Det blev inte Ben Nevis för någon i familjen. Det sista suget för mamma & brodern dog dagen innan då jag berättade allt jag tyckte man borde vara utrustad med/förberedd för. Kände mig lite tråkig som tog den rollen men det är också omöjligt för mig att inte noja & säga "äh kör, det löser sig nog!". Finns inte i mitt DNA.
Som av en slump så blev det bra till slut. Dimman/molnen låg täta på berget & de hade inte sett något på toppen. Regnet i kombination med nämnda dimma gjorde dessutom att turen upp & ned hade varit horribel. Hade det varit kanonväder hade jag haft lite skuldkänslor att jag bestal dom en grym upplevelse genom att vara besserwisser/bror duktig.
Istället blev det ca 1,5 h vandring ToR till Steall Waterfall. Helt lagom utmanande i kombination med en grym naturupplevelse, tyckte samtliga. Den kortare aktiviteten bidrog till att vi hann med ett bad (läs dopp) i en sinnessjukt naturskön loch på resan tillbaka till Edinburgh, något som stod på morsans att-göra-lista. Slutet gott allting gott.
Efter vattenfallet åkte vi till Ben Nevis fot & käkade lunch på Ben Nevis Inn & spanade in de stackars satarna som trotsade pissvädret. Även om det såg fruktansvärt ut så fick jag flashbacks från när jag & min kompis gick uppför berget & någon sorts låga för denna typ av aktivitet tändes igen. Ska fan beta av något berg någonstans i sommar!