annons
Löpning Träning 489 inlägg 36557 visningar

Dubbeltröskel baserat på upplevd ansträngning

1991 • Norrköping
#1
12 augusti 2024 - 11:47
3 Gilla
Tjena! Förra veckan introducerade jag dubbeltröskel och tanken är att ha två sådana dagar i veckan framöver. Det är dock inte "vetenskaplig" tröskel utan jag går på känsla då jag inte vet min maxpuls. Jag tror mig ha en ungefärlig hum om den men jag kan inte basera ett pass rakt av på en viss puls.

Det jag gör är att jag går på instruktioner kring hur ett tröskelpass ska kännas. Jobbigt men inte jättejobbigt, inte tappa fart och inte ådra mig syra. Min första känsla kring detta är att det borde fungera rätt okej, jag tycker att det går ganska lätt att avgöra vid vilket tempo det går från jobbigt till riktigt tungt.

Min första vecka med denna träning spelade jag rätt säkert och om det vägde över åt något håll så var det i sådant fall att jag tog det för lugnt. Baserat på dessa pass tror jag mig kunna komma väldigt nära rätt tröskelansträngning denna vecka. Helt enkelt öka ansträngningen lite och utvärdera hur det känns.

Finns det fler som bedriver tröskelträning på detta sätt och tycker att det fungerar bra? Jag tycker att det borde fungera bra samtidigt som jag stör mig lite på att jag ägnar mig åt relativt avancerade grejer samtidigt som jag inte har koll på basala saker så som pulsen. Jag vet på ett ungefär vad jag mäktar med på milen vilket hjälper lite.

En av dubbeltröskeldagarna förra veckan gjorde jag 6x1 km@3:55-fart och 6 km@4:03-fart. Hade jag gjort samma pass denna vecka hade jag då testat 3:50- respektive 4:00-fart och utvärderat hur det kändes (blev benen tunga? Tappade jag fart? O.s.v.).
< < < 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 > > >
1991 • Norrköping
16 oktober 2024 kl 14:15
Gilla
Det är möjligt. Jag tänkte återigen nämna att farterna bara är riktvärden men kom på att det blir lite annorlunda när man kör på band. Det går väl förvisso att känna "idag är det lite tungt" och sänka hastigheten men annars blir det väl lätt så att man har en faktiskt planerad fart när man springer på band.
1972 • Borlänge
16 oktober 2024 kl 16:26
1 Gilla
Jo man börjar ofta utifrån ett satt värde - sen får man hålla lite koll på pulsen oxå hehe
På tal om den så ska jag till Aktivitus och göra tester på tisdag. Då får jag veta hur laktat-nivåerna förhåller sig till de olika farterna och puls.
Det är nog än bättre måttstock för vilken ansträngningsgrad som ska gälla.
Jag återkopplar efter det :-)
1972 • Borlänge
16 oktober 2024 kl 20:17
Gilla
Tittar jag på senaste löplaktat-testet (15e juli) så hade jag följande värden:
13km/h (4,35) - 1,9mmol - 148slag
14km/h (4,17) - 2,5 - 158
15km/h (4,00) - 3,9 - 165
Sen drog det iväg uppåt mer markant vid 16 och 17km/h 😅
Det blir intressant att se hur värdena ligger till på tisdag.
Jag gör test 3ggr/år som del av det personliga träningsupplägget.
1991 • Linköping
17 oktober 2024 kl 10:09
Gilla
Jag gjorde test på Aktivitus i maj. Efter det började jag vara mer uppmärksam på puls och insåg så att testet var väldigt missvisande.
Jag hade 153 i puls på första farten, 5:30 och sedan 160+ på 5:00. Det är galet högt. Normalt är 10-15 slag lägre i respektive fart. Det gör ju att zonerna jag fick ut därifrån blir helt skeva, och sannolikt påverkar det även den fart där laktatet drar iväg tänker jag. Hade väl en ”dålig dag” alternativt lite nervös kanske, vilket drev upp pulsen rejält.
Kommer nog inte göra testet igen med tanke på att det känns som det är så ”dagsformsberoende”.
1985 • Östersund
17 oktober 2024 kl 12:14 Redigerad 17 oktober 2024 kl 12:42
8 Gilla
Hej!
Måste bara säga: vilken fantastiskt tråd! Har bara kollat in jogg.se lite förut men aldrig fastnat men den här tråden var verkligen lärorik och intressant! Så pass intressant att jag var tvungen att skapa en användare och hoppa in med lite synpunkter! Tänkte dela med mig av mina erfarenheter kring att träna tröskelbaserat mot ett maraton med hjälp av Ingrid Kristiansens filosofi.

Precis som många av er andra lyssnar jag på svenska och norska löparpoddar och har funderat mycket kring tröskelträning. Dubbeltröskel har jag tidigare inte gett mig på då det skulle bli omöjligt logistiskt då jag har familj och jobb med oregelbundna arbetstider.

Under vintern tränade jag med volym kring 80 km i veckan och hade 2-3 tröskelpass (det mesta "norsk" tröskel) och det fungerade ganska bra med undantag för en kortare överansträngning i höften under vintern. Då åkte jag istället mycket längdskidor. Under våren låg jag mellan 70-90 km i veckan med två tröskelpass och ett lugnt långpass runt 105-120 min. Sprang då ett 5k lopp på 18.24 och ett millopp på 37.27 (ej godkänt då det gick från a till b och hade netto nedförsbacke).

Mitt stora mål för året var Umeå Marathon där jag ville göra sub 3 (detta var mitt första marathon). Förra året tränade jag mot Trondheim marathon men blev skadad efter typ tre veckor av specifik marathonträning. Blev då flera väldigt långa långpass och flera stora maratonfartsintervaller vilket jag tror ledde till att jag fick en bristning i vaden som hängde med i flera månader.

I år ville jag därför köra en mer konservativ uppbyggnad. Jag hade börjat lyssna på podden Löperådet där tre norska tjejer tränas av Ingrid Kristiansen för att springa 2.50-sub 3 på Berlin Marathon. Ingrids filosofi tilltalade mig då den innehöll 3-4 tröskelpass i veckan och inga hårda långpass, endast lugn jogg på långpassen. Jag tänkte att det vore bra för mig då jag är rätt skadebenägen.

Jag satte igång med att följa deras träning i juli och anpassade utifrån hur mina veckor såg ut och hur kroppen kändes. Men tis-tors-lör skulle vara tröskelpass, ons mellanlångt (90 min) och sön långt (120 min). Det fanns en periodisering i två A-veckor följt av en B-vecka där A-veckan innehöll mer intensitet och B-veckan något lugnare och lite mindre volym.

Jag följde upplägget i podden någorlunda och fick oftast till 2-3 tröskelpass i veckan, ofta var dom dock något lägre i volym än jag kört tidigare. 30-35 minuter tröskel har varit normalt för mig, i det här programmet var det oftare 20-30 min (t.ex. 8x3 min eller 3 x 2k eller 20 min tempo). Nytt var för mig var också dels de sammanhängade tempopassen och att man alltid körde joggvila istället för ståvila. Joggvilan medförde att farten på intervallerna hölls ned lite för att man skulle kunna hålla sig under tröskeln med marginal.

Jag körde efter det här upplägget i ungefär sju veckor, sedan sprang jag ett kontrollmätt 10 k-lopp på 37.45 på en rätt tuff bana. Söndagen därefter sprang jag ett långpass, tanken var 2h i min vanliga lugna fart (runt 5-fart) men då gick benen plötsligt lite av sig självt och jag landade på 28 km i 4.27-snitt. Redan innan det här passet hade jag börjat oroa mig över att planen inte innehöll några hårdare långpass, men det var ju också just dom som jag oroat mig över pga skaderisk tidigare. Men efter det här passet återhämtade jag mig väl och bestämde mig därför för att köra några hårdare pass in mot maran eftersom jag hade en känsla av att jag skulle kunna återhämta mig ok och att kroppen var redo för det.

Fyra veckor innan maran körde jag ett 24 km progressivt långpass från 4.50-4.05 och det kändes bra efteråt. Tre veckor innan körde jag ett 3x6 km progressivt från 4.15-4.05. På helgen sprang jag ett långpass på 30 km i 90% av marafart (4.37-snitt). På dom här passen hade jag också ett energiintag på typ 75g i timmen. Två veckor innan körde jag 2x12-8-4min och sedan ett 12km tempo i halvmarafart. Sen drog jag ner på träningen.

I lördags sprang jag Umeå marathon och klarade mig med minsta möjliga marginal: 2.59.58. Känslan var väldigt bra ända fram till 35-37km och därefter var det krig. Men jag hade 1.29.32 på halv så ingen katastrofal bonk, hade kraft att springa de 2 sista km i 4-fart. Så, jag kanske var tränad för maraton ändå?

Mina lärdomar av tröskelträning och maratonträningen:

- Tröskelträningen behövdes verkligen för att höja tröskeln (såklart) vilket gjorde att jag senare kunde hålla ett tempo över längre tid som jag inte varit i närheten av tidigare.

- Tröskeldagarna var av ganska låg intensitet vilket joggvilan också bidrog till. Jag tror att joggvilan var av stor nytta inför maratonet då det ändå gav mig mer tid på benen samtidigt som det höll mig klart under tröskel.

- Kontinuerliga tempopass från 8-12 km i ca halvmarafart eller lite snabbare gav mig god uthållighet och ger också en viss psykologisk styrka då man får träna på att ligga i längre tid utan vila.

- Många av passen utfördes på grusväg med backar, då får man verkligen träna på att springa på känsla och inte fart vilket jag tror är väldigt nyttigt. Det ger en del benstyrka samtidigt som slitaget blir mindre då tempot är lägre.

- Det mellanlånga passet på onsdagar tror jag gav en del. Dels för att jag ofta hade lite slitna ben efter tisdagen men också för att det bara kändes segt psykologiskt och jag fick jobba med mig själv. Dom här passen körde jag ofta i terräng eller grusväg med backar.

- De specifika maratonpassen gav både en självförtoendehöjande effekt men också den där “bankingen av benen” som Ulriksen brukar snacka om. Jag tror det var helt avgörande att få in dom, även om det inte blev så många.

- Jag körde inga pass i maratonfart förrän jag verkligen var redo för det, alltså ganska långt in i programmet. Alltså, är man redan innan bra tränad för maraton kan man säkert gå hårdare tidigt men det var inte jag! “Låt maratonfarten komma till dig” som Ulriksens coach Jordan brukar säga.

- Till sist, för motionärer som mig som inte hållt på så länge med konditionsidrott tror jag det viktigaste är att man hittar ett sätt som blir hållbart för kroppen och där man får tillräckligt med återhämtning, men också att man tycker det är roligt. Nästan vad man än gör, så länge man gör det med kontinuitet kommer nog att vara gynnsamt.

Så, världens längsta inlägg, men hoppas det kan bidra något till den här tråden med en liten annan ingång mot tröskelträning a la Ingrid Kristiansen med lite specifikt mot slutet.

annons
1972 • Borlänge
17 oktober 2024 kl 12:56
Gilla
Hej Jerker! - Intressant och kul läsning :-)
Men du glömde ju berätta hur det gick på Ume Maran?
1985 • Östersund
17 oktober 2024 kl 13:02
2 Gilla
Ja det ligger där i mitten av den där väggen av text! 2.59.58 blev det så mission accomplished!
1991 • Norrköping
17 oktober 2024 kl 13:12
1 Gilla
Det lät som ett kul och lagom varierat upplägg. Kanske något för Magnus att ta inspiration utav! Det du nämner med att få mer sammanhängande löpning (t.ex. via joggvila) är något som Bakken har nämnt som ett bra verktyg för att göra ett upplägg mer maratoninriktat.

Jag tror likt dig att olika personer kanske behöver vara olika försiktiga med marafarten. Personligen så har jag inte någon gång känt igen mig i övriga i trådens beskrivning över dess slitage. Jag menade ju att jag kanske inte hade behövt alla mina maratonpass men däremot så var de inte "overkill". Det fanns aldrig någon känsla utav att jag gjorde något riktigt slitsamt. Och jag kommer ju från en bakgrund i form av extremt mycket "grundträning" i form av höga volymer och låga farter.

Det känns som att man kan bygga ett extremt roligt träningsprogram om man varvar lugna och hårda träningspass. Jag skulle t.ex. gå igång på något i stil med detta:

Vecka A
Tis: DT
Tors: DT
Lör: 5-15K lopp eller tempopass
Sön: Lugnt, kanske lite kortare långpass

Vecka B
Tis: DT
Tors: DT
Lör: Maratonpass
1985 • Östersund
17 oktober 2024 kl 13:44
Gilla
Ja det var roligt! Tycker också det är lite spännande med Ingrid Kristiansen, hon har ju väldigt mycket en filosofi som bygger på vad som fungerade för henne, och med tanke på den talangen hon har så kanske det inte fungerar för alla. Hon är ju också ökänd för att aldrig någonsin ha haft en negativ split på ett lopp (optimist eller inte riktigt tränad för distansen?!). Men förutom joggvilan, tempopass, lågtröskel så är hon ju inte heller ett fan av "återhämtningsjoggar". Hon tycker ju hellre man ska springa rätt fort på distanspassen, men förespråkar ju inte heller hög volym. Så man kan väl säga att det är väldigt mycket 80-talsträning (?) med en liten modern touch.

En annan grej som jag glömde ta upp som lärdom var periodiseringen av veckor. Att ha A- och B-veckor gjorde mig gott. Annars har jag haft en historik av att eftersträva den snyggaste Strava-kurvan och till slut blivit skadad istället för att bara backa träningen ett snäpp då och då.

I mina öron så låter ditt upplägg väldigt tufft, men klarar kroppen av det, vilket din uppenbarligen verkar göra, så är det väl bara att köra. Du har ju uppenbarligen gått framåt enormt mycket på den träningen!
1977 • Örebro
17 oktober 2024 kl 13:55
Gilla
Jerker, skulle du vilja lista, ditt upplägg? Två A -veckor och en B-vecka?

Tack på förhand :)
annons
Karl Sjödahl
1981 • Anderslöv
17 oktober 2024 kl 14:08
Gilla
Kör ni stå, gå eller löpvila på era trösklar? Jag har mest kört löpvila men inser att det kanske är lite dumt och att pulsen inte går ner tillräckligt.
1985 • Östersund
17 oktober 2024 kl 17:12
2 Gilla
Absolut. Jag kan skriva ut det som det beskrevs ungefär i podden, sen körde jag inte rakt av alla gånger. Skriver bara ut de specifika passen, de andra dagarna är distans mellan 45-60 min eller t.ex 2x30min distans

A1
Tis: 3x2000m/60s joggvila
Ons: 90 min
Tors: 8k tempo
Lör: Fm 6x1000/60s jv Em 25 min tempo
Sön: 120'' lugnt

A2
Tis 10x3''/60s JV
Ons 90 min
Tors 40 min tempo
Lör 6x5''/90 s uv
Sön 120'' lugnt

B
Tis 6x1000/60s JV
Ons 75 min
Tors 30 min tempo
Sön 90-105 min lugnt

Ungefär så där kunde det se ut!
Magnus Sjöberg
1977 • Trelleborg
17 oktober 2024 kl 18:08
1 Gilla
Jerker, tack för ditt inlägg som blåser in nytt syre i en intressant tråd, och välkommen till jogg.se förresten. Tycker ditt upplägg och referenserna till Ingrid Kristiansen verkar intressant, ska lyssna in mig lite på podden.

Om jag fattar dig rätt övergav du ditt upplägg och körde en del maraspecifika långpass ändå. Hur utvärderar du det och hur tänker du göra inför nästa mara?
1991 • Norrköping
17 oktober 2024 kl 18:48
Gilla
Stå eller gå.
1985 • Östersund
17 oktober 2024 kl 19:06
Gilla
Tack! Ingrid har också gästat både spring snyggt och I det lange løp där hon kanske mer sammanfattat sin filosofi.

Nja jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Mest troligt kommer jag satsa på kortare distanser under vintern och våren och sen köra en höstmara nästa år igen. Har inte riktigt hunnit fundera så mycket, men jag är väl kanske lite sugen på att prova det upplägget som Kristian Ulriksen pratade om i Maratonlabbet. Alltså köra en vecka med två tröskelpass och ett lugnt långpass på helgen, och sedan en vecka med ett tröskelpass och ett hårt maratonspecifikt långpass på slutet. Dock vet jag inte hur man ska periodisera det bra, Ulriksen sa ju själv att kör man hårt långpass lördag så kan man inte köra tröskel på tisdag, men hur ska man då lägga upp det? Tröskel ons-lör och lugnt långpass på söndag?

I övrigt så tror jag på att behålla tempo-passen, gärna med kupering, joggvila på tröskelpass samt mest troligt det mellanlånga passet, åtminstone de veckor man inte kör stenhårt på helgen.
annons
1985 • Östersund
17 oktober 2024 kl 19:10
1 Gilla
Jag har kört joggvila, både jag och Marcus har utvecklat det i inläggen ovanför ditt vad som är fördelat med joggvila.

Ståvila är ju det klassiska i dubbeltröskel mot 1500-5000m-träning. Anledningen till det är väl både fysiologisk och praktisk: du får ner laktatet under vilan och kan därigenom hålla högre fart på intervallerna, samt att du också kan mäta laktat under ståvila.
1991 • Norrköping
18 oktober 2024 kl 15:46
Gilla
"Ulriksen sa ju själv att kör man hårt långpass lördag så kan man inte köra tröskel på tisdag"

Detta stämmer ju helt enkelt inte, kanske för Ulriksen men inte som universell sanning. Möjligtvis att man kan konstatera att det inte fungerar att göra så i all evinnerlighet. Jag har behövt allt mellan två och fyra dagar mellan hårt långpass och DT. Min upplevelse var att det fungerade med färre dagar i början och att det längre in i träningsperioden krävdes fyra dagar.

1972 • Borlänge
19 oktober 2024 kl 11:45 Redigerad 19 oktober 2024 kl 11:47
1 Gilla
Morgonpass i garaget = omvänd ordning på trösklarna för utvärdering.
2x90s / 30s (3,45)
3x3min /1min (3,55)
-hur man nu kan lyckas göra en för mycket, skyller på filmen hahaha-
2x6min / 1,5min (4,05)
1x10min (4,15)
All vila som joggvila i 5.00-tempo.

I onsdags blev det 146/172 i snitt/maxpuls
I dag blev det 147/167, med sjunkande värden efter hand, ffa på sista 10an.
Tid i Z4 sjönk från 3,22 till 0,16.

Så nivån på belastning för Z3 verkar rimlig, men hur det sen stämmer ned laktat vet jag inte. Dessutom vill jag påstå att känslan är mera "svensk" än "norsk". Full kontroll och så, men att köra DT i dessa farter skulle slita och andra passet för dagen skulle inte gå så lätt som tänkt.
Men först löptest på tisdag, sen får vi bestämma nivå på olika tempon framöver.
1985 • Östersund
19 oktober 2024 kl 15:47
1 Gilla
Ja det är ju individuellt hur man återhämtar sig. Men jag tänker dina marapass som du körde, vad hade du för fart på dom? Du verkar ju ha varit i mycket bättre form än vad du själv trodde, så dom kanske inte blev så slitiga av den anledningen?

Sen tänker jag att man egentligen borde återhämta sig bättre och bättre ju längre in i träningsperioden man kommer, och inte tvärtom? För man har vant sig vid belastningen och då får man balansera det med hur mycket mer man kan öka? Olika för alla såklart men det här med återhämtningen känns ju typ som det svåraste med löpträning, det är lätt att göra för mycket. Jag har verkligen fått balansera min träning mot resten av livet, ofta när jag är färdig med ett stort pass så måste jag typ ut och cykla och bada med barn eller klippa gräsmatta eller städa eller liknande och det påverkar ju förstås. Har man en annan livssituation så kan man säkert träna mer och hårdare. För mig verkar framgång ligga i kontinuitet, och då säkrar jag hellre än att köra på för hårt, även om jag då kanske inte utvecklas lika snabbt.
1991 • Norrköping
19 oktober 2024 kl 16:20
3 Gilla
Ja, det är en sanning med viss modifikation. Framförallt skulle jag säga att under träningsperioden blev bättre. När jag startade den hade jag inte ett enda mätvärde som indikerade något annat än att sub 3:00 (4:15 min/km) var ett rimligt mål och att 2:55 (4:10 min/km) var ett drömmål. Så det är inte en sanning att jag började träningsperioden med för låga målsättningar. Däremot utvecklades vad jag såg som min marafart under träningsperiodens gång eftersom att jag blev bättre. Jag tror absolut att mina pass blev snällare än vad Ulriksens diton hade blivit. Däremot hade jag inte gjort någonting annorlunda om jag fick börja om. Jag ser inte tillbaka på något och tänker "det där var för snällt/lätt".

Ta mitt första marapass som exempel. Jag lyckades på ett jojo-pass snitta 4:08 min/km över 22 km vilket var ett resultat jag var lyrisk över. Där och då mitt livs träningspass. Två dagar efter detta körde jag DT, två dagar efter det persade jag på 5 km. Att tänka att jag där hade behövt fyra dagar innan nästa DT hade varit vansinne.

Jag tror inte att det går att säga att pass X kräver Y dagar återhämtning. Det är individuellt. Nästa vinter/vår när jag börjar träna mot 24 h SM så kommer jag att tänka att jag vill etablera mig på eller strax under 200 km/vecka. Simultant kommer den svenska rekordinnehållaren att ligga på sina ~80 km/vecka, en bra vecka kanske han kryper uppåt 100 km. Om han matchar sitt pers så slår han mig med 30 km om jag gör ett fantasilopp och 50 km om jag gör ett gediget resultat. Det säger lite om hur olika förutsättningarna är för folk.
< < < 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.
annons