23 april 2021 kl 08:39
Anette, det handlar inte om snobbism utan som Fredrik är inne på, mer välvilja. Det finns massor av erfarenhet av maraton här som medlemmarna bjuder på, medlemmar som gillar att springa maraton och som vill att andra ska uppskatta det också.
Jag är säkert en av dem som du upplevt som i alla fall lite ifrågasättande, kanske t o m lite snobbig i mina svar. Det är absolut inte min avsikt.
Allt går självklart, frågan är hur roligt det blir. Om det blir en gång men sedan aldrig mer. Alla de som cyklar vättern eller åker Vasaloppet har min fulla beundran. I min värld är Vätternrundan under tio timmar en otroligt bra prestation, mer imponerande än att springa maraton under tre timmar. Jag cyklade hela elva mil på min racer förra året, haha. Tycker helt enkelt inte cyklingen är alls lika rolig som löpningen. Jag skulle aldrig få för mig att ge mig på Vätternrundan men så lite cykling i benen. Om jag ändå skulle ta mig runt skulle det säkert bli en fruktansvärd upplevelse.
Men, du har själv en lite fyrkantig inställning. Jag förstår att du är träningsvan från både cykel, skidor och löpning men du skriver t e x:
"Det fungerar inte att träna löpning när man tränar inför Vättern".
Hur gör alla triathleter då? Det är klart att siktar man på vara elit bör man utöva sin egen gren så mycket som möjligt men i triathlon, i alla fall på långdistans tjänar man ju tid på att cykla snabbt men siktar man inte på elitledet går det väl alldeles utmärkt, de kompletterar t o m varandra utmärkt.
Allt går som sagt men cykel och skidor är inte direkt översättningsbara ur belastningssynpunkt och det är ett faktum att ju mer tid man avsätter för löpträning, desto mer angenäm blir upplevelsen att springa maraton och med ökande chanser att man vill göra det igen.
