annons

Löpning • Träning • 16 inlägg • 1284 visningar •

Din mest fantastiska löpupplevelse?

Jenny Nilsson

1968 • VALLENTUNA

•

16 december 2025 - 14:20 (Redigerad 16 december 2025 - 14:29)

6 Gilla

Hej!
Jag kom på att det kunde vara lite mysigt att få veta lite mera om vilka fantastiska löpupplevelser ni har och för alltid kommer bevara i minnet!

Min toppupplevelse är faktiskt just toppar! Sweden Sky Race 24 år 2014. 57 km med tre toppbestigningar i bergen i Björkliden med omnejd. Start kl 18:00 och löpning hela natten i fullt dagsljus! Att stå på den andra bergstoppen och blicka ut över Norges och Sveriges fjälltoppar denna varma, klara natt, det var magiskt! Att klättra med händer och fötter på bergssidan med en gudomlig utsikt över Trollsjön, oslagbart! En riktig drömupplevelse!

Berätta om din mest fantastiska upplevelse!

Kram,
Jenny

Clara Stamborg

1989 • Alingsås

•

16 december 2025 kl 14:33

5 Gilla

Förutom varje gång man får springa med lätta ben tillsammans med vänner och/eller sin hund - ;)
Så måste jag nog säga att det var när jag sprang West Highland Way på 5 dagar.
Att varje dag få slå upp ögonen till en dag av äventyr, helt magisk natur och att sätta ett trött högerben framför ett trött vänsterben i flera timmar. Att vara HELT slut i kroppen - men HELT tillfreds i huvudet. Lugnet, ron och stillheten i huvudet - som bara den typen av rörelse kan ge! Hur man sakta med säkert kommer in i det skottska höglandet och bergen tronar omkring dig, tystnaden och vildheten (trots att du är nära både väg och städer oftast) Och Ja, Skottland, hur fint och mysigt är det inte! <3

Andreas Malmberg LMM

1986 • Åkarp

•

16 december 2025 kl 15:05

4 Gilla

Precis som er har jag också haft många underbara upplevelser i naturen, men måste ändå säga att Broloppet som skåning var oslagbart.

Mathias Johansson

1967 • Torslanda

•

16 december 2025 kl 15:14

7 Gilla

Shangri-La Meili 100, En del av Himalaya. Det är förvisso bara 100 km och runt 6000 höjdmeter men Vi var där en vecka och sprang alla slags dagsturer inför loppet så upplevelsen blev extra allt. Maten, naturen, boendet, allt var helt perfekt. Delvis behövde jag komma bort från Shanghai som jag verkligen inte gillade att bo i men främst var det att jag var inneboende inför loppet på ett helt underbart knäppt tempel som enda utlänning. Att springa på pilgrimmer på bergen på ca 4000 meters höjd som absolut ville snacka med en, bjuda på "godsaker" med mer. Ett lopp för livet. Sprang en hel del udda lopp i både Kina och Japan och de är fortfarande mina favoriter men Vi har många väldigt fina i Sverige med som Uka Pain, Kia fjällmarathon, GAX, HUB med mer.

Marcus Ringstrand

1991 • Norrköping

•

16 december 2025 kl 15:35

6 Gilla

Jag har haft några sceniska löpupplevelser men inget kan i mitt tycke trumfa att uppnå ett tufft mål. 75,1 km på ett 6-timmarslopp i våras där målet var 75 km är nog min mest fantastiska löpupplevelse. Det var lite för bra för att vara sant att ha 100 m marginal på sex timmar.

annons

Hans Persson

1966 • Bräcke

•

16 december 2025 kl 16:40

6 Gilla

När jag läste trådrubriken så kom jag direkt att tänka på första gången jag skulle springa ett fjällopp.
Åre fjällmaratons kvartsmaraton. I startfållan med några minuter kvar till start kände jag i hela kroppen att det skulle bli så himla roligt. Bestämde redan då att jag skulle springa något av de längre loppen nästa år. Det har jag också gjort många gånger.
Dessutom har jag haft härliga löpupplevelser på några lopp på Gran Canaria, samt alla trevliga lopp dom har i och omkring Göteborg.

Magnus Asplund

1972 • Uppsala

•

18 december 2025 kl 08:01

7 Gilla

Efter snart 30 år av löpning har mycket passerat och fallit i glömska, men det finns en upplevelse som ofta kommer tillbaka.
Ett långpass en höstkväll för kanske 25 år sedan, säkert regning och blött, det minns jag inte. Men känslan, benen bara svävade, blev aldrig trötta, jag ville inte sluta springa. Visst har jag haft bra känska många gånger, men den kvällen var något extra.

Hannes Svensson

1988 • Stockholm

•

18 december 2025 kl 09:18

6 Gilla

Upplevelselöpning genom Göta Kanal Run, tyvärr numera nedlagt. Det var som ett Sommar i P1 dit man fick ansöka och motivera varför man skulle få äran att vara med. Varje kväll hölls ett snack från någon av löparna om det ämne man valt. Det kunde vara en viktresa, hur man hittat in till löpningen, inspiration, upplevelser under volontärarbete i Afrika, vägen till ett liv i Sverige efter att ha blivit kär i en svensk över nätet etc. Löpningen bestod i drygt fem maraton på fem dagar längs Göta kanal, mat, boende och allting ordnat med support längs vägen. Ett fantastiskt team och en upplevelse som gav minnen och bekanta för resten av livet

Annars kan det såklart också vara när man uppnår ett mål, lyckas bra i nåt lopp, som under SM på 100 kilometer eller Black River Run 100 miles eller sub 3 på maran för första gången. Men också när jag trots skada och därmed tog loppet som ett långpass fick uppleva Boston Marathon dit jag kvalat in innan pandemin men som på grund av den så klart blev uppskjutet i ett par år. Eufori!

Anonymiserad

2006 • Alingsås

•

19 december 2025 kl 08:07

7 Gilla

Ultravasan 90 i fädernas spår bägge gångerna. Visserligen problem med foten en gång och framsida lår andra gången men det förtar inte upplevelsen.

På plats 3 kommer Kullamannen så länge man sprang när det var mörkt.

Mest besviken på ÖST Ultra 60K. Hade kanske för höga förhoppningar?

Urban

1968 • Österskär

#10

•

19 december 2025 kl 08:13

8 Gilla

Jag liksom många andra nybörjare drabbades av knäproblem och annat och de första månaderna präglades av vila och omstarter. Jag höll mig kring hemmet och sprang kanske som mest 5kilometer. Sent på hösten befann jag mig på resa och besökte en vän i Atlanta, Georgia och köpte mina ”första” löparskor på ett decennium. Morgonen därpå gav jag mig ut när resten av familjen sov längs det i mina öron exotiska Silver Comet Trail, vilket visade sig vara en asfalterad gammal banvall genom sömniga förorter. Det var krispigt och kallt och jag mötte många morgonpigga löpare. Sprang en stund och vände hem för frukost, och plötsligt insåg jag att jag sprungit min första mil, och utan ont i knät.

annons

RunnerSthlm

1970 • Stockholm

#11

•

19 december 2025 kl 13:09 Redigerad 19 december 2025 kl 13:09

5 Gilla

Jag väntar fortfarande på denna utomjordiska upplevelse.

Men jag har vissa förslag till löparguden:

Tex att jag gör sub 40 inom de närmaste två åren på milen som 56-57 åring.

Under 1:30 på halvmaran också tack.

Under 2:15 på Lidingöloppet tror jag vore att pusha löpargudens tålamod lite föör mycket, då måste ett par underverk först ske både i mitt dna och min träning. Jag går iofs hellre under 2:15 på LL vs under 1:30 på halvmaran eller sub 40 på milen, löparguden får välja.

Det mest realistiska av mina önskemål är sub 1:30 på halvmaran.

Anna

1982 • Jämtland

#12

•

19 december 2025 kl 13:15

9 Gilla

Det finns många fantastiska upplevelser, men en löprunda som jag minns mycket väl var på västkusten en sommardag, gissningsvis augusti. Det var drygt 20 grader i både luften och i vattnet, det var helt vindstilla och det spöregnade. Jag sprang en runda och sedan badade jag. Jag minns så väl att det var en märklig upplevelse att kliva i vattnet när huden och vattnet hade samma temperatur och jag redan var helt blöt - men uppvärmd inifrån pga löpturen. Jag låg sedan och flöt i det alldeles stilla vattnet och det enda ljudet var regnet som smattrade mot ytan.

Det var verkligen magiskt.

Jörgen Jonasson

1972 • Ljungby (Älmhult)

#13

•

19 december 2025 kl 13:26

8 Gilla

1. När jag är ute och springer på en vandringsled i Chamonix och kommer till en skogsdunge och får se en vit hjort.

2. Är ute och sringer en dimmig kväll i Agunnaryd och upptäcker att det är en varg som springer bredvid mig ca 20m in på en åker (den fick bråttom iväg när den blev belyst av en pannlampa).

3. Ser en havsörn som bestämmer sig för att flyga iväg precis framför mig när jag springer på en smal grusväg i Hjälmaryd.

Johan Hedlund

1972 • Borlänge

#14

•

19 december 2025 kl 14:30

Svar på inlägg #11

9 Gilla

RunnerSthlm - jag håller med dig, LL är det som jag verkligen vill klara av. Har varit i form för det 2ggr för att ge det en ärlig chans, men sen så ska det vara rätt dag oxå...
De andra två känns mera görbart (igen), när jag väl kommit tillbaka från skadeuppehållet i somras. Sakta men säkert.

Runners High händer ibland och den mest minnesvärda var på UV45. Kändes som jag fick vingar och svävade fram. Sådan hybris att jag tyckte att en långspurt var på sin plats när det var 9km kvar till Mora...
Den planen höll inte hahaha

Torbjörn Westman

1961 • Oskarshamn

#15

•

25 december 2025 kl 22:15

13 Gilla

Jag har upplevt tre Runner’s high i slutet av långa lopp: Efter 32 km på Kraków maraton, tror det var 2019, kände jag mig otroligt stark i ösregnet och upplevde att jag med lätthet sprintade förbi varenda en. Samma känsla på Öland ultra 50 km 2022 där jag kunde njuta av den sanslöst vackra men tungsprungna (mycket lös sand) sista milen. Och så förstås Eldris-Mora på UV90, även det 2022. Fort gick det ju inte, men lyckan som kom med insikten om att man skulle klara de där nio milen gjorde att jag sprang med världens fånigaste leende genom hela Moraparken.

annons

Daniel

1979 • Stockholm

#16

•

26 december 2025 kl 10:39

9 Gilla

När man är ute och springer ett långpass i +1 och snöblandat regn, alla andra sitter inne i sina hus och lägenheter. Trots vädret så fryser jag inte eftersom jag rör på mig. De enda jag möter ute är några andra enstaka löpare och hundägare. Då kan det kännas det som man lurat systemet på något sätt.

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.

annons