Sthlm Marathon 2009 - Eftersnack

Fredrik Ljunggren

1969 • Luleå

#61

•

31 maj 2009 kl 20:41

Gilla

Nytt pers på 3.55. Klart nöjd även om jag hade hoppats på tid ner mot 3.45, men en långdragen förkylning tidigare i maj satte stopp för det.
Höger lår kändes stelt redan från 12 km, vänster vid 15 km, en stelhet som sedan ökade allt eftersom men som trots att gick att ignorera.

Sprang för övrigt i ett väldigt jämnt tenpo, andra halvan gick endast 1 minut långsammare än den första. Därigenom plockade jag ca 2000 placeringar från 5 km och in till mål. Det är stärkande när man märker att man plockar placeringar hela tiden.

Åsa Samuelsson

1979 • Stockholm

#62

•

31 maj 2009 kl 20:43

Gilla

Är det bara jag som är i det närmaste handikappad idag. Jag har så ont i låren att jag knappt kan gå. Hur länge ska detta sitta i tro? Kan inte gå som en anka hela veckan på jobbet. Sen hade jag tänkt komma igång å träna igen. När kan jag göra det. Det kanske kan funka och gymma lite överkropp under morgondagen eller???

Jimmy P

1974 • Göteborg

#63

•

31 maj 2009 kl 20:45

Gilla

Kan gå normalt. Men knappt resa eller sätta mig ;-)

Magnus Johansson

1972 • Hallersbyn, Dalskog

#64

•

31 maj 2009 kl 20:51

Gilla

Känner konstigt nog ingenting i benen idag, men hörde av en rutinerad räv att träningsvärken brukar vara som värst andra dagen efter. Får se om det stämmer i morgon...

Ola

1970 • Stockholm

#65

•

31 maj 2009 kl 20:56

Gilla

Jag har promenerat en rejäl runda på ca 20 km idag, med 2 timmar kaffepaus på mitten. Vader och lår värker, men när man väl börjat gå känns det ganska ok. (förutom kalsongskavet..)

Anton Bergdahl

1977 • Örnsköldsvik

#66

•

31 maj 2009 kl 21:00

Gilla

Åsa: Jag brände mig rejält i Sthlm år 2000 då jag hade krampkänning i både låren och vaderna i ca 8 km. Då var det helt kört för mig att röra mig ända fram till onsdag morgon. Det värsta jag upplevt i träningsvärk. Så vill det sig riktigt illa vet du vad du har att vänta... Vill du hjälpa naturen på traven litegrann kan jag rekommendera en massage imorgon eller på tisdag. Men visst är det ändå lite skönt att påminnas om hur duktig man varit?
Själv har jag idag en ganska tydlig värk i just låren. Och det märks särskilt när man ska sätta sig eller gå nedför trappor. Men antagligen är det borta redan imorgon. Det brukar bli så nuförtiden.

Jonas Lindkvist

1972 • Ekerö

#67

•

31 maj 2009 kl 21:43

Gilla

Jag är så otroligt nöjd! känner mig fräsch ibenen idag, troligtvis pga lång promenad efter mål upp till Odenplan. Öppnade bra men det var ändå tungt fram till 15 km. Halvan efter 1.30 och kände mig riktigt fräsch vid 26 km, där jag förra året masade mig fram. Vid 35 gav jag mig f..n på att inte komma in i något "komfort utan att det skall kännas jobbigt tempo" utan slet hela vägen. tom Torsgatan gick bra, som jag plockade ryggar på. Dock lite problem med magen sista 2 km. Gick nöjd in över mållinjen på 3.06 en person förbättring med 11 minuter.
Nästa år under 3 timmar.

Jonas Utmanaren

1961 • Stockholm

#68

•

31 maj 2009 kl 21:54

Gilla

Jag tror att alla motionärer *ska ha* ont i låren i dag och i morgon. Annars har man "fegkört" ... :-)
Skämt åsido. Jag har givevtvis ont i låren och svårt med trappor, upp ur sängen, böja sig ned, etc. För mig är det normalt efter en mara.
Är man riktigt, riktigt väl tränad för en mara så kanske man slipper detta. Men för de allra flesta lär det göra ont idag och i morgon. Eller?

Amanda Johansson

1980 • Sundsvall

#69

•

31 maj 2009 kl 21:54 Redigerad 31 maj 2009 kl 21:55

Gilla

Tobias: Kul att du imponeras av oss som joggar fem timmar. Själv är jag omåttligt imponerad av er som orkar springa dryga tre timmar ; )
Det blir till att satsa på mera spring, mindre jogg till nästa år
(och jag, som alla andra, går som en anka idag)

Ulf Engstrand

1970 • Uppsala

#70

•

31 maj 2009 kl 22:30

Gilla

Premiärmara. Början kändes euforisk men efter 25 km kom den onda magen och de stumma låren. Lyckades ta mig i mål på 4.48.07 och tänkte senare delen av loppet samt någon timme efter loppet att aldrig mer. Men med lite distans till det hela så kommer man bara ihåg det roliga och så känner jag att jag vill slå min tid från i år så jag kommer nog att stå på startlinjen 2010 igen;-)

Jessica Cedervall

1981 • stockholm

#71

•

1 juni 2009 kl 09:00

Gilla

Värmen tar knäcken på mig.. Hade siktat på under 4 men kom in på 4.20 efter att ha varit slut ungefär hela loppet. Det är helt otroligt att det lyckas bli sådan supervärme just den här helgen varje år! Hur gör man för att funka även i sol och värme, ni som fixade era mål trots allt:-)??

Hulk Hogan

1975 • Växjö

#72

•

1 juni 2009 kl 09:08

Gilla

Såg en galen gubbe som sprang BARFOTA!!!!!!!!!!!!!

Grattis alla. Själv nöjd, då absolut inget funkade förrän efter 33km. Så j***a ont i ryggen har jag inte haft på flera år. Men man får ju inte ge sig. Tack gode gud att man roffade i sig en apoteklslast med alvedon och andra roliga piller under loppets gång.

Men det är en sak som fortfarande förbryllar mig, varför i helsike känns det som att man springer på 6min/km och det i själva verket är 7min/km?? Är det vätskekontrollernas ständiga stop och köer som orsakar detta? Eller den obarmhärtiga sanningen att man tvingas anpassa sig till köns fart och omedvetet tvingas till ett långsammare tempo?

Förmodligen aldrig ett lopp igen för min del, men jag kommer iaf att heja nästa år på alla då...
mvh

Maria Andersson

1966 • Kungsbacka

#73

•

1 juni 2009 kl 09:27

Gilla

Lyckade glömma klockan hemma, så det var inte helt lätt att försöka hålla koll på tiden. Skippade det och blev ruskigt förvånad att jag lyckades slå förra årets tid med 9 min. Förkylning och ryggskott NÄSTAN borta, men tungt redan vid 15 km.
Drack bara vatten och tog 4 geler, det var inte alls tillräckligt. Yr vid 32 och funderade på att bryta. Kändes dock bättre efter colan vid 36 och en gångpaus, sen var det bara att bita ihop.

Leif A

1946 • Sigtuna

#74

•

1 juni 2009 kl 09:32

Gilla

Kanon - super. Vilken grej att se 42 km flaggan och sen Stadion!
Två delmål av tre klarade. 1. ta mig runt, 2. springande hela vägen 3. sub 5h, missade med några minuter. Inga bortförklaringar, för lite långpass helt enkelt.
Fort gick det inte på slutet men det gick.
Två dagar efter, bara att summera - Årets grej, det lutar åt 5 juni 2010!
Grattis alla som överhuvudtaget gav sig på det här - lite tokiga är vi nog
Men vad kul!

Anonymiserad

2006 • Alingsås

#75

•

1 juni 2009 kl 10:29

Gilla

Debuten avklarad och vad ska man säga. Postade i en tidigare tråd att sluttiden skulle bli 4:21:27 och sprang in på 4:19:59 så jag är fantastiskt nöjd. Känner min kropp ganska väl. :)

Rent taktiskt var det, efter mina förutsättningar, ett perfekt lopp. Drack mycket vatten och sportdryck vid varje station, utnyttjade alla dushar och energupåfyllningar som fanns och höll igång benen den sista halvmilen trots enorm smärta/stelhet i ben och överkropp. Hade laddat mp3-spelaren med riktigt bra musik men missade inte en sekund av den fantastiska publiken. Sista biten upp till stadion såg jag folk som sprang längs med banan och peppade trötta löpare med ord och lätta ryggdunkar. Det värmde att se en sån engagerad publik.

Grattis alla som tog sig an loppet. Vi är så fantastiskt bra helt enkelt.

Mathias Hlcke

1968 • Stockholm

#76

•

1 juni 2009 kl 11:47

Gilla

Min tredje mara (sprang 2005 på 3.33 och 2006 på 3.43) kan väl ses på två sätt:

Positivt är att jag sänkte mitt pers med över 10 minuter till strax under 3.23, att jag kom bland de 1000 första (843) samt att jag plockade placeringar vid varje 5K-tidtagning, från varvningen in till mål.

Negativt är väl framförallt att jag tappade 8 minuter mellan första och andra halvan och som för så många var det efter 30K som farten sjönk markant. Fikapauserna med maxim sportdryck blev allt längre och det kändes tyngre att komma igång.

Jag måste dock ge arrangemanget högsta betyg. Särskilt energipåsen man fick vid målgången var värd sin vikt i guld samt de täta vätskekontrollerna.

Ser redan fram emot 2010 då jag skall disponera loppet bättre, målet blir så klart sub 3:15.

Axel Möller

1983 • Stockholm

#77

•

1 juni 2009 kl 12:43

Gilla

Helt underbart lopp! Grattis till alla som tog sig i mål, starkt jobbat. Jag glömde också min pulsklocka hemma (men kom ihåg pulsbandet - man glömmer alltid det självklara).

Till min överraskning klarade jag mig bra utan, med 3.30-band som jag följde var det lätt att hålla koll på tempot och tack vare de stabila 3:30-farthållarna klarade jag min målsättning och kom in på 3.24.

Vill passa på att tacka er som tipsade om att doppa kepsen i vattenkaren - superbra knep för att slippa värmeslag. Också arrangörerna för en grymt välarrangerad tävling och inte minst Anders Szalkai. Utan hans träningsschema hade jag inte varit i närheten av det här resultatet. (vet detta eftersom jag tränade typ lika ofta i egen regi för 3 år sen och kom in på 4.47 - hyfsad förbättring alltså :)

Pia Diding

1969 • Göteborg

#78

•

1 juni 2009 kl 14:19 Redigerad 1 juni 2009 kl 14:44

Gilla

Härligt att ha gjort sin Maradebut. Sprang tyvärr inte i mitt eget namn men hon som jag sprang för blev i alla fall bästa kvinnliga löpare i Alingsås kommun;-)) (enligt goda vänner måste jag tillägga). Förhoppningsvis kan man få till ett hyfsat lopp även nästa år fast i sitt eget namn då.
Var pigg större delen av loppet och t.o.m Västerbron var en lätt match även andra varvet, skumt. Väntade på att jag skulle stumna vid 30km men det kom aldrig, började få kämpa lite när det var ca:5km kvar. Skulle nog behöva lära mig att våga attackera lite mer och inte vara så defensiv. Några tips på att lära sig våga satsa mer är varmt välkomna.

Måste också tillägga att bemötandet från alla medlöpare och funktionärer var fantastiskt. Alla som peppade i omklädningsrummet och kom med lugnande ord, TACK!!!

Samuel H

1979 • Järfälla

#79

•

1 juni 2009 kl 15:46

Gilla

Värmen tog knäcken på mig. När jag väl insåg att målet 4h var utom räckhåll tog jag det lugnt, men det var ändå jobbigt. Känns kul att ha gjort en mara till men lite trist att planen inte höll.

På träning i svalare väder har jag med enkelhet sprungit 20-25 km i 5.20-tempo med medelpuls 158-166, vilket för mig är låg ansträngning. På maran vid 21.1 km hade jag hållit ca 5.45-tempo med en medelpuls på knappt 180. Även andra faktorer kan ju spela in på pulsen men jag tror värmen är den största orsaken.

Nu pendlar jag mellan att planera en svalare mara till hösten och att koncentrera mig på att bli lite snabbare på kortare distanser innan jag ger mig på nästa mara.

Sara J

1980 • Stockholm

#80

•

1 juni 2009 kl 15:55

Gilla

Härligt att läsa berättelserna från alla andra som delade marathon-upplevelsen! För det var en fantastisk upplevelse! Här är min äventyrliga:

Det var min första gång och jag hade siktat på under 4.30 (och bara smygdrömt om lägre). 32 km gick som vinden, men precis som många andra så hände något där... Musklerna kändes fortfarande fina, men i takt med att jag sprang blev jag bara mer yr, illamående och kallsvettig. De sista kilometerna kollade jag efter vem som skulle fånga mig om jag svimmade... Inte ens när jag såg stadion var jag säker på att jag skulle klara det och lika osäker var jag när jag sprang in på stadion och såg mållinjen. Skulle jag klara mig ända fram? När jag klarat av den sista svängen och såg mållinjen närma sig bara vek sig mina ben. Jag blev livrädd att "läkarna skulle komma och ta mig" - nu när jag var så nära! Försökte ta mig upp, men huvudet kändes tyngre än kroppen och benen bar inte. Så kände jag en arm runt mina axlar och där stod en man. Jag tittade upp på honom, var så groggy så att jag pratade engelska och sa: "I really really want to make it!". Han svarade på svengelska "I know, I am only helping you up!". Han gav mig en bastant hjälp upp på fötterna och jag lyckades för egen maskin springa de sista femton metrarna in i mål, till den förfärade publikens jubel på tiden 4.17.

Att jag fick saltbrist (förstod jag sen) och kräktes som en liten gris efter loppet glömmer man så fort och nu funderar jag på om jag ska anmäla mig till 2010...

För jag kommer aldrig glömma denna dag! Tusentals träningstimmar samlade i 18 000 löpare - vilken kämparglöd, vilken stämning, vilken uppmuntran till de som behövde det! Fantastiskt bra jobbat! Och du man, som hjälpte mig upp - tack tack tack!