annons
Löpning • Skador & Rehab • 15 inlägg • 1490 visningar •

Tappat ork/gnista helt

Drabanten92
1992 • Stockholm
#1
•
12 november 2025 - 19:00
Gilla
Hej,

Sprungit bra i 3 år, men haft ett tufft år bakom mig med extremt mycket arbete och än värre en cancersjuk mor.
Allt har löpt på väg, och i grunden glad och positiv om framtiden.
Ändock som så att efter årets marathon har kroppen på något sätt lagt ner. Tappat orken helt, och mina km hastigheter när jag väl orkar mig ut nere med 1 min/km.

Ledsen och tappat löpargnistan helt. Antar normalt och kanske kroppens reaktion på press och stress allt för länge. Försöker hitta vägar framåt.

Tips? Vill gärna vara i än bättre form till nästa års marathon....
Anna
1982 • Jämtland
#2
•
12 november 2025 kl 20:32 Redigerad 12 november 2025 kl 20:35
2 Gilla
Hej,

jag är verkligen ingen expert, men det låter som du har haft ett slitsamt år, både känslomässigt, stressbelastningen och maratonträning på det.

Jag kan bara dela med mig av saker jag gör när jag känner att jag är "ur fas": jag ger mig själv en vecka med fokus på grundbehoven... En vecka för att det är hanterbart och överskådligt. Känns det långt, så tycker jag att tre dagar gör en stor skillnad...
1. röjer upp i planeringen, dvs avbokar allt som inte är livsnödvändigt. Skapar "luft och tid".
2. röjer upp fysiskt runt mig om det krävs för "sinnesro"
3. fokuserar på att sova. Nu somnar jag rätt fort, men jag lägger mig med en bok i sängen kl 21 och ser till att jag har släckt till kl 22. Då får jag 8h sömn till kl 06.
4. minskar/hoppar över kaffe, dricker absolut ingen alkohol
5. ser till att äta riktigt bra och i tillräcklig mängd (inget kaloriunderskott!), dvs extra mycket grönsaker, lite snabba kolhydrater, inget socker, inga sena måltider (helst inte efter kl 18), se till att ha druckit bra med vatten innan kl 20 på kvällen (så vattnet hinner "igenom systemet)
6. vilar. Inga "jag borde springa"-rundor. Men väl promenader i naturen, helst med dagsljus. Yoga kanske?

Har man ett gäng barn är det här såklart svårare, men kanske kan ens partner täcka upp lite för en under en veckas tid

Jag sprang en mara på träning i september och har sedan dess inte haft lust att springa ett enda ordentligt långpass, många löprundor har krävt övertalning och min veckodos löpning har gått ner kraftigt. En mara sliter nog mer än man tror, jag var faktiskt helt oförberedd på den ihållande effekten. Fysiskt känner jag mig dock inte så påverkad längre.

Med det sagt: är du orolig över din nedsatta ork, så tycker jag att du ska söka vård.
Drabanten92
1992 • Stockholm
#3
•
12 november 2025 kl 23:24
1 Gilla
Tack Anna för ditt uttömmande svar.
Sömnen är rätt bra, men blir dessvärre en del alkohol till helgen. Inga barn så i övrigt rätt lätt med sömnen.

Tror också att maran tog på kroppen, och att jag kanske sen mor i samband med de blev också bättre att jag lät kroppen slappna av helt och den gick in i något form av viloläge. Är själv läkare också, så kanske blir att ta en snabb check också att inget är fel i övrigt, men upplever det främst som att de är ork/kondition/vilka som tryter helt. Att gymma som inte kräver alls samma kondition går mycket bättre…

Men ska ta till mig som du säger och nöja mig med 2-3 pass i veckan, och nöja mig med 6-7-8 km och att bara ta mig runt…
Kalle Kula
Svealand
#4
•
13 november 2025 kl 06:49
1 Gilla
Du skriver att du försöker hitta vägar framåt (till ett bättre maratonresultat än tidigare), men tappat löpargnistan helt. Kan det vara läge att testa med någon form av alternativ träning, där du kanske hittar tillbaka till gnistan igen? Kanske någon aktivitet där löpning är en del, men inte 100% i fokus. Jag tänker t.ex. på någon boll-/lagsport, kanske testa orientering, där hjärnan får lite annat att tänka på än att bara springa.
Anna
1982 • Jämtland
#5
•
13 november 2025 kl 08:49
1 Gilla
Alltså, nu ska jag vara lite sådär snusförnuftig. Man alkohol "blir" inte bara. Det är ju ett val man gör....

Ge kroppen alla chanser den har till bra återhämtning, det är den ju värd efter ett så tufft år tänker jag! Och som barnfri läkare så har du alla möjligheter och kunskap att ge din kropp åtminstone en veckas ordentlig kärlek, det är kanske en början...

Löpning kan mycket väl vara återhämtning, men när jag insåg att jag hade en post-mara-dipp så satte jag inte upp mål som var i antal pass eller kilometer. Utan jag bestämde mig helt sonika för att jag bara skulle springa när jag kände för det och precis så långs som det kändes bra och kul. Man tappar inte konditionen över en natt, och det är jättelångt till nästa års maror. Det är den perfekta tiden att bara glädjespringa nu.

Med det sagt har Kalle ett utmärkt förslag.
annons
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#6
•
13 november 2025 kl 09:58
Gilla
Försök ta dig ut och kör lite gå, lunka, löp. Ingen press, kolla inte tempo utan notera bara hur länge du är ute. Har du möjlighet så försök komma ut när det är ljust.
Maria Broström
1971 • vånga
#7
•
14 november 2025 kl 08:35
1 Gilla
Släpp klockan, bry dig inte om fart, ge dig ut i skogen gärna kuperat, tillåt dig gå när det känns tungt-det är träning. Träna något annat än löpning, du gymmar så testa spinningpass/crossfitpass om dom har det på gymmet. Så kommer lusten säkert tillbaka.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#8
•
14 november 2025 kl 09:17
3 Gilla
Våra liv består av många olika delar och allt påverkar varandra, det är inte vattentäta skott emellan allt vi är med om och träningen ingår i detta, såklart. Jag har under de snart 20 år jag sprungit regelbundet varit med om några tuffa saker privat, saker som påverkat mig djupt och suttit i länge. Tittar jag på statistiken över träningsmängd per år så syns åtminstone en av dem som ett litet "hack i kurvan" men jag har aldrig slutat träna.

Grundreceptet har alltid varit detsamma, släppa kraven på prestation helt så länge som det behövs, glöm definitivt bort tävlingar för stunden, även tävlingar som ligger nästa år. Men lugn kravlös rörelse utomhus, helst i naturen, har hjälpt mig sortera tankarna, få perspektiv och distans till vad som hänt och hjälpt mig att komma vidare. Vi mår bra av rörelse men mår inte bra av för mycket krav och press så det har jag valt bort i sådana här perioder. Tids nog har lusten till lite mer varierad och målmedveten träning alltid återkommit men jag har låtit det ta den tid som krävts och inte forcerat någonting.

Lyckat till!
Jonas Jonsson
1971 • Bollnäs
#9
•
14 november 2025 kl 09:28
Gilla
Håller med många innan i tråden. Ingen expert men att släppa prestationen under en period är nog bara nyttigt i ditt läge.
Försök sortera bort saker som stressar dig, klart svårt i ditt läge men tänk många bäckar små kanske?

Lycka till
RunnerSthlm
1970 • Stockholm
#10
•
14 november 2025 kl 15:01 Redigerad 14 november 2025 kl 15:19
Gilla
Jag tror på att försöka prioritera det mest grundläggande vilket ibland tyvärr är lättare sagt än gjort. Att kunna se det enkla i det komplicerade, vi människor är djuriska.

I synnerhet två grundläggande saker, sömn samt kost.

Sover man för lite så mår man nästan alltid mindre bra både psykiskt samt fysiskt och självklart är "hyfsat vettig kost" jätteviktig också.

Att försöka komma igång med träning om man har kraftig sömnbrist och slarvar med maten, ja, det blir exceptionellt mycket svårare/tuffare, så bra att försöka få ordning på det först.

Är det en jäkla massa som snurrar i huvudet kan det säkert vara bra att försöka prata med någon.

När det gäller träning kanske man kan försöka smyga in det i relation till jobbet (till, -från jobb eller på lunchen) så att det inte känns som en så stor extra-grej när man väl är hemma, dvs att "lura" sig själv till regelbunden träning. Man får väl acceptera att man får ta det i lite olika steg, steg 1 blir väl att försöka komma igång igen (om man tappat det).

Sedan är vi alla olika men vissa människor kanske mår mycket bättre av att träna tillsammans med andra, för andra mindre viktigt. Sådant kan man väl också laborera med om man mår dåligt (utsätta sig för sociala expriment).
annons
Jenny Nilsson
1968 • VALLENTUNA
#11
•
14 november 2025 kl 17:15
Gilla
Drabanten92,
Jag känner med dig.
Jag hade en sjuk mamma som gick bort på ganska kort tid, men det var en period där löpningen både höjde och sänkte mig.
Med mycket jobb och oro/sorg så kan det bli för mycket för kroppen.
Om man bortser från just det psykiska måendet så undrar jag lite över tex järnvärden. Jag undrar även över hur du tränade efter ditt maraton. Överträning finns i mina tankar, liksom RED-S eller i alla fall LEA. Om du har inte har koll på RED-S och LEA så kan jag rekommendera IOCs skrifter om RED-S.

Som exempel: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/37752011/

Jag hoppas att du hittar gnistan och att kroppen börjar svara på träningen igen!

Kram,
Jenny
Drabanten92
1992 • Stockholm
#12
•
18 november 2025 kl 16:01
4 Gilla
Tack alla att ni tagit er så mycket tid och svarat.

Det betyder mycket. Sömnen är fortsatt bra och jag försöker prioritera den.

Alla tycks överrens om att jag ska släppa kraven helt när jag springer och bara försöka komma ut och göra det. Tänker att de får vara OK helt enkelt att springa i 6-6.30 tempo ett tag utan att få prestationsångest.

Lyckas jag hitta andra träningsformer, så vore det bra. Kanske något konditionspass på gymmet, istället för bara vikter...

Tack igen alla, och skönt höra er input. Jag hade lovat mig att aldrig sluta springa igen, och att de lite "sket sig" efter redan 3.5 år känns snopet... Men ska börja nu igen och få till några pass i veckan.

Tack Jenny också, ska kika igenom dina länkar!
Anna
1982 • Jämtland
#13
•
18 november 2025 kl 17:15
1 Gilla
Man slutar inte springa för att man taggar ner och skiftar fokus en stund. Inte heller för att man tar en paus (frivillig eller ofrivillig) och rör sig på andra sätt under en period. Jag är dock MYCKET väl medveten om att det kan kännas så på bara en vecka. 😅

Lycka till!
Martin Hindlycke
1987 • Västerås
#14
•
19 november 2025 kl 08:17
1 Gilla
Alla ovan har skrivit väldigt väl.
Jag vill ändå lägga till lite.

Du skriver att du är läkare, du löper, med prestationskrav, din mor är sjuk och säkert andra faktorer (som läkare brukar man gå mycket jour, du skriver själv om alkohol).

Jag tycker att det vore rätt konstigt om du kände dig pigg på löppas. Även om du säkert har vant dig vid en nivå där du kan prestera på alla plan, det håller inte i all oändlighet och dessutom så har du ju lagt till några punkter den senaste tiden (sjuk mor och alkohol tolkar jag det som).

Det blir verkligen tufft för kroppen. Du är även van att pressa dig själv.

Nu behöver du faktiskt göra det omvända. Du behöver ta hand om dig själv, annars kommer din kropp se till att du gör det ändå, och det är otroligt mycket värre.

Du ska absolut inte sluta träna, för det är den bästa mirakelkuren mot allt. Däremot skulle jag tipsa dig om att släppa alla krav, helt och hållet. Att du prioriterar sömn är toppen.

Lagom med motion (behöver inte vara löpning, raska promenader eller lite lunk är absolut OK, speciellt i denna period i livet). Hellre ofta än hårt är mitt råd. Sömn är essentiellt och säkert en del av varför du orkar. Våga vila ordentligt. Jag skulle avråda från alkohol, det förstör en hel del och ger ingenting annat än kortsiktig lindring. I moderation är det såklart inget farligt, men det bidrar inte positivt till din aktuella situation och du närmar dig kanten.

Och ännu en gång, gör ändringar direkt, annars kommer din kropp göra det åt dig.

Som en otroligt vis man sa en gång i tiden, "This too shall pass".
Andreas Malmberg LMM
1986 • Åkarp
#15
•
19 november 2025 kl 13:57
2 Gilla
Det mesta vettiga och smarta är egentligen redan skrivit. En tanke för att vända på det hela och att kunna behålla klockan på:

Under en vecka eller månad sätter du upp "återhämtnings-" eller "ladda-batterierna-inför-nästa-utmaning-projekt"i din löpning.

Under den här fasen byter du fokus på hur du använder klockan. Istället för pass/intervaller i minst fart X sätter du upp regeln för dig själv att passen får under inga som helst omständigheter gå fortare än fart Y (som då strategiskt kan placeras antingen där du är idag eller långsammare).

Dvs. att skapa en positiv mental cue till komma ut och röra dig, och samtidigt se det som en förberedelse för kroppen att klara av att göra det med tillräckligt låg belastning under en period för att förbereda kroppen inför kommande stordåd.
annons
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.
annons