Jag har en fin blogg på wordpress, men jag känner inte att jag vill "fulskriva" där - så gör det här istället. Var ju ett tag sedan jag behövde få ur mig något.
Ah, "att ta ansvar" det är något jag tänker på mycket och har som känsla på insidan, att kanske fler borde göra. Och nu snackar jag ansvar för sig själv - att göra val som gynnar MIG, inte bara "glida med strömmen" och sedan inte må bra. Vad tjänar det till liksom?
Jag är en person som mår bra av struktur, jag har mina mål, som är väldigt tydliga för mig, jag VET vad JAG mår bra av och gör det oftast. Jag försöker ta ansvar för mig och mina val.
Men när jag ibland får känslan av att jag gör "fel" i valet av mina mål, eller vad som får mig att må bra känner jag mig ledsen. Hur skall man förklara för någon, som får mig att känna mig "dum" för att jag vill välja sömn och återhämtning framför sena kvällar, alkohol och skitmat. Det är som att jag är "boven" och inte kan "anpass mig lite efter andra" eller "släppa loss" lite.
Jag är vuxen, och gör såklart som jag vill, men det är tufft när någon som är hyfsat nära inte kan acceptera och/eller förstå liksom "what makes me tick". ÄR det inte bättre att jag får äta när jag behöver, och sova när jag behöver, så blir JAG gladare, piggare och mår bättre, vilket direkt leder till att man också får roligare ihop - trots att vi kanske är olika i behov. Man kan ju där i mellan vara närvarande och umgås?
Jag gör inte som jag gör för att förnedra eller klanda andra, jag gör som jag gör för att JAG mår bra av det!!! Det är inte mitt ansvar att andra inte kan ta ansvar för sig och sitt liv.
Trivs man med ett helt annat levene än jag, då ser jag inte varför man inte kan acceptera mitt levene? Liksom - om man är nöjd - då borde man inte klanka ner på min livsstil? (likt jag inte klankar ner på ditt)
Är man inte nöjd - och kanske rent av "avundsjuk" på att jag faktiskt kan ta ansvar, ja, då kanske det ör dags att göra det, istället för att utrycka att jag gör fel?
Så rörig text.
Summa sumarum är jag nöjd över att jag tar ansvar för mig, att jag har tydliga mål och ett tydligt "varför" - jag har ransakat mig själv mycket under och efter utmattningen och ser mycket idag, som jag inte såg då - både i hur jag själv var och i hur andra beteer sig - De tecken som jag hade, ser jag tydligare nu, hos andra också. Jag har lättare för att ställa mig-själv svåra frågor - och det tror jag är viktigt för att utvecklas i positiv riktning.
Eh ... tror inte jag har något slut... men här är det
