BUM 50 miles & BUM 45 km - Göteborg till Borås

Ett nytt försök efter datorn brakade ihop. Typiskt när man skrivit en hel berättelse o inget sparat:(…
Kan först konstatera att det var en helt underbar upplevelse nu såhär dagen efter loppet?. Känns lite stelt men i övrigt rätt ok. Tar det från början:
Upp tidigt på morgonen då Daniel hämtade för skjuts upp till Borås där buss skulle tas tillbaka till skatås. Regnade rejält på vägen upp o man började misstänka att det kunde bli rätt vått under loppet. Träffade en del andra löpare på bussen o utbytte små historier om olika erfarenheter från lopp man gjort. Kul att ta del av. Väl i skatås träffade vi bla Anders, Patrick o Stefan. Kul! Vädret mulet o lagom svalt. Hoppades att detta skulle bli melodin under resten av loppet. Starten gick o det bar iväg. Daniel försvann direkt o Anders efter ca 3 km. Så imponerande lätta steg dessa har. Insåg att dom skulle jag få se först i Borås, nyduschade o fräsha:). Jag tuggade på i egen takt o mådde bra. Bra ansträngningsnivå o kontrollerat. Träffade Ola som jag sprang ihop med på Sandsjöbacka ultratrail o vi plus Magnus med bror, hade sällskap fram till första kontrollen efter 17 km. Där bestämde jag mig för att ta ett kort stopp då vattennivån var bra o ville inte stanna till för länge. Sprang på själv. Gel o choklad funkade fint. Höll bra rutiner med äta/dricka. Nu började solen bränna på bra o värmen steg successivt. Hade gott tempo fram till kontroll 2 o sprang i de flesta backar utan att ta ut mig. Insåg dock att detta inte kunde fortsätta med den ökade värmen så jag drog ner på takten lite efter kontroll 2 för att spara energi. Vet ju med mig att jag inte är den mest värmetålig människan i världen…
Omgivningarna var fantastiska o det ena stället vackrare än det andra. Fick dock hålla blicken på marken rätt mycket för att inte snubbla över någon rot eller sten. Lite blött o lerigt i markerna men inte speciellt mycket egentligen. Bra med gaiters som höll ute det mesta. På väg till Hindås slog jag mig ihop med Peter, tävlingsledaren. Hade riktigt kul samtal fram till Hindås. Blir imponerad över hans o hans familjs/vänners insats i arrangerandet av BUM. Vilket arbete! Visade sig att det inte var 42 km till Hindås utan 40 km nästan exakt. Betyder att 85 km snarare än 87 km bör vara den korrekta distansen. Blev mycket överraskad då jag träffade Daniel o Anders i Hindås! De väntade på att jag skulle fylla på mitt förråd, även fast det blev längre vila än behövligt för dessa kämpar, så att vi kunde springa ihop efter. Kul o jag blev helt inspirerad! Så roligt med gott sällskap! Mådde fortfarande bra men Anders o Daniel mådde sämre. Svårt att smälta mat ordentligt när man springer. Anders började frysa vid ett tillfälle o hade slut på vatten. Dök då upp en trevlig kille som väntade på en kompis o han hade vatten att dela ut. Räddningen! Kontroll 4 kom vid 55 km o tempot var bra. Värmen började kännas mer dock o efter ytterligare 5 km, runt 60, så var det som någon drog ner en gardin i skallen på mig. Tempot gick ner drastiskt o varje steg blev en utmaning. Ökade dosen salttabletter till 2 i timmen isf 1/tim. Även koffein. Men dippen stannade kvar. Lite solstings/värmeslagsvarning kändes det som. Resonerade att det var lika gott att bara försöka röra sig framåt i den joggingtakt som funkade o gå där det fanns möjlighet. Varje litet motlut försvarade gång. Energin sipprade ut. Kände mig rätt ynklig. Anders hade fått ny energi o mådde bättre. Han drog iväg med spänstiga härliga steg. Bara lite avis:). Daniel o jag hade sällskap ibland o ibland låg han en bra bit före. Han kände sig fortfarande sliten o fick också gå en del. Kontroll 5 o sista var det dags för ytterligare fyllning av ryggan. Hade nog bäljat i mig närmare 5 liter eller mer. Men inte en tillstymmelse till kissnödighet. Så antar att svetten tog det mesta. Saltet gjorde gott. Efter 75 km började jag piggna till lite igen. Tog ännu en kall avrivning i en strömmande bäck vi sprang över. Hade gjort detta vid några tillfällen under vägen o varje gång helt ljuvligt! Såå skönt att svalka huvudet. Piggnade till efter. Rena livräddaren kändes det som. Målet närmar sig nu o runt 80 km, i en uppförsbacke, la Daniel i en extra växel. Han hade hittat sin energi igen o steget såg lättare ut. Jag försökte hänga på men fick helt plötsligt krampkänningar i vä vad. Bara att börja gå. Ville inte riskera något. Sa till honom att ”kör på!” o det gjorde han, som ett spjut! Lunkade på lite försiktigt, gick långa sträckor i uppförsbackarna, löpare passerade, kände av baksida lår, var trött, tänkte på målet, kom ner till platta marken, började småjogga lite mer o helt plötsligt var målet där! 100 meter kvar! Rusade (nåja) över mållinjen o kramade om Anders o Daniel ordentligt! Underbart bemötande efter en totalt uttömmande ansträngning. De hade kommit in på bra tider o var nöjda. Jag var själv riktigt nöjd med loppet, både var det gäller tid, sällskap, upplägg o att svackan kunde passeras utan alltför stor dramatik. Stapplade sedan in i lokalerna o la mig en stund i vilorummet på en madrass. Blodtrycket gick åt fanders lite. Fick lite vätskeersättning o efter några minuter var hjärnan med igen. Dusch o lite käk ihop med de andra. Tycker det är så trevligt att kunna ta det lite lugnt efter o snacka lite skit. Blir en go inramning. Daniel mådde lite tjyvens men lyckades korrigera detta på toa o såg snabbt pigg o fräsch ut. Anders ser alltid lika pigg ut. Hur fan bär sig karln åt? Han ser aldrig ut som han har ansträngt sig. Även Daniel är av denna kaliber. Nå vissa har mer kapacitet än andra kan man lugnt konstatera:).
Gott med skjuts hem o ännu godare med sängen inte så långt efter. Först allt i tvätten, då skor o övrigt luktar lite lik efter lopp som detta:). Vill ju inte skrämma familjen… Kunde så också till sist besöka toa o kissa för första gången sen loppet startade. Yipii! Intressant färg…Slockande sedan nöjd o glad, som en klubbad oxe. Kommer att leva på detta lopp ett tag framöver. Älskar dessa äventyr som kräver maximal insats. Ger så mycket tillbaka…