Löpning • Träning • 704 inlägg • 85843 visningar •

nyttan av lågpulspass?

Emelie Hallenberg
1989 • Uppsala
#1
•
31 januari 2013 - 11:28
1 Gilla
hej! jag har förstått att det finns vissa som förespråkar lågpulspass inom löpningen. för mig låter det underligt att bli bättre av något som knappt höjer pulsen, men jag tar gärna emot mer lättbegriplig information. exempelvis, om jag springer 10 km på 1 timme, vilket är rejält under min kapacitet, hur gagnar det då min löpning? eller är det bara till för att samla kilometrar? mycket tacksam för svar på detta.
< < < 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 > > >
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#121
•
2 februari 2013 kl 12:00
Gilla
Olof, helt sant!

Men man kan ju vända på det och se det som ännu mer imponerande att Haile kan ligga så nära sin fantastiska milfart på marathon, trots att han inte tränat för milen :-)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#122
•
2 februari 2013 kl 12:09
Gilla
Re Gabriel

Hailes skillnad på storleksordning 10 % i mil- och marafart är dock inte alls extrem.

Snarare ett maxvärde för bra uthållighetsprofil för maran :-)
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#123
•
2 februari 2013 kl 12:21
Gilla
Bo, nej jag vet. Men båda farterna är rätt extrema i sig :-)
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#124
•
2 februari 2013 kl 12:22
Gilla
Tim, Tack så mycket :-)
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#125
•
2 februari 2013 kl 12:34
Gilla
Markus,

"Ibland känns det bara som att den teoretiska nivån ligger långt mycket högre än den praktiska och då är ju frågan vad värdet är. För elitlöpare är det naturligtvis klart intressant men för såna som mig och andra vanliga dödliga motionärer kanske det är viktigare att bara lyfta rumpan ur soffan och sticka ut och jogga alls än att sitta och fundera för länge på hur jag bäst borde göra det."

Jag håller med dig till 100%. Det viktigaste är att ta sig ut genom dörren och springa ofta och mycket. Allt annat är överkurs.
Göran Gramby
1964 • Bjärred
#126
•
2 februari 2013 kl 15:53
Gilla
Har letat en stund för att hitta en tabell som visar andelen aerobt arbete för olika distanser. Här är en på svenska, se sidan 6. Poängen är alltså att redan på 1500 m är andelen aerobt arbete 75%. Vid 10 000m är andelen 97%.

Det borde väl vara ganska uppenbart vilken träning som ger bäst effekt för distanser längre än 1500m. De flesta motionärer har ju heller ingen större nytta att kunna lägga in en spurt på slutet, de vill bara få en bra tid.
http://www.hus75.se/host/DFM2M3AP.doc
Daniel Arvidsson
1983 • Göteborg, Lunden, Skatås
#127
•
2 februari 2013 kl 16:05
Gilla
Otroligt intressant diskussion! Va pålästa och duktiga ni är! Tackar för läsningen!
Daniel Arvidsson
1983 • Göteborg, Lunden, Skatås
#128
•
2 februari 2013 kl 16:07 Redigerad 2 februari 2013 kl 16:06
Gilla
Dubbelpost
Johan Nilsson
1974 • Klågerup
#129
•
2 februari 2013 kl 16:14
Gilla
Mycket intressant tråd
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#130
•
2 februari 2013 kl 17:01
Gilla
Re Göran

Det har sällan eller aldrig på senare år kommit fram någon typisk "uthållighetsprofilstjärna" på herr- eller damsidan på 10 000 m som med så gott som ren aeorob löpning lyckas springa ifrån det övriga fältet så att de övrigas spurt inte räcker till.

Så tydligen blir de där få % anaerob förmåga ändå viktiga eller snarare avgörande på världselitnivå på 10 000 m.
Dibaba och Bekele när han var som bäst är väl några av de bästa exemplen på hur spurten ofta blir avgörande med extremt snabba slutvarv.

Med den toppkonkurrens som numera finns på marathon oxå blir kanske den anaeroba förmågan allt mer betydelsefull för sista kilometrarna av loppen.
Frida
1986 • Sollentuna
#131
•
2 februari 2013 kl 17:04
Gilla
Bo & Gabriel: för att andra och ni själva ska förstå bättre när ni pratar i den här diskussionen så måste jag påpeka att IAT (individual anaerobic treshold)/lactate turnpointover eller vad jag såg för benämning här tidigare är just - individuell. En person kan utan problem hantera en timme med i princip steady state laktat 4.7 mmol, en annan upplever samma ansträngning och metabola turbulens på 2.3 mmol. Den första exempelpersonen toppar kanske på 18 mmol, och har LT på 2.2 mmol. Den andra exempelpersonen toppar på 9.8 mmol och har LT på 1.7 mmol. Vem som är snabbast på milen är omöjligt att säga (bara en liten parentes).
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#132
•
2 februari 2013 kl 17:35 Redigerad 2 februari 2013 kl 17:35
Gilla
Re Frida

Det är en viktig poäng, och jag omnämnde det till forskningsledaren när jag genomgick många OBLA-test (1979-1980)dvs där 4 mmol/liter antogs vara en bra approximation för tröskelfarten.

Min egen första invändning då var just att det var väl inte säkert att alla når sin tröskel vid samma halt.

Testets utförande med några få 4 minuters-intervaller av ökande fart var väl inte heller helt uttömmande tidsmässigt.

Ändå nådde man alltså en mycket stor korrelation mellan tröskelfart enligt OBLA och marathonfart för 19 marathonlöpare.

På individnivå bör OBLA-testet ändå ha ett klart värde om man vid olika tillfällen jämför vid vilken fart 4 mmol/liter nås.
Men bäst prediktionsvärde borde ett test där man springer tillräckligt länge i olika hastigheter tills man vet när det går så fort att man inom rimlig tid måste sluta eller sänka tempot dvs när man hittat den individuella tröskeln.
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#133
•
2 februari 2013 kl 17:41
Gilla
Frida, absolut. Vill man vara seriös med detta så måste man laktattesta sig individuellt och se vart kurvorna vänder uppåt osv.

Men det finns ändå generella tal som man pratar om i forskningen. Det brukar vara just 2 mmol och 4 mmol.
Anonymiserad
2006 • Alingsås
#134
•
2 februari 2013 kl 17:46
Gilla
Säger som några andra redan sagt, en mkt intressant tråd att följa. Är väldigt imponerad av all kunskap som så många här har i ämnet!
Christer Hedlund
1981 • Luleå
#135
•
2 februari 2013 kl 17:50
Gilla
Jag tror också på detta med lågpulsträning, men googlade lite och hittade detta. Enligt artikeln så säger man att man ska ligga över mjölksyretröskeln för att kunna utveckla den och att det är den som är avgörande för bl.a. Marathontiden. Även att de som tränar med högst snittfart gör de bästa tiderna.
Sjukt detta, ju mer man lär sig och läser ju mer förvirrad blir man :)
http://coachdeanhebert.wordpress.com/2008/03/25/do-long-miles-at-low-heart-rate-build-a-better-engine/
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#136
•
2 februari 2013 kl 17:58
Gilla
Jag tyckte att det lät saftigt att springa ett helt maraton med 4 mmol laktat i blodet, men det kanske är möjligt för vissa. Alla har olika typer av uppsättningar muskelfibrer osv.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#137
•
2 februari 2013 kl 18:07 Redigerad 2 februari 2013 kl 18:09
Gilla
Re Christer

Jag tycker inte det är så förvirrande.
Lågpulsträning är nästan helt nödvändigt för att få ihop optimal mängd för marathon och den omfattande utveckling av kapillärer och mitokondrier i musklerna m fl anpassningar. som då sker liksom träning av hjärtat.

Dessutom ligger det troligen ett egenvärde i att en hel del pass går i en fart med hög fettförbränning vilket kanske kan effektivisera den typen av energiomsättning så att enbart den ena nackdelen om att fett kräver kring 16 % mer syre per mängd löpenergi kvarstår medan den sämre tillgängligheten tränas upp att förbättras.

Men man kommer inte ifrån att man oxå behöver en mer grennära tröskelträning i påtaglig omfattning som gör att man mer optimerar tröskelfarten givet de förutsättningar som mängdträningen skapat.
Sannolikt förbättrar tröskelträningen främst variabeln löpekonomi (dvs ämnesomsättningsmässigt) i hög fart. Även den mekaniska komponenten av löpekonomi tränas i hög fart.

Maximal syreupptagning tränas av det mesta, både mängdträningen och hård löpning som tävlingar och intervallpass i fart över tröskeltempo.

Tröskelfarten (och även maratävlingsfarten om man är bra uthållighetstränad) är ungefärligt proportionell mot både VO2max och löpekonomin, och det går alltså att förbättra dessa båda mer eller mindre med olika träningsmetoder (om man inte redan nått sitt max förstås)
Göran Gramby
1964 • Bjärred
#138
•
2 februari 2013 kl 18:18
Gilla
Christer,

Det framgår inte av länken vilken tröskel som avses. Ibland betyder LT den punkt mjölksyran börjar stiga, dvs ibland kallad aerobiska tröskeln. Då pratas det också om AT, dvs anaerobiska tröskeln. Det kan vara en förklaring, men det är lite svårtolkat.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#139
•
2 februari 2013 kl 18:59
Gilla
Angående Christers länk :

" You have to run faster than your LT to improve your LT, not at that pace or slower."

Det är bevisligen erfarenhetsmässigt fel.

"The fastest marathoners run up to 30% of their miles at about 10k pace or faster each week."

Det låter inte orimligt däremot. Det kräver dock mycket att springa den mängd som krävs i världselit (snitt 18 mil/vecka och uppåt ?)
Och sedan typ minst 5 mil är över marafart i veckan är tufft.
Men några tål uppenbarligen det och blir väldigt bra !



"Therefore, bottomline is building this VO2max engine is simply less effective (not totally useless mind you) way to train."

Men eftersom tröskelfarten är proportionell mot BÅDE löpekonomin (dvs hur effektivt man utnyttjar tillfört syre och får en viss löphastighet) OCH VO2max är den senare essentiell den oxå.

Att

"Line up runners in order of VO2max; run a marathon; your finish results will not be reflrected in that measure. "

Det blir troligen en korrelation men inte starkt, men det beror ju på att VO2max är bara EN av TVÅ viktiga variabler.


Tomas Oskarsson
1955 • Borås
#140
•
2 februari 2013 kl 19:08
Gilla
Bo:
Inte för att vara ironisk eller nånting ditåt men du kan väl knappast ha sprungit 10 km maximalt nån gång? Jag menar att ha en 10km-tid UNDER sitt personbästatid på en mara....världseliten ligger ju på 2.55-3.00 min/km medans världserekordet på 10000m ligger på 2.38(26.22). Det blir ju i runda slängar TRE MINUTER över "personbästat"!
< < < 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.