
Kan det vara så att kvinnor är en viktig konsumentgrupp och de sponsrande företagen på detta vis får chansen att samla ihop dem? Studera tidningshyllorna. Det är bara kvinnor på omslagen. Bläddrar man igenom är det reklam blandat med kvinnor som inreder hemmet, fixar trädgården, provar kläder, badar jacuzzi... Det ekonomiska intresset är den främsta anledningen bakom tjejloppen, anser jag. Sen har kapitalismen på något sätt gift sig med feminismen som har sin anledning att segregera män och kvinnor. Särskilda gym behövs för kvinnor eftersom de är utsatta för mäns förtryck anser feministen. Ett lönsamt sätt att attrahera denna kundgrupp anser kapitalisten.
1977 • Eskilstuna
#6
16 april 2018 - 11:11
Många idrotter bör titta på hur Triathlonförbundet arbetar med jämställdhetsfrågan, både det svenska STF och det internationella ITU.
Sen säger jag inte att det finns saker som kan göras ännu bättre.
1978 • Göteborg
#7
16 april 2018 - 14:53
Jag är liksom flera andra som kommenterar detta lite skeptisk till att kvinnor ska särbehandlas på detta sätt inom både motionsidrott och elitidrott. Ett lysande exempel på uppdelningen inom elitidrotten är herrarnas ofta ca dubbelt så långa sträckor inom längdskidåkningen och dessa motionslopp för enbart tjejer är ett bra exempel inom motionsidrotten.

Det jag har mest motsättningar mot är dubbelheten i att de flesta idag (inkl. jag själv) lyckligtvis anser att alla människor ska behandlas lika oavsett kön, ras, religion, sexuella preferenser o.s.v. men här arrangeras lopp som både utesluter män och dessutom ofta är kortare eftersom kvinnor är svagare. Eller? Än värre blir det i mina ögon när människor som förespråkar jämställdhet och/eller feminism kritiserar lopp som utesluter kvinnor men inte säger något om denna "omvända" diskriminering.

Nej, låt alla lopp vara öppna för alla och låt alla tävla (eller motionera) på samma villkor.
Det är mitt inlägg i debatten.
Kajsa B
1987 • Göteborg
#8
16 april 2018 - 15:59
Tillhör skaran med dubbelhet I frågan. Å ena sidan tycker jag att allt som får folk att röra på sig är bra. Ser man i resultatlistan på tjejmilen är det även tydligt att det är betydligt långsammare tider än I andra lopp, vilket kan tala för att det når en målgrupp som inte så ofta staller upp i andra lopp.

Får dock flip på att de tjejlopp jag hamnat på varit så rosa och fluffiga. Som att det måste hänga ihop. Som om jag bara som tjej självklart vill fixa håret innan loppet (vilket såklart ingår i startavgiften) och läsa IForm. Tror #7 har en poäng, den norm som omger manga av dessa lopp gör att de når en köpvillig målgrupp. Och fler med mig som inte lockas av sådant springer helt enkelt andra lopp istället. Tycker dock att även de män som vill ha rosa fluff och mensskydd borde kunna få det.

Förstår dock att det locker elit, att få vinna och för en gångs skull vara först over mållinjen. Som en som oftare är supporter än själv står på startlinjen har jag många gånger förundrats over hur vanligt det är att herrsegraren uppmärksammas mer än damsegraren, då hon ofta går I mål som en i mängden. Även om speaker gör så gott hen kan för att uppmärksamma henne.
Och jag förstår att många tycker det är skönt att slippa män med orimlig prestige i att slå en i spurten, eller de som självutnämnt sig till att vara ens coach istället för att fokusera på sin egen prestation.
Det kan även vara skönt att slippa vara en av de "snygga" rumpor som motiverat någon snubbe genom ett lopp.
Ibland kan det även vara skönt att slippa känna att ens utsida var av nämnvärd betydelse i sammanhanget. Tyvärr är väl det senaste ett problem som förekommer minst lika ofta i tjejlopp.
Caroline Y
1964 • Huddinge
#9
19 april 2018 - 15:53
'De synliggör sportande kvinnor som kollektiv, vilket förändrar normer både för vad en idrottare är och vad en kvinna är. I och med tjejloppens storlek och karaktär tar kvinnor som idrottar plats i det offentliga rummet'.

Kul att andra gillar det och att det kanske sporrar kvinnor att börja jogga men dessa 'women only' aktiviteter är verkligen inget för mig. Artikeln (och t.ex. citatet ovan) bekräftar igen varför jag är själv lite allergisk mot dessa 'tjej'-aktiviteter. Varför definiera sig hela tiden som tjej/kvinna i stället för manniska/'löpare'.
Tonen är alltid så 'gullig' i reklamen (det handlar ju om att tjäna pengar på oss) med uttryck som 'löparfest för tjejer'... Speciellt med tanke på att väldigt manga deltagare är 40+ kvinnor blir det extra löjligt med ordet 'tjej'.
(Tjejmilen och tjejtrampet har samma tantiga/töntiga image än Friskis och Svettis som inte heller är 'my cup of tea')
1988 • Helsingborg
#10
3 maj 2018 - 15:44
Förutom att hålla med de flesta här så fascineras jag över att man som kille per automatik ska gilla att tävla och prestera bara för att man är kille. Vad hände med de killarna (typ jag) som mest vill genomföra loppen och ha kul? Som man menar att tjejer vill?!
Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.