3 november 2025 kl 10:50
Redigerad 3 november 2025 kl 10:50
VARNING - långt inlägg :)
Intressant, och relevant tråd men kan inte låta bli att kommentera rubriken, vad är ”bra”? I jämförelse med vad? En själv? Jämnåriga medelgubben? Andra jämnåriga gubbar som springer lika mycket? Sverige-eliten i samma åldergrupp? Det är helt olika saker, såklart.
Börjar man springa sent i livet finns alltid stor förbättringspotential, även om man kanske inte kan bli Sverige-elit på medeldistans längre. Jämfört med sin omgivning kan man bli väldigt bra, nycklarna tror jag ligger i kontinuitet och att hitta ett hållbart sätt att träna i sitt eget liv.
Ska försöka reflektera lite och slår förmodligen RunnerSthlm vad gäller längd på inlägget 😊 men först, @Tomas #8 stort tack för omnämnandet, det gjorde mig glad!
Visst är jag en duktig löpare för min ålder vilket mina vuxna barn ständigt berömmer mig för men samtidigt, den genomsnittlige 54-åriga mannen springer varken så bra eller så mycket och tränar verkligen inte som jag varför jag heller inte tycker det är relevant att jämföra mig med honom.
Jag satte nästan alla mina PB’n 2014 vid och minns att efter mitt maraton-PB i Stockholm 2:50, då fick en kommentar här på jogg att jag skulle komma att dominera veteranlöpningen i Sverige under många år framöver. Så har det inte blivit och kommer inte att bli, då det finns otroligt duktiga veteranlöpare i min och nästa åldersgrupp(er) och den nivå jag håller just nu brukar räcka till ungefär en topp-10-placering på Veteran-SM, såklart lite beroende på vilka som kommer till start. Det är OTROLIGT imponerande att se män på 50+ springa milen på 34 minuter och 5 km på 16-låga 17 minuter, även om många av dem säkert varit väldigt mycket duktigare än så och flera också elit i någon konditionsidrott som yngre. Ett exempel är duktiga Anders Österlund från Västerås, innehavare av flera svenska rekord i M50, tidigare väldigt duktig orienterare.
Jag jämför mig i stället med ett gäng trevliga, och duktiga ”gubbar” här på jogg som tränar ungefär som jag, Några har försvunnit längs vägen men många tränar på, ni vet vilka ni är, Mikael, Magnus, Kent, Rickard, Staffan W, Fredrik, Robert V, Patrick P med flera. ”Gubbar” som jag haft nöjet att följa i många år, att tävla tillsammans med och faktiskt kunna kalla vänner, även om vi ses väldigt sporadiskt och i princip alltid med nummerlapp på bröstet. Jämfört med det här gänget har jag tappat mer i kapacitet de senaste fem åren vilket jag brottats en del mentalt med och fortfarande håller på att försöka åtgärda, på mitt sätt och det är det som är nyckeln tror jag.
1. Att hitta sitt eget sätt som både funkar för en själv och som man själv tycker om. Tycker man om att träna mycket volym och klarar av det återhämtningsmässigt, träna då mycket volym. För mig blir det för tråkigt och ensidigt och jag klarar inte riktigt av det då jag också rör mig mycket i vardagen, utan att blir sliten utan trivs bättre med lite lägre volym, åtminstone två dagar med helvila varje vecka och i stället VÄLDIGT regelbunden kvalitetsträning. Det finns så många olika upplägg idag och via forum som jogg.se och löparpoddar kommer ständigt nya förslag på att träna. Synar man dem närmare har de dock mycket gemensamt och visst man kan ”låna” utvalda delar från olika skolor men fungerar de inte i ens egen tillvaro av något skäl, blir aldrig experimentet långvarigt.
Verkligheten måste matcha målbilden!
2. Min främsta ”talang” är nog kontinuitet, där är det få som slår mig, jag har mångårig väldigt fin kontinuitet utan skade-eller motivationsuppehåll.
3. Många förordar regelbunden styrketräning, något jag finner outhärdligt tråkigt och därför inte lyckas tvinga mig till och jag har i princip gett upp ambitionen att få någon regelbundenhet i det och kanske kommer jag ännu undan med det då jag läst många säga att det blir än viktigare när man närmar sig 60-års åldern. Men, även om jag inte styrketränar på klassiskt sätt på gym så visst använder jag ändå kroppen. Jag kör backträning ibland, springer kuperat, gör en del armhävningar hemma, gör tåhävningar varje dag, gör benböj långsamt ståendes på enbart framfoten när jag borstar tänderna vilket min hustru ömsom suckar åt eller finner humoristiskt 😊 I somras hade jag en period när jag hoppade hopprep regelbundet och kanske räcker den lilla användningen av muskulaturen för att jag ska vara tillräckligt stark för det jag vill göra, ännu så länge.
4. Mentalt. Jag kommer med största sannolikhet aldrig mer att sätta några nya PB’n på de vanliga sträckorna så jag har skiftat mindset från ”förbättra mig” till ”inte försämra mig”, vilket fungerar förvånansvärt bra, även om jag såklart inser att långsiktigt kommer även jag bli sämre, och har redan delvis blivit det men återigen, att försöka hålla mig på en ”viss” nivå, fungerar bra för mig som motivation. I princip det enda löparmål jag har just nu är att hålla under 40 minuter på milen (”en viss nivå”) så länge det bara går, nästa år fyller jag 55 år, det är första delmålet. För en vecka sedan sprang jag 38:29, mitt snabbaste millopp på fem år så jag har viss marginal i dagsläget. Kan jag klara det till jag fyller 60 år 2031 vore det fantastiskt men inget jag tar för givet, såklart. Efter många års relativt ambitiös löpträning så är inte längre motivationen lika hög och hur motivationen ser ut om 5-6 år vet jag inte men jag hoppas att jag då och då ska kunna och vilja tävla ibland även då. Att springa för hälsan och enbart springa lugn distans är inget för mig, jag uppskattar i stället variationen som olika slags intervaller, tröskel, backe varvat med lugnare rundor ger mig och om jag kan fortsätta träna så, varför då inte passa på att ibland också tävla lite? Många går över till ultralöpning när de blir äldre, själv har jag alltid brottats lite med motivationen att springa långt och definitivt nu och har alltid tyckt det varit roligare att springa snabbt än långt, varför kortare sträckor med lite mer fart motiverar mig mer än att sikta på ultra.
Slutligen många blandar ihop inspiration med motivation. Inspiration kan komma externt ifrån, se Andreas Almgren vinna VM-brons, se ett maratonlopp. Motivation kan bara komma ifrån dig själv, ingen annan kan ge dig någon anledning att springa!
5. Alternativträning. Inget jag ägnar mig åt i någon större utsträckning då jag inte hittat något som ger mig lika mycket som löpningen. Av det jag provat under åren är att cykla MTB roligast och jag försöker göra det någon gång i veckan i stället för ett distanspass löpning, det är roligt och skonsamt. Kanske blir det lite mer av den varan framöver men jag vill ogärna sänka dosen löpning mycket under ca fem mil i veckan i genomsnitt för jag tror att jag behöver hålla mig ungefär där för att hålla nivån löpning som jag vill, och då ryms inte så mycket cykling. Hitta en miniminivå man hålla volymmässigt och se till att alltid hålla sig över den. På längre sikt gäller att identifiera en maxnivå för totalbelastning där sömn, kost, arbete stress, inkludera och hålla sig UNDER den.
6. Variation. Variera underlag, skor, miljö och fart. Skaffa dig "fler växlar". Kan du springa korta intervaller i 3:00/km och lugn återhämtningjogg i 6:00/km så har du ett stort antal växlar att använda dig av där de första knappt är ansträngande alls, använd dem alla!
Nu har jag slagit RunnerSthlm vad gäller längd på inlägget med råge 😊 så jag slutar där. I sammanfattning så tror jag det handlar om att ha ett långsiktigt och hållbart perspektiv, låta träningen rulla på månad efter månad, år efter år, ”Trust the process” som det heter”, och samtidigt finna nöja i det, utmana sig ibland och reta kroppen med något nytt, återhämta sig ibland. Hitta sällskap och likasinnade ibland, vara omgiven av människor som delar ens intresse, kanske gå med i en klubb för att hitta träningssällskap.
Tack om du orkat läsa ända hit!