Göteborgsvarvet Maraton - krampen tog mig

Klart man ville fira Göteborg 400 år med detta unika (?) lopp. Vädret var optimalt, 17 grader och mulet. Och det kändes väldigt bra väldigt länge. Jag hamnade i och för sig i klungan efter 3.30-farthållarna och det var trångt. Först efter 25 klarade jag att sega mig förbi. Det höll i sju km, benen var fortfarande fina, men magen började säga ifrån. Och efter 37, strax innan branta backen upp mot Älvsborgsbron på andra varvet kom första krampkänningen. Tog det lugnt i backen, men det hjälpte inte, på toppen slog krampen till i lår och vader samtidigt. De fyra sista km blev en riktig plåga, jag fick stanna och försöka stretcha och några snälla åskådare hjälpte mig med liniment.
Med dessa förutsättningar är jag riktigt nöjd med tiden, min tredje snabbaste mara på kanske den tuffaste banan. Det räckte till en sjundeplats på VSM M60. Och medaljen är riktigt snygg. Grattis Göteborg!