Löpning Tävlingar & Motionslopp 16 inlägg 3032 visningar

Vill inte alla ha en flack marabana?

Petter Nilsson
1979 • Märsta
#1
19 augusti 2018 - 21:08
Gilla 
Jag kan hålla med om att trail och andra lopp i naturen med fördel får innehålla en hel del höjdmeter, men när det kommer till maraton, vill inte alla ha en så flack bana som möjligt?
Jag upplever att arrangörerna/banläggarna oftast inte verka tänka som jag, även om så klart staden och trafiken inte alltid möjliggör flackast möjligt. Men hur stor andel av startande i exempelvis Stockholm Marathon tror ni skulle vilja ha en så flack bana som möjligt?
1978 • Linköping
#2
19 augusti 2018 - 21:14
Gilla 
Jag skulle vilja ha det. Jag är tom så feg så att jag letar flacka lopp, förutom lopp som är mer av upplevelsekaraktär likt NY. Upplevelsen dvs bansträckningen inkl sevärdheter är dock mer intressant för den stora massan så ditt och mitt tänk tillhör troligen marginalen.
1986 • Hyltebruk
#3
20 augusti 2018 - 08:37
1 Gilla 
Jag tycker att det är flera olika faktorer som kan göra en bana mer eller mindre lättsprungen.

Flackhet är en

Andra kan vara:
Publikstöd
Variation i omgivning och saker att titta på
Variation i underlag
M.m.

1981 • Tranemo
#4
20 augusti 2018 - 09:01
Gilla 
Jag skulle säga ja och nej, beror på vad en är ute efter.

Göteborg maraton är platt, enda kuperingarna är tunnlar under motorleder eller broar över spårvagnsspår. Dit kan jag åka för att springa snabbt. Jag har dock inte samma utbyte av det som den andra maran jag sprungit, i Oslo pga inramning/publik (som förvisso inte är så stor, men åtskilliga tusen procent större än gbg maraton).

Skäl jag kan tänka mig att springa en given mara för:
Upplevelsen av "mytiska" delar av lopp som Västerbron på Stockholm maraton.
Frankfurt maraton (som ju förvisso är flackt och snabbt enligt rykte) för att det är en del av en "Deutschlandklassiker".
Valfritt storstadsmaraton som svepskäl för att resa dit

Ett annat skäl kan vara placering, inte för att jag kan sälla mig till den skaran, jag kan möjligen tänka "bästa X procenten ska jag tillhöra", men om en vill springa en mara och vara topp 100 så är ju flackheten inte avgörande eftersom den är lika för alla och gör alla lite snabbare eller långsammare.

Lite tankar där.
1971 • Nykvarn
#5
20 augusti 2018 - 10:26
Gilla 
Jag tror en minoritet av alla startande i ett maratonlopp vill ha flackast möjliga bana, de flesta som är motionärer vill ha en minnesvärd upplevelse, en varierad bana med mycket publik. Den mindre del av startfältet som siktar på att göra en viss tid, vill säkert ha färre backar än banan bjuder men också en del av det som de som inte siktar på tid är ute efter. De här gruppen, som jag själv tillhör åker t ex utomlands och springer lopp för upplevelsens skull som Per är inne på i #4.

Alla arrangörer av maraton har ju platsens förutsättningar att ta hänsyn till, möjligheter att stänga av trafik under många timmar etc, för större lopp i större städer är det såklart svårt att plotta flackast möjliga bana utan att påverkan på staden blir alltför stor.

Ta Stockholm maraton t ex, för att sätta en så bra tid som möjligt vore det idealiska om hela loppet avgjordes på Stockholms stadion, 105,5 varv, stadion är ju ändå bokad hela dagen och publik finns det också men jag tror inte ett sådant arrangemang skulle locka så många deltagare :)
Andreas
1984 • Kävlinge
#6
20 augusti 2018 - 11:22
Gilla 
Ärligt talat, som glad amatör och motionär tror jag inte måltiden påverkas jättemycket av höjdmetrarna på olika stadsmaror. Det är utmanande som det är att ha en bra dag. Där det finns motlut finns det även medlut. Så klart finns det en gräns för hur det påverkar prestationen. Men där är ju grymt många faktorer som avgör dagen på 42k.

1987 • Västerås
#7
20 augusti 2018 - 15:13
Gilla 
Min första och enda mara jag gjort gjordes på hemmaplan (Mälarmaraton), och jag kan ju säga att jag inte bryr mig det minsta om höjdmetrarna. Det är klart att jag inte ville (och inte vill ha) något superkuperat (tänk lidingöloppet fast maratondistans). När jag springer mitt nästa maraton är det däremot viktigt att det är en bana med lite roligare utsikt och absolut inte en varvbana, det förtog lite utav glädjen.
1960 • Halltorp
#8
20 augusti 2018 - 15:44
Gilla 
Nej. Sprungit 81 maratonlopp som motionär, tiden och ansträngningen spelar liten roll för mig. Jag vill ha upplevelse! Dom som jag rankar högst, har också flest höjdmeter. Jerusalem, Loch Ness och Torshamn.
Petter
1988 • Solna
#9
20 augusti 2018 - 17:35
Gilla 
Hellre än rolig bana med spännande bandragning än en platt bana som går på trist område för att få så lite höjdmeter som möjligt.
Magnus
Stockholm
#10
20 augusti 2018 - 19:15 Redigerad 20 augusti 2018 - 19:16
Gilla 
Jag tror att de som är ute efter att jaga tider framför upplevelse vill ha en så snabb och flack bana som möjligt, och det är därför de ofta åker till Berlin eller Rotterdam, som båda har en riktigt snabb bana. Men som andra sagt är nog detta en liten minoritet av löparna, under 5% skulle jag gissa.

#6: skulle säga att det skiljer ca 10 min mellan Berlin marathon och Stockholm, det är en viss skillnad på banprofilen om man säger så.
1960 • Sundbyberg
#11
20 augusti 2018 - 20:45
Gilla 
Nej det är inget jag bryr mig om.
1965 • Umeå
#12
20 augusti 2018 - 21:30
Gilla 
Jag springer 1-2 maror per år då jag verkligen bryr mig om tiden, då vill jag att det ska vara så platt som möjligt - vilket ju inte heller behöver stå i konflikt med att dra banan så att den blir attraktiv visuellt och utifrån publikstöd. Skulle nog vara mer benägen att springa Stockholm om en t.ex. slapp Västerbron, men det kanske inte är så lätt att hitta en sådan dragning som samtidigt känns attraktiv på andra sätt?

De maror där jag däremot inte satsar på tid, ofta i samband med resor, tänker jag nästan tvärtom. Då är det ett plus om det finns rejäla utmaningar i form av små bergsknallar eller höga broar.
Sverker Olsson
1967 • Uppsala
#13
21 augusti 2018 - 13:27 Redigerad 21 augusti 2018 - 13:27
Gilla 
Nä, lagom är bäst. Kanske t.o.m en fördel med en tuffare bana så man har nåt att skylla på?
1984 • Göteborg
#14
21 augusti 2018 - 15:16
Gilla 
Jag skulle jättegärna ha en flackare bana, men också gärna en intressant bana. Svårt att få båda har jag märkt.
Annica Johansson
1973 • Stockaryd
#15
21 augusti 2018 - 15:19
Gilla 
Nej, kuperingen är mindre viktig. Om det gäller specifikt Stockholm Marathon så är Västerbron ett av mina favoritställen, för lika tufft som det är uppför lika skönt är det utför på andra sidan ner mot Rålis. Skönaste löpningen på hela banan har du ju från toppen av Västerbron och ner, byter gärna bort vilken platt raksträcka som helst mot det.

För mig finns det inget tråkigare än platta raksträckor.
1984 • Stockholm
#16
21 augusti 2018 - 23:23
Gilla 
Tror också det är en rätt liten grupp som letar snabba banor, men att den kanske är lite överrepresenterad på ett sånt här forum.

För egen del är jag också lite antingen eller - en del lopp gör jag gärna på snabba banor för att det är lite lättare att jämföra prestationen mot andra lopp (och jag gillar att tävla mot mig själv), medan jag på andra lopp prioriterar upplevelsen i stort och utmaningen i att göra ett bra lopp med en bra känsla. Men när jag prioriterar upplevelsen så landar jag sällan på asfaltslopp överhuvudtaget, utan föredrar lopp ute i naturen. Så jag skulle nog ändå säga att snabbheten på banan just när det gäller väglopp är en hyfsad viktig faktor för mig. Det som större väglopp har att erbjuda i upplevelseväg tycker jag mer handlar om publik och folkfest än fina eller intressanta banor.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.