Löpning • Träning • 48 inlägg • 2427 visningar •

Att bli omsprungen: Att öka eller inte öka.. det är frågan

Per Arneng
1978 • Mölndal
#1
•
14 juli 2009 - 21:08 (Redigerad 14 juli 2009 - 21:13)
Gilla
Har svårt för att inte öka tempot om jag hör att någon kommer närmare bakifrån på träning.. . Har själv sprungit om en som då ökade tempot och jag fick slite som en gris för att hänga på tills han sedan sprang ifrån.

Hur brukar ni göra när ni blir omsprungna.. öka för att undvika omspringning, vänta och sedan öka eller fortsätta i samma tempo?

På nått sätt så känns det inte snällt att öka tempot för det känns ju lite som man har falsk marknadsföring när man helt plötsligt ökar .. :-)
< < < 1 2 3 > > >
Joacim Jansson
1971 • Upplands Väsby
#41
•
22 juli 2009 kl 10:06
Gilla
Om någon kommer ikapp mig eller om jag kommer ikapp någon på löparrundan och känner att vi har liknande tempo brukar jag fråga om vederbörande skall springa dit jag ska och om vi kan hjälpas åt med farthållningen, detta brukar oftast leda till ett trevligt pass
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#42
•
22 juli 2009 kl 15:55 Redigerad 22 juli 2009 kl 16:09
Gilla
Hehe har ni ingen planering? Syfte med passet?

Oplanerade fartökningar? Hmm, låter risky. Körde tillräckligt hårt igår på intervallerna. Tog bra, men slitsamt. Inte en chans att jag ökar om någon har bråttom förbi idag. Blir garanterat lugn jogg. Har ju pass i morgon att tänka på, och i övermorgon, osv. Och i slutändan en massa skoj lopp i höst där jag ska mangla mina gamla pers. :-)
J.K.
1966 • Jönköping
#43
•
25 juli 2009 kl 13:53
Gilla
Jag kör på utifrån min planering oavsett om folk springer om mig eller jag springer om någon annan. Är helt ointresserad av att tävla på träning och sätter faktiskt en del prestige i att vara prestigelös i dessa situationer. Blev omsprungen av en grannkvinna för ett tag sedan när jag körde lugn distans. Hon flåsade förbi i betydligt högre tempo än jag och ropade: "Det är bara att hänga på!" "Nä, jag tar det lugnt!" svarade jag vänligt men bestämt.
Johan Wibäck
1971 • Huddinge
#44
•
26 juli 2009 kl 10:19
Gilla
Ute på min runda i fredags kom jag ikapp en kille i höjd med Rålambshovsparken. Han sprang på i lugnan ro och lyssnade till sin Ipod som var väl placerad på armen. Själv gnuggade jag på i lagom tempo vilket ofta innebär att jag hittar ryggar att springa om, men så precis i höjd med min nyfunna löparkompis märker jag hur han inser vad som är på gång att hända.

Ett, två, tre kraftfulla steg från hans sida så har han ökat tempot. Ja, han springer faktiskt på riktigt bra och han får direkt en lite lucka till mig. En snabb bedömning gör gällande att farten han nu håller faktiskt bara innebär en marginell fartökning för min del om jag vill hålla ryggen. Så, sagt och gjort jag hänger på. Tar igen luckan och gnuggar rygg.

Så susar vi på i riktigt bra, men bekvämt, tempo längs med hela Norrmälarstrand bland alla mer eller mindre onyktra kvällsflanörer. Vi hjälps åt att dra, dock blir mina dragstreckor enormt korta då han uppenbart gillar att hålla tät. Tyvärr viker vi av åt olika håll i höjd med Stadshuset. Synd.

En annars ganska seg strecka förvandlades plötsligt till lättsrprungen och rolig.

Bara några veckor tidigare, på samma runda, men då i höjd med Slussen kom jag ikapp en annan snubbe som var ute och sprang. Vi höll markant olika tempo, men döm av min överraskning då han när jag skulle till att passera började prata med mig. Jag sänkte farten och fick sällskap och inblick i en annan persons löparliv under närmare två kilometer längs Södermälarstrand.

Tack alla ni roliga löpare som bidrar till omväxliing i träningen.

Förresten, appropå tråden. Om någon nu trodde något annat, jag ökar.
Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#45
•
26 juli 2009 kl 16:35
Gilla
Blir också lite förvånad att så många ökar bara för att nån annan springer fortare. Jag planerar noga innan vilken fart jag ska hålla på det passet - och så blir det. Sen hur andra springer är ju helt ointressant. Tänker inte heller dra på mig några skador för att glänsa...
Henrik Gustafsson
1970 • Floda
#46
•
26 juli 2009 kl 22:43
Gilla
Håller med Janne W
Peder Gustafsson
1971 • Stockholm
#47
•
27 juli 2009 kl 14:58
Gilla
Känner mig fånig om jag ökar för att undvika att bli omsprungen av någon jag inte känner så jag sänker nog snarare tempot för att bli av med ´besväret´.

Kan hända om jag har rätt typ av runda och jag ser en bra rygg att jag använder den som motivation för att hålla bra tempo.

Tävlingsviljan har sjunkit med åren. Tempot något också. Inte längden på passen dock, snarare tvärtom.

Däremot ligger det lite heder i att göra sin del som körare av babyjoggern med kompisens 2-åring på tisdagsrundan med mina löparkompisar.
Henning Looström
1973 • Lund
#48
•
27 juli 2009 kl 15:21
Gilla
Har inga problem med att bli omsprungen på träning. Brukar planera tempot innan start och om någon vill springa snabbare är det ok med mig...
Däremot njuter jag alltid lite när någon spurtat om mig precis innan Skryllegården och står och pustar vid målet och jag springer vidare in på nästa varv.
Kommer jag ikapp någon brukar jag öka lite för att omkörningen inte skall ta en km.
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.